Miraï, min lillasyster

Från Wikipedia
Miraï, min lillasyster
Japansk filmtitel.

未来のミライ
(Mirai no Mirai, 'Framtidens Mirai')

Genre drama, vardag, fantasy
Film
Regissör Mamoru Hosoda
Producent Nozomu Takahashi,
Yūichirō Saitō,
Takuya Itō
Yūichi Adachi,
Genki Kawamura
Manus Mamoru Hosoda
Seiyū Moka Kamishiraishi,
Haru Kuroki,
Gen Hoshino,
Kumiko Aso,
Mitsuo Yoshihara,
Yoshiko Miyazaki,
Koji Yakusho,
Masaharu Fukuyama
Musik Masakatsu Takagi
Studio Studio Chizu
Distributör Tōhō (Japan)
Speltid 98 minuter[1]
Premiärdatum 16 maj 2018 (Frankrike[2]),
20 juli 2018 (Japan[3])

Miraï, min lillasyster (japanska: 未来のミライ?, Mirai no Mirai, 'Framtidens Mirai') är en japansk animerad fantasyfilm från 2018. Den är regisserad av Mamoru Hosoda efter eget manus och producerad av Studio Chizu. Filmen hade världspremiär 16 maj 2018, på Quinzaine des réalisateurs i Cannes,[2] med japansk biopremiär 20 juli samma år.[4] Den fick svensk biopremiär 26 juli 2019.[5]

Filmen nominerades till priset för bästa animerade långfilm vid både den 76:e Golden Globe Awards[6] och samma års Oscarsgala.[7] I den sistnämnda kategorin var filmen den sjätte japanska film och den första utanför Studio Ghibli att bli nominerad.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Kun är sonen i en familj där mamma är företagsledare och fadern arkitekt. Familjen bor i en hus, planlagt av pappa runt ett träd, i Kanazawa-distriktet[a] i Yokohama, strax söder om Tokyo. I huset tillbringar Kun sina dagar med att leka med familjens hund Yukko och sina älskade leksakståg.

Fyraårige Kun är storebror till den nyfödda Mirai, vars namn betyder framtid. Till en början är han glad över det hela, men glädjen förvandlas snart till avundsjuka när han ser hur mycket uppmärksamhet som den nya familjemedlemmen får. Han blir trotsig, både mot mamma och pappa. Den senare börjar i samma veva arbeta hemifrån, i ett försök att kombinera hushållsarbete, frilansarbete och föräldraskap med ett spädbarn med avundsjukt syskon.

Kuns återkommande vredesutbrott leder honom ofta ut i familjeträdgården, som runt honom ofta förvandlas till en helt annan dimension. Där möter han en konstig man som hävdar att han är husets "prins" men som i själva verket är hunden Yukko som förvandlats till människa.

Vänster: Kun lär sig cykla utan stödhjul i Negishis skogspark i Yokohama. Höger: Etchūnakamura-stationen i Toyama-prefekturen var förebild för stationen där Kun tar tåget till Tokyo. Vänster: Kun lär sig cykla utan stödhjul i Negishis skogspark i Yokohama. Höger: Etchūnakamura-stationen i Toyama-prefekturen var förebild för stationen där Kun tar tåget till Tokyo.
Vänster: Kun lär sig cykla utan stödhjul i Negishis skogspark i Yokohama. Höger: Etchūnakamura-stationen i Toyama-prefekturen var förebild för stationen där Kun tar tåget till Tokyo.

3 mars firar familjen Hinamatsuri (den nationella japanska flickhögtiden), med traditionella lyckobringande dockor. Pappa glömmer dock bort att ställa undan dockorna efter högtiden, en olycksbringande glömska som väcker "framtidens Mirais" förtret. Henne, en äldre version av Kuns lillasyster, träffar Kun en annan dag i den "mångdimensionella" trädgården. Tillsammans med Kun och "prinsen"/Yukko försöker hon ställa undan dockorna utan att röja deras närvaro för pappa.

Kuns mormor visar honom foton av hans mor när hon var i Kuns ålder. Nästa gången den arge fyraåringen springer ut i trädgården hamnar han i en stad flera årtionden tillbaka och finner en liten flicka som han känner igen som sin egen mor. Hon är lika slarvig som Kun (som sprider tågbanor och leksaker över huset).

Tillbaka i sin egen tid har Kun fått en cykel med stödhjul. Men han vill cykla som de stora barnen i parken och ber pappa att skruva bort stödhjulen. Att cykla utan stödhjul är dock lättare sagt än gjort. Nästa gång Kun springer ut i trädgården, hamnar han i en verkstad i ett lantligt Japan många årtionden tidigare. En ung man med ett skadat ben mekar med en motorcykel och tar sedan Kun – som aldrig sett en häst förut – med på en ritt över markerna. Instruktionerna från mannen för att få Kun att glömma sin rädsla där på hästryggen tar pojken med sig när han senare till slut lyckas balansera på sin tvåhjuling. I familjealbumet dyker den unge mannen upp igen, som Kuns farfarsfar.

Mot slutet av filmen ska familjen ut på en utflykt. Kun är nu arg för att han inte kan ha på sig sina gula kortbyxor (som ligger i tvätten). När Kun till slut tar sig ut i trädgården är föräldrarna borta, och istället är där en järnvägsstation. Han hoppar på ett tåg och hamnar på centralstationen i Tokyo, där han snart blir helt vilse. Vid hittegodsavdelningen försöker han förklara vem han är och vilka han bor med. Tjänstemannen vid disken förklarar att om ingen hämtar upp Kun, måste han ta tåget till "Ensamlandet" (ett land under jorden). På stationen finner han dock sin lillasyster Mirai och senare "framtidens Mirai". De två tar en lufttur och landar i familjeträdet, som avslöjar ett antal släktepisoder.

Tillbaka i sin riktiga tid bestämmer sig Kun för att de blå kortbyxorna kan fungera bra ändå. Och så springer han ut till mamma och pappa, lillasystern och den väntande familjeutflykten.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Figur Japansk röst Engelsk röst Svensk röst[9]
Kun Ōta Moka Kamishiraishi Jaden Waldman Elis Lindsten
Mirai Ōta Haru Kuroki Victoria Grace Elina Raeder
Mirai Ōta som bebis Kaede Hondo Jack Ekman Regenholz
Pappa Gen Hoshino John Cho Mikael Regenholz
Mamma Kumiko Asō Rebecca Hall Sofia Ledarp
Mamma som barn Laura Jonstoij Berg
Yukko Mitsuo Yoshihara Crispin Freeman Anton Olofsson Raeder
Mormor Yoshiko Miyazaki Eileen T'Kaye Louise Raeder
Morfar Koji Yakusho Victor Brandt Dan Bratt
Gammelfarfar Masaharu Fukuyama Daniel Dae Kim Mattias Knave

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Mamoru Hosoda, som inspirerades till filmen av sina egna barn (sonen var tre år när dottern föddes).

Hosoda inspirerades delvis till historien om Mirai efter att ha blivit vittne till sin egen då treårige sons första reaktioner inför lillasystern.[10]

Genom att göra filmens huvudperson till en fyraåring, ville Hosoda fånga hur livet tedde sig vid den åldern för ett barn. För att underlätta känslan inför detta tog han sina egna barn med till animationsstudion, så att animatörerna kunde teckna av och skapa referensmaterial till filmen.[11] Fantasielementen i filmen var ett sätt för Hosoda att visa fram rollfigurens personliga utveckling.[12] Filmen handlar enligt Hosoda om "hur en familj kan förändras men ändå fortfarande är samma familj", och handlingens placering i Yokohama – en stad som ständigt förnyar sig – syftade på att spegla detta förhållande.[13] Bland verkliga vyer som syns i filmen finns Negishis skogspark i centrala Yokohama, Tokyos centralstation, det stora växthuset i Shinjuku Gyoen-parken och Etchūnakamura-stationen i Toyama-prefekturen. [14]

Kuns farfarsfars historia baserades löst på Hosodas frus egen farfarsfar. Han arbetade också med stridsflygplan och blev skadad under andra världskriget.[15]

Familjens hus ritades speciellt för filmen av arkitekten Makoto Tanjiri.[13]

De olika fantasivärldarna i "familjeträdgården" utarbetades i olika versioner beroende på de möten som gestaltades där. Därför skedde mötet med "prinsen" vid en kyrkoruin (inte helt olikt träningsanläggningen för Kyūta och Kumatetsu i Odjuret och hans lärling) och mötet med "framtidens Mirai" i djungelliknande trädgård. I båda fallen skulle detta vara karaktäriseringar av världen sedd genom Kuns ögon.[16]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Filmen blev nominerad till bästa animerade långfilm både inför Golden Globe- och Oscar-galorna. Filmen blev utvald till 2018 års bästa animerade film av Japanska filmakademin.[17]

Kommentarer[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Enligt filminledningens inflygning mot familjetomten ligger huset i kvarteret 1-chōme-19, Tomiokanishi i Kanazawa-distriktet, strax söder om Keikyu-järnvägslinjen. Animatörerna har dock byggt om kvarteret med påhittade fastigheter – inklusive den hos familjen Ōta.[8]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 23 juli 2019.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”MIRAI” (på engelska). British Board of Film Classification. 17 juli 2018. http://www.bbfc.co.uk/releases/mirai-film. Läst 27 juli 2019. 
  2. ^ [a b] ”Miraï”. Quinzaine des réalisateurs. https://www.quinzaine-realisateurs.com/en/film/mirai/. 
  3. ^ ”MIRAI” (på engelska). NIPPON TV. http://www.ntv.co.jp/english/pc/2018/07/mirai.html.  Arkiverad 28 september 2018 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Pineda, Rafael Antonio (13 december 2017). ”Summer Wars' Hosoda Reveals Mirai no Mirai Film's Story, Staff, July Date in Teaser” (på engelska). Anime News Network. https://www.animenewsnetwork.com/news/2017-12-13/summer-wars-hosoda-reveals-mirai-no-mirai-film-story-staff-july-date-in-teaser/.125213. Läst 27 juli 2019. 
  5. ^ ”Miraï, min lillasyster (Bio)”. Njutafilms. http://www.njutafilms.com/mirai-bio/. Läst 29 juli 2019. 
  6. ^ ”Winners & Nominees 2019” (på engelska). Golden Globes. https://www.goldenglobes.com/winners-nominees/2019/all#category-1887. Läst 27 juli 2019.  Arkiverad 7 december 2018 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ ”91st Oscars® nominees” (på engelska). Academy of Motion Picture Arts and Sciences. https://www.oscars.org/oscars/ceremonies/2019. Läst 27 juli 2019. 
  8. ^ Kvarteret markeras cirka 2:37 in i filmen. Jämför med Google Maps-visningen av kvarteret.
  9. ^ admin (27 november 2019). ”Miraï, min lillasyster (DVD/VoD)”. Njutafilms. https://www.njutafilms.com/mirai-min-lillasyster-dvd-vod/. Läst 15 juli 2022. 
  10. ^ Grobar, Matt (12 november 2018). ”Mourning Loss Of Paint-And-Paper Anime, ‘Mirai’ Director Attempts Animated First With Four-Year-Old Protagonist” (på engelska). Deadline. https://deadline.com/2018/11/mirai-mamoru-hosoda-cannes-film-festival-interview-1202494128/. 
  11. ^ Stevens, Josh (1 oktober 2018). ”Interview: Mamoru Hosoda on Mirai, Family and Studio Chizu” (på engelska). Anime UK News. https://animeuknews.net/2018/10/interview-mamoru-hosoda-on-mirai-family-and-studio-chizu/. 
  12. ^ Ordoña, Michael (2 december 2018). ”How the Japanese animated feature 'Mirai' seeks to change the way children are seen on screen”. latimes.com. https://www.latimes.com/entertainment/movies/la-et-mn-mirai-mamoru-hosoda-20181130-story.html. 
  13. ^ [a b] Toussaint, Egan (26 november 2018). ”Mamoru Hosoda on Mirai, Fatherhood and the Meaning of Life” (på engelska). pastemagazine.com. https://www.pastemagazine.com/articles/2018/10/mamoru-hosoda-on-mirai-fatherhood-and-the-meaning.html. 
  14. ^ ”"Mirai no mirai" Plot and Reviews”. seichiofanime.com. 1 augusti 2018. https://www.seichiofanime.com/2018/08/mirai-no-mirai-plot-and-reviews.html. Läst 28 juli 2019. 
  15. ^ Picard, Sylvester (12 juni 2018). ”Annecy 2018 : Mamoru Hosoda : "donner des interviews me stimule énormément sur le plan créatif"” (på franska). Premiere.fr. http://www.premiere.fr/Cinema/Annecy-2018-Mamoru-Hosoda-donner-des-interviews-me-stimule-enormement-sur-le-plan-creatif. 
  16. ^ Desowitz, Bill; Desowitz, Bill (22 oktober 2018). ”‘Mirai’ Could Mark GKids’ 11th Feature Oscar Nomination: Animation Is Film Festival” (på engelska). IndieWire. https://www.indiewire.com/2018/10/mirai-japan-mamoru-hosoda-made-an-animated-oscar-contender-1202014161/. Läst 27 juli 2019. 
  17. ^ Sherman, Jennifer (1 mars 2019). ”Mirai Wins Japan Academy Prizes' Animation Award” (på engelska). Anime News Network. https://www.animenewsnetwork.com/news/2019-03-01/mirai-wins-japan-academy-prizes-animation-award/.144078. Läst 28 juli 2019. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

v • r
Verk av Mamoru Hosoda
Långfilmer
Se även
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Miraï,_min_lillasyster&oldid=54284460”