Murarkråkor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Murarkråkor
Australalpkråka
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Underordning Eupasseres
Infraordning Osciner
Passeri
Familj Murarkråkor
Struthideidae se text
Mathews, 1924
Arter
Synonymer
Corcoracidae Mathews, 1925
Hitta fler artiklar om fåglar med

Murarkråkor (Struthideidae) är en liten familj med tättingar endemisk för Australien.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Familjen beskrivs ofta som Corcoracidae, men detta är en senare synonym än det vetenskapliga familjenamnet Struthideidae.[1] Familjen omfattar bara två arter som placeras i var sitt släkte, australalpkråka(Corcorax melanorhamphos) och apostelfågel (Struthidea cinerea).[1]

De båda arternas taxonomiska tillhörighet är omdiskuterad och de har bland annat tidigare placerats i den idag strukna familjen skatlärkor (Grallinidae), tillsammans med skatlärka (Grallina cyanoleuca) och forslärka (Grallina bruijni), två arter som idag placeras i familjen monarker (Monarchidae).

Utbredning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Murarkråkorna är endemiska för Australien och återfinns i öppna habitat i de östra delarna av kontinenten, mestadels i skogsområden med eukalyptus, men även i annan öppen skogsmark. Apostelfågeln är mer tolerant för torra skogs- och buskmarker. Båda arter förekommer i människans närhet i odlingsbygd och förortsområden, men även i parker och trädgårdar.[1]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Murarkråkorna är medelstora tättingar. Apostelfågeln mäter cirka 31 cm på längden och är den mindre av de båda arterna, där australalpkråkan mäter 47 cm. Deras morfologi är typisk för tättingar som födosöker på marken med långa befjädrade ben och korta rundade vingar. De största skillnaderna utöver storlek finns i den mörka fjäderdräkten och i näbbform.[1] Näbben hos apostelfågeln är kort och kraftig och påminner om en finknäbb, medan australalpkråkan har en långsmall och nedåtböjd näbb som påminner om alpkråkans. Näbbskillnaderna reflekterar deras olika födoekologier, där apostelfågeln pickar efter föda som en sparv medan australalpkråkan födosöker genom att plocka bland löv.[2]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Apostelfåglar. Båda arterna är mycket sociala och lever i grupper med upp till 20 individer.

Murarkråkorna är mycket sociala och lever i grupper på upp till 20 individer. Vid födosök använder de sig hela tiden av typiska lockläten för att hålla ihop gruppen. Gruppen är strukturerad kring en dominant hane och hona. En typisk grupp av australalpkråkor består av sex individer och hos apostelfågeln av sju till nio individer. Murarkråkorna är stannfåglar som försvarar ett revir under häckningssäsongen. I parker och dylikt kan de vänja sig vid människan och bli ganska tama.[1]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Som deras trivialnamn antyder byggs deras bon av lera. Dessa skålformade bon tar flera dagar att konstruera, och kan ta än längre tid om leran torkar innan boet är färdigt. Boet byggs när det har regnat och det har bildats lerpölar. Boet kan återanvändas. De lägger i snitt fem ovala ägg. som ruvas i cirka 20 dagar av alla medlemmar i gruppen och även efter att ungarna kläckts tar hela gruppen hand om ungarna.[1] Ungarna tas om hand av gruppen under en mycket lång tid, upp till 200 dagar.[3]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] Rowley, Ian; Russell, Eleanor (2009). Handbook of the Birds of the World. Volume 14: Bush-shrikes to Old World Sparrows. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 272–285. ISBN 978-84-96553-50-7 
  2. ^ Chapman, Graeme (1998). ”The Social Life of the Apostlebird Struthidea cinerea”. Emu 98 (3): ss. 178–183. doi:10.1071/MU98025. 
  3. ^ Heinsohn, Robert G (1991). ”Slow Learning of Foraging Skills and Extended Parental Care in Cooperatively Breeding White-Winged Choughs”. The American Naturalist 137 (6): ss. 864–881. doi:10.1086/285198.