Monarker

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För statschefen i en monarki, se monark.
Monarker
Maskarenparadisflugsnappare(Terpsiphone bourbonnensis)
Maskarenparadisflugsnappare
(Terpsiphone bourbonnensis)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Monarker
Monarchidae
Vetenskapligt namn
§ Monarchidae
Auktor Bonaparte, 1854
Släkten
Se text
Hitta fler artiklar om fåglar med

Monarker (Monarchidae) är en familj med tättingar som omfattar monarker, paradisflugsnappare och skatlärkor. Den taxonoiska placeringen för den lilla gruppen båtnäbbar är omdiskuterad men har ofta placerats i familjen monarker. Clements et al., 2009 placerar dem i den egna familjen Machaerirhynchidae.[1] Vissa arter bär trivialnamnet "flugsnappare" men är inte närmre besläktade med flugsnapparna som tillhör den egna familjen Muscicapidae. Familjens taxonomi har efter DNA-studier genomgått flera förändringar och många av de cirka 140 arter som idag utgör familjen placerades tidigare i andra grupper, främst baserat på morfologi och ekologi.

Monarkerna är små insektsätande sångfåglar med lång stjärt. De bebor främst skogsområden i subsahariska Afrika, Sydostasien, Australasien och på öar i Stilla havet. Endast ett fåtal är flyttfåglar. Många av arterna klär sina skålformiga bon med lavar.[2]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Monarkerna är en familj med tättingar som uppvisar stor mångfald och alla förekommer i skogsbiotoper förutom skatlärkorna (Grallina). De flesta arterna är smala med breda näbbar. Näbbarna hos vissa arter är mycket kraftiga som inom släktet Clytorhynchus som använder näbbarna för att födosöka i dött trä.[3] Fjäderdräkterna varierar från dova färger, som den nästan helt enfärgade svarta monarken (Monarcha axillaris), till mer spektakulära fjäderdräkter som hos guldmonarken (Monarcha chrysomela). Deras stjärt är generellt lång och till och med extremt lång, som hos paradisflugsnaparna i släktet Terpsiphone. Skillnader i fjäderdräkt och utseende mellan könen kan vara subtil som hos melaleucamonark (Myiagra nana), där honan är identisk med hanen utöver en lätt mattgul ton på bröstet, eller också förekommer ingen sexuell dimorfism alls som hos tahitimonark (Pomarea nigra). Andra uppvisar istället stor skillnad mellan könen som trukmonarken (Metabolus rugensis) där hanen nästan är helt vit och honan helt svart. Hos vissa arter, som exempelvis Madagaskarparadisflugsnappare (Terpsiphone mutata), uppvisar hanen två eller fler, olika färgmorfer.[4]

Utbredning, habitat och flyttrörelser[redigera | redigera wikitext]

Sidenflugsnappare (Myiagra cyanoleuca) skiljer sig från övriga arter inom familjen då hela populationen är flyttfåglar som häckar i södra Australien och övervintrar i norra Australien och på Nya Guinea.

Monarkerna förekommer främst i Gamla världen. I de västligaste utbredningsområdena förekommer den över subsahariska Afrika, på Madagaskar och på öar i tropiska Indiska Oceanen. De förekommer också i södra Asien och Sydostasien, så långt norr ut som Japan, och söderut till Nya Guinea och över merparten av Australien. Familjen förekommer också på ett flertal öar i Stilla havet, och flera endemiska släkten förekommer i Mikronesien, Melanesien och Polynesien, så lång som till Hawaii och Marquesasöarna.

Paradisflugsnapparna i släktet Terpsiphone har det största utbredningsområdet av alla monarker och förekommer över nästan hela subsahariska Afrika , på Madagaskar, Maskarenerna och Seychellerna, södra och östra Asien, Sydostasien så långt som till Korea, Filippinerna och Mindre Sundaöarna. Släktet Trochocercus förekommer enbart i Afrika medan släktet Hypothymis bara förekommer i Asien. Övriga släkten förekommer främst i Australiska och Oceaniska regionen. Vissa släkten är monotypiska och endemiska för stillahavsöar som silkesflugsnappare (Lamprolia) på Fiji, trukmonark (Metabolus) på den mikronesiska ön Chuuk, den hawaiianska elepaio (Chasiempis) och vanuatumonark (Neolalage) som bara förekommer på ön Vanuatu. Andra stillahavssläkten är Clytorhynchus och Mayrornis, som båda två förekommer i Melanesien och västra Polynesien, och Pomarea som bara finns i Polynesien.

Majoriteten lever i skogsbiotoper. Arter som lever i mer öppna skogsområden tenderar att leva högre upp i träden medan arter i tätare skog lever i de mellersta eller nedre regionerna av träden. Andra habitat där familjen förekommer är savann och mangrove, och den marklevande skatlärkan förekommer i de flesta typer av habitat i Australien förutom de torrare ökenområdena.

Merparten av monarkerna är stannfåglar, några är partiella flyttfåglar medan en art, sidenflugsnappare (Myiagra cyanoleuca) är en flyttfågel. Japansk paradisflugsnappare (Terpsiphone atrocaudata) är också till största delen en flyttfågel och den norra populationen av asiatisk paradisflugsnappare (Terpsiphone paradisi) är flyttfåglar medan de som häckar i tropikerna är stannfåglar. Afrikansk paradisflugsnappare (Terpsiphone viridis) genomför en rad olika flyttningsrörelser i Afrika vars syften inte är kartlagda av vetenskapen.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ruvande hona av Azurmonark (Hypothymis azurea/puela).

Monarkerna är medelstora insektsätande tättingar och många av dem fångar sin föda genom upprepade korta, snabba flygturer ifrån en och samma utgångspunkt, då de snappar efter insekter, likt flugsnapparna. Monarkerna är till största delen monogama. Inom vissa arter håller paret ihop under ett år, som afrikansk paradisflugsnappare (Terpsiphone viridis), medan andra håller ihop hela livet som elepaion (Chasiempis sandwichensis). Vetenskapen känner bara till tre arter som ägnar sig åt kooperativ häckning, men för många arter saknas det fortfarande studier. Generellt är det territoriella, och försvara ett revir på cirka 2 hektar, men ett antal arter samlar sina bon mycket tätare. Boplatsen kan också placeras i närheten av bon med andra aggressiva fågelarter, som exempelvis blygrå flugsnappare (Myiagra rubecula) som placerar sitt bo i närheten av den aggressiva skränmunkskatan (Philemon corniculatus).[5] Monarkerna i sin tur försvarar ofta sina bon mycket aggressivt. Alla arter bygger skålformiga bon som de placerar på en gren eller i en grenklyka. Många klär boet med lavar och flera arter bygger iögonfallande bon.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Många av de cirka 140 arterna som utgör familjen placerades tidigare i andra grupper, främst beroende på morfologi och ekologi. Exempelvis placerades skatlärkan tidigare i samman familj som australalpkråka (Corcorax melanorhamphos) eftersom båda använder lera när de bygger sina bon.

Resultat ifrån studier med DNA-DNA hybridisering av Sibley och hans medarbetare i slutet av 1900-talet indikerade att en grupp med fåglar som tidigare inte behandlats som närbesläktade faktiskt hade en gemensam förfader - en kråklik fågel som också skulle vara förfader till drongoerna.[6] Utifrån dessa resultat har gruppen behandlats som en underfamilj inom familjen Dicruridae, tillsammans med drongoer och solfjäderstjärtar.[7] Senare studier har placerat drongoer i familjen Dicruridae, solfjäderstjärtarna i familjen Rhipiduridae och monarkerna i den egna familjen Monarchidae.[8]

Senare har grupperingen förfinats något och monarkerna placerats numera i en grupp tillsammans med kråkfåglar, törnskator, solfjäderstjärtar, drongoer, paradisfåglar och murarkråkor (Corcoracidae).[9]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Baserad på Clements et al. (2009)[1]

Hane av asiatisk paradisflugsnappare (Terpsiphone paradisi) vid Ananthagiri Hills, i Ranga Reddy i Andhra Pradesh, Indien.
Svarthuvad monark (Monarcha melanopsis)

Arter som inte är en del av Monarchidae[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Clements et al. (2009) Clements Checklist version 6.4, <www.birds.cornell.edu>, läst 2010-09-30
  2. ^ Garnett, Stephen (1991). Encyclopaedia of Animals: Birds. London: Merehurst Press. sid. 200–201. ISBN 1-85391-186-0 
  3. ^ Duston, Guy (2006). ”The Pacific shrikebills (Clytorhynchus) and the case for species status for the form sanctaecrucis” (PDF). Bulletin of the British Ornithological Club 126 (4): ss. 299–308. 
  4. ^ Mulder, Raoul (2003). ”Ontogeny of male plumage dichromatism in Madagascar paradise flycatchers Terpsiphone mutata”. Journal of Avian Biology 33 (4): ss. 342–348. doi:10.1034/j.1600-048X.2002.02888.x. 
  5. ^ Marchant, S (1983). ”Suggested nesting association between Leaden Flycatchers and Noisy Friarbirds”. Emu 83 (2): ss. 119–122. doi:10.1071/MU9830119. 
  6. ^ Sibley, Charles Gald & Ahlquist, Jon Edward (1990): Phylogeny and classification of birds. Yale University Press, New Haven, Conn.
  7. ^ Christidis L, Boles WE (1994). The Taxonomy and Species of Birds of Australia and its Territories. Melbourne: RAOU 
  8. ^ Christidis L, Boles WE (2008). Systematics and Taxonomy of Australian Birds. Canberra: CSIRO Publishing. sid. 174. ISBN 9780643065116 
  9. ^ Cracraft J, Barker FK, Braun M, Harshman J, Dyke GJ, Feinstein J, Stanley S, Cibois A, Schikler P, Beresford P, García-Moreno J, Sorenson MD, Yuri T, Mindell DP (2004). ”Phylogenetic relationships among modern birds (Neornithes): toward an avian tree of life”. Assembling the tree of life. New York: Oxford Univ. Press. sid. 468–89. ISBN 0195172345 
  10. ^ Beresford, P.; Barker, F.K.; Ryan, P.G. & Crowe, T.M. (2005): African endemics span the tree of songbirds (Passeri): molecular systematics of several evolutionary 'enigmas'. Proceedings of the Royal Society 272(1565): 849–858. doi:10.1098/rspb.2004.2997 PDF fulltext appendix

Källor[redigera | redigera wikitext]

Texten bygger på en översättning av engelskspråkiga wikipedias artikel Monarch flycatcher där följande källa anges:

  • Del Hoyo, J.; Elliot, A. & Christie D. (editors). (2006) Handbook of the Birds of the World Vol.11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions. ISBN 849655306X.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]