Nordatlantiska fördraget
 |
|
| Typ | Militär allians |
|---|---|
| Undertecknat | 4 april 1949 |
| Plats | Washington, D.C. |
| Förseglat | 24 augusti 1949 |
| I kraft | Ratifikation av Belgien, Kanada, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Storbritannien och USA samt en majoritet av de övriga signatärstaterna. |
| Undertecknare |
Lista
 Albanien Belgien Bulgarien Danmark Estland Frankrike Grekland Island Italien Kanada Kroatien Lettland Litauen Luxemburg Nederländerna Norge Polen Portugal Rumänien Slovakien Slovenien Spanien Tjeckien Turkiet Tyskland Ungern Storbritannien USA |
| Depositarie | USA:s regering |
| Språk | Franska, engelska |
 North Atlantic Treaty på Wikisource |
|
Nordatlantiska fördraget, Atlantpakten, undertecknades i Washington, D.C. den 4 april 1949 och var ett fördrag som etablerade Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato).
Innehåll |
Bakgrund [redigera]
Fördraget skapades med ett väpnat angrepp mot Västeuropa av Sovjetunionen i åtanke, men den ömsesidiga självförsvarsklausulen åberopades aldrig under kalla kriget. Den åberopades för första gången 2001 som svar på 11 september-attackerna mot World Trade Center och Pentagon i Operation Eagle Assist.
Ursprungliga medlemmar [redigera]
De tolv ursprungliga länderna som undertecknade avtalet och blev därmed grundmedlemmar i Nato var:
|
|
Undertecknandet [redigera]
Ledarna för de länder som i Washington, D.C. undertecknade avtalet som befullmäktigade var:
Danmark – Gustav Rasmussen och Henrik de Kauffmann
Island – Bjarni Benediktsson och Ólafur Thors
Italien – Carlo Sforza
Kanada – Lester B. Pearson och H.H. Wrong
Storbritannien – Ernest Bevin och Oliver Franks
USA – Dean Acheson
Senare medlemmar [redigera]
Följande länder anslöt sig till fördraget efter de ursprungliga länderna:
|
|
När Tysklands återförening inträffade 1990 blev landet som helhet en medlem av Nato.
Under toppmötet i april 2008 inbjöds Kroatien och Albanien officiellt att gå med i Nato. De båda undertecknade fördraget och gick officiellt med i Nato den 1 april 2009.
Artikel fem [redigera]
Den viktigaste delen av fördraget var Artikel V. Enligt denna åtar sig varje medlemsstat att överväga en väpnad attack mot en stat att vara ett väpnat angrepp mot alla stater.
Amerikansk ratifikation [redigera]
I USA ratificerades fördraget av amerikanska senaten i omröstning 82 mot 13 röster den 21 juli 1949.
Se även [redigera]
Externa länkar [redigera]
- Officiell text (engelska)
|
|||||||
