Max Jakobson
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den saknar källhänvisningar och kan inte verifieras. (2010-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
Max Jakobson, född 30 september 1923 i Viborg, död 9 mars 2013 i Helsingfors,[1] var en finländsk journalist, diplomat, politiker och författare.
Jakobson började arbeta som journalist vid BBC:s finskspråkiga redaktion efter krigsslutet 1945. Han hade själv deltagit i försvaret av Finland på Karelska näset. Därefter gick han över i tidningen Uusi Suomis tjänst och arbetade som dess korrespondent i London 1948–1953. Han flyttade sedan över till det finska utrikesministeriet där han verkade åren 1953–1974. Under sin tid vid UM hann Jakobson bland annat tjänstgöra som den politiska avdelningens chef 1962–1965 och Finlands ambassadör i Stockholm 1972–1974. Efter sin diplomatiska karriär trädde Jakobson in i näringslivets tjänst där han verkade fram till 1984.
Jakobson tillhörde länge president Urho Kekkonens inre krets. Tack vare sina felfria kunskaper i engelska fungerade Jakobson som presidentens personliga tolk och rådgivare under många statsbesök. Jakobson lär också ha varit den enda person vars kritik och synpunkter president Kekkonen tog till sig.
Trots en lång karriär i maktens korridorer förblev Max Jakobson politiskt obunden, vilket ledde till misstänksamhet och förargelse bland andra politiker. Jakobson tvingades också kämpa mot fördomar på grund av sin judiska härkomst.
Mot slutet av sitt liv gjorde Jakobson även sig känd som författare av historiska verk tack vare sin långa diplomatkarriär. Många av hans böcker finns också i svensk översättning.
