Mirandavarningen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Miranda, Mirandavarning, är en skyldighet av polisen i USA att påminna en anhållen person om dess rättigheter, såsom rätt till tystnad och rätt till juridiskt ombud.

Denna skyldighet härrör från ett rättsfall som avgjordes av USA:s högsta domstol år 1966, Miranda v. Arizona, där åklagarsidan mot Ernesto Miranda lade fram endast hans erkännande vid gripandet som bevis för hans skuld. Domstolen upplöste en tidigare fällande dom på basis av att Miranda hade provocerats att erkänna eftersom han inte kände till sina rättigheter. I en efterföljande rättegång dömdes Miranda med hjälp av vittnesmål och annan bevisning till elva års fängelse för kidnappning och våldtäkt.

Mirandavarningen kan lyda så här, men notera att det inte finns någon exakt instruktion för ordföljd eller meningsbyggnad:

You have the right to remain silent. Anything you say can and will be used against you in a court of law. You have the right to speak to an attorney and to have an attorney present during questioning. If you can not afford an attorney one will be appointed to you at no cost.

Ungefärlig översättning:

Ni har rätt att tiga. Det ni säger kan och kommer att användas mot er vid en rättegång. Ni har rätt till juridiskt ombud och att ha detta närvarande vid förhör. Om ni inte har råd med ett juridiskt ombud kommer ni att tillhandahållas ett sådant på statens bekostnad.

Europeiska unionen[redigera | redigera wikitext]

En europeisk variant av Mirandavarningen har föreslagits av Europeiska kommissionen.[1] I slutet av 2011 och början av 2012 godkände Europaparlamentet och Europeiska unionens råd ett direktiv som innebär harmonisering och garanti av rättighetsinformation för brottsmisstänkta inom Europeiska unionen. Direktivet om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden ska vara implementerat av alla medlemsstater senast den 2 juni 2014.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Brussels wants US-style 'Miranda rights' across Europe” (på engelska). EUobserver. 2010-07-20. http://euobserver.com/22/30514. Läst 2012-06-04. 
  2. ^ ”Artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden”. EUT L 142, 1.6.2012, s. 6. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2012:142:0001:0010:SV:PDF.