Manon (opera)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Marie Lindqvist i Kungliga Operans uppsättning av Kenneth MacMillans balett "Manon", 2010. Baletten bygger helt på musik av Massenet, dock ej någon musik från operan Manon.

Manon är en fransk tragisk opera i fem akter med musik av Jules Massenet. Librettot är skrivet av Henri Meilhac och Philippe Gille och baserat på romanen Manon Lescaut av Abbé Prévost.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Manon är Massenets mest populära och varaktiga verk inom operagenren och den har behållit sin plats på repertoaren alltsedan sin tillkomst. Den är ett utmärkt exempel på den charm och vitalitet inom musiken och kulturen som fanns i Paris under la belle époque.

Operan hade urpremiär på Opéra Comique i Paris 19 januari 1884 och sattes därefter upp i Liverpool och New York 1885. Den första som sjöng partiet som Manon var Marie Heilbron. Andra uttolkare värda att nämnas är Sybil Sanderson, som sägs ha varit Massenets personliga favorit i rollen, Fanny Heldy, Bidu Sayao, Victoria de los Angeles, Beverly Sills, Renée Fleming och på senare tid Anna Netrebko.

Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 18 januari 1896 och den iscensattes åter med premiär den 29 mars 1916 och den 18 oktober 1969 i en nyöversättning av Alf Henrikson.[1]

Personer[redigera | redigera wikitext]

Jules Massenet repeterar Manon med den amerikanska sopranen Sibyl Sanderson.
  • Manon Lescaut (sopran)
  • Le Chevalier des Grieux (tenor)
  • Greve des Grieux, hans far (bas)
  • Lescaut, sergeant i livgardet, Manons kusin (baryton)
  • Guillot de Morfontaine, rik godsägare (bas)
  • de Brétigny, hans vän (baryton)
  • Pousette, Javotte och Rosette, aktriser och de Morfontaines älskarinnor
  • En värdshusvärd
  • En dörrvakt i seminariet Saint Sulpice
  • En kammarjungfru
  • Två livgardister

Adelsfolk, borgare, månglare, studenter, resenärer, bärare, kuskar, uppassare och operabaletten.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Operans första akt utspelar sig i Amiens, andra, tredje och fjärde akten i Paris och femte akten på landsvägen till Le Havre. Tiden är år 1721. Librettot har behandlat stoffet i Prévosts roman relativt fritt. Puccini som också byggt en opera, Manon Lescaut, på samma roman är mera trogen originalet. Handlingen rör en kokett ung dam med lyxbegär och svag karaktär, hennes glansdagar och därpå följande förnedring.

Berömda arior[redigera | redigera wikitext]

  • Akt 2. Adieu, notre petite table (Manon); En fermant les yeux (des Grieux)
  • Akt 3. Obéssons quand leur voix appelle (Manon); Epouse que brave fille (Lescaut); Ah! fuyez douce image (des Grieux) [2]

Lyssna[redigera | redigera wikitext]

Ah! fuyez douce image (filinformation)
Sång av Aristodemo Giorgini 1910 på Edison Records




Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Massenet, Jules; Meilhac, Henri; Gille, Philippe; Henrikson, Alf (1969). Manon : opéra comique efter abbé Prévost. Operans textböcker, 0282-0420 ; 7. Stockholm: Operan. Libris 1164332 
  • Meilhac, Henri; Gille, Philippe (1916). Manon : Opera-comique i 5 akter (6 tablåer). Opera repertoire, 99-1618791-6 ; 102. Stockholm: Bonnier. Libris 1656890 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  2. ^ Gammond, Peter; Edlén, Håkan; Thölén, Lennart (1982). Opera-handbok: [550 operor, biografier över 155 kompositörer och 100 operaartister och utförlig förteckning över rekommenderade inspelningar]. Göteborg: Wezäta. Sid. 115. Libris 7745312. ISBN 91-8507491-8 
  • Rabe, Julius (1939). Radiotjänsts operabok : tolv operor beskrivna för radiolyssnarna. [1]. Stockholm: Radiotjänst. Sid. [205]-220. Libris 8224610 
  • Sandberg, Ingrid (1944). Våra populäraste operor och operetter. Bd 3. Uddevalla: Hermes, Björkman & Ericson. Sid. [231]-244. Libris 420182 
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelska Wikipedia