USA:s försvarsdepartement

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
USA:s försvarsdepartement
United States Department of Defense Seal.svg
Försvarsdepartmentets sigill
Information
Nation Amerikas Förenta Stater
Ursprungligt namn National Military Establishment
(1947-1949)
Grundad 1947
Högkvarter Pentagon
Högste befälhavare President Barack Obama
Statsråd Försvarsminister Chuck Hagel
Försvarschef General Martin Dempsey
Biträdande försvarsminister Ashton Carter
Vapenför ålder 17–45 år[1]
Militärtjänst Vilande
Stående styrkor 1 493 000 (2009)
militär personal[2]
739 000 (2009)
civilanställda[2]
2 232 000 (2009)
sammanlagt[2]
Ekonomi
Budget $602,246 miljarder USD (2007)[3][4]
$673,487 miljarder USD (2008)[3][4]
$664,524 miljarder USD (2009)[3][4]
Procent av BNP 4,04 % (2007)
Övrigt
Historia Kalla kriget
Koreakriget
Vietnamkriget
Kuwaitkriget
Kosovokriget
Kriget mot terrorismen
Irakkriget

USA:s försvarsdepartement (engelska: United States Department of Defense, ofta förkortat DOD), även mindre noggrant kallat för Pentagon efter den byggnad i vilken försvarsdepartementet har sitt högkvarter. Försvarsdepartementet leds av USA:s försvarsminister (Secretary of Defense), som utnämns av presidenten med senatens råd och samtycke. Under överinseende av presidenten i egenskap som högste befälhavare och kongressens bägge kamrar som anslagsbeviljare leder försvarsministern hela det amerikanska försvaret i både administrativ och operativ mening. I frågor som rör utnyttjande av stridskrafterna lyder tio försvarsgrensövergripande militärbefälhavare (Combatant Commanders) direkt under försvarsministern. I frågor som rör administration, utveckling och utbildning finns under försvarsministern särskilda ministrar för de tre militärdepartementen (Secretaries of the Military Departments) som innefattar de fyra försvarsgrenarna.

USA:s försvarsdepartement är till skillnad från dess svenska motsvarighet inte bara en benämning på den högsta ledningens försvarsfunktion utan också en samlingsbeteckning på hela den amerikanska krigsmakten och alla dess enheter.[5] Separat från försvarsdepartementets organisation men ändå en del av USA:s väpnade styrkor är kustbevakningen (United States Coast Guard) som lyder under Departementet för inrikes säkerhet (Department of Homeland Security).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Försvarsdepartementet upprättades den 26 juli 1947 i och med att president Truman stadfäste 1947 års nationella säkerhetsakt. Innan försvarsdepartementet tillkom så fanns krigsdepartementet som omfattade armén (Department of War) och marindepartementet (Department of the Navy) omfattande flottan och marinkåren som alltsedan 1700-talet var självständiga departement vars bägge ministrar (Secretary of War samt Secretary of the Navy) var medlemmar av presidentens kabinett. Syftet med förändringen var att samla armén, marinen och det från armén nybildade flygvapnet under ett regeringsdepartement. Senaten godkände den 18 september samma år James Forrestal som den förste försvarsministern. Departementet fick från början namnet National Military Establishment, men det ändrades redan 1949 i och med tilläggen till nationella säkerhetslagen, då det nuvarande namnet antogs pga att den engelska förkortningen NME hade det i sammanhanget olyckliga uttalet enemy (fiende på svenska). Från 1949 är det enbart försvarsministern (från försvarsdepartementet) som är både medlem av presidentens kabinett och ständig medlem av nationella säkerhetsrådet.

Pentagon, försvarshögkvarteret i Arlington, Virginia utanför Washington D.C.

Den senaste större förändringen i departementets struktur skedde genom en lag från 1986 (Department of Defense Reorganization Act), som också kallas Goldwater-Nichols Act efter senator Barry Goldwater och kongressledamot William Flynt Nichols. Lagen tillkom som ett svar på de organisatoriska problem som uppenbarade sig vid den misslyckade fritagningen av gisslan vid USA:s ambassad i Iran 1980 samt efter självmordsbombningarna mot USA:s fredsbevarande trupper i Libanon under det tidiga 1980-talet. Den förtydligade försvarsministerns överhöghet inom allting som sker i departementet, utökade befogenheterna för försvarschefen på bekostnad av det kollegiala organet samfällda stabscheferna, stärkte militärbefälhavarnas roll jämte försvarsgrensministrarna (Service Secretaries) och försvarsgrencheferna (Service Chiefs) samt betonade vikten av försvarsgrensövergripande tänkande (Jointness) fram det rent försvarsgrensspecifika. Idag så måste de officerare som kommer ifråga för befordring till generals- eller amiralsgrader tjänstgjort i en försvarsgrensövergripande position, såvida inte försvarsministern eller presidenten beviljar undantag i särskilda fall.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

USA:s väpnade styrkor är en traditionell militär hierarkisk organisation med ett system av militära grader som markerar auktoritetsförhållanden mellan individer. Den militära personalen delas in i fyra kategorier: officerare (commissioned officers), specialistofficerare (warrant officers), underofficerare (non-commissioned officers) och manskap. Den militära personalen är i lag förbjudna att organisera sig fackligt.[6] Öppet homosexuella var tidigare, till den 20 september 2011[7], förbjudna att tjänstgöra inom USA:s väpnade styrkor genom de lagregler som i folkmun kallades för "don't ask, don't tell". Den militära personalen kunde åtalas och bestraffas i enlighet med Uniform Code of Military Justice.[8]

Utöver den militära personalen finns ett stort antal civilanställda som delas in i olika lönegrader efter befattning och utbildningsbakgrund. De högsta civila chefstjänstemännen, under de politiskt tillsatta posterna, tillhör kategorin Senior Executive Service, förkortat SES.

Försvarsministern[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: USA:s försvarsminister

Försvarsministern (Secretary of Defense) är chef för försvarsdepartementet.[9] Försvarsdepartementets näst högste befattningshavare är biträdande försvarsministern (Deputy Secretary of Defense).[10] Den biträdande försvarsministern har i ett av försvarsministern utfärdat direktiv delegerats rätten att utöva de befogenheter som tillkommer försvarsministern i lag, förutom då det uttryckligen stadgas att dessa inte får delegeras vidare.[11]

Försvarsministerns kansli[redigera | redigera wikitext]

Försvarsministerns kansli (Office of the Secretary of Defense), förkortat OSD, har ansvaret för policy, planering, budget och programutvärdering och motsvarar sålunda närmast de funktioner som i Sverige utövas av försvarsdepartementet. I kansliet som omfattar över 2 000 anställda[12], där de allra flesta är civilister, ingår förutom försvarsministern och den biträdande försvarsministerns kontor även följande enheter, listade efter deras enhetschefers titlar nedan.

  • Statssekreteraren för upphandling, teknologi och logistik (Under Secretary of Defense for Acquisition, Technology and Logistics), ansvarar för den gemensamma materialförsörjningen samt forskning och utveckling.[13][14]
  • Statssekreteraren för policy (Under Secretary of Defense for Policy), är försvarsministerns rådgivare och samordnare i säkerhetspolitiska frågor.[15][16]
  • Statssekreteraren för budgetstyrning (Under Secretary of Defense (Comptroller)), är försvarsdepartementets finans- och budgetchef.[17][18]
  • Statssekreteraren för personal- och beredskapsfrågor (Under Secretary of Defense for Personnel and Readiness).[19][20]
  • Statssekreteraren för underrättelsefrågor (Under Secretary of Defense for Intelligence), utövar tillsyn över försvarets flora av underrättelseorgan.[21][22]
  • Chefen för försvarets forskning och utveckling (Director of Defense Research and Engineering).[23][24]
  • Chefen för tester och utvärderingar (Director of Operational Test and Evaluation).[25][26]
  • Chefsjuristen (General Counsel of the Department of Defense).[27][28]
  • Chefen för public affairs (Assistant Secretary of Defense for Public Affais).
  • Förvaltningschefen (Director of Administration and Management), som inofficiellt brukar kallas för "Pentagons borgmästare".

Försvarschefen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: USA:s försvarschef

Samfällda stabscheferna (Joint Chiefs of Staff), leds av en försvarschefen (Chairman of the Joint Chiefs of Staff) som är yrkesofficeraren på aktiv stat i USA:s väpnade styrkor med högst rang. Försvarschefen har i lag tilldelats uppgiften att fungera som den främste yrkesmilitäre rådgivaren till presidenten, försvarsministern och det nationella säkerhetsrådet.

Samfällda stabscheferna[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Joint Chiefs of Staff

Samfällda stabscheferna utgör försvarsministerns militära stab och hans främsta militära rådgivare. De biträder försvarsministern vad det gäller strategisk planering och pågående operationer samt koordination i gemensamma frågor som rör utveckling och utbildning. Till samfällda stabscheferna hör, förutom försvarschefen, vice försvarschefen samt de fyra militära stabscheferna för försvarsgrenarna: arméstabschefen, chefen för flottan, marinkårskommendanten samt flygvapenstabschefen. Samfällda stabscheferna, kollegialt och individuellt, är enbart rådgivare och saknar operativ befälsrätt över militära förband.

Samfällda staben[redigera | redigera wikitext]

Försvarschefen har för att kunna fullfölja ämbetet till sitt stöd och exklusiva förfogande den samfällda staben (The Joint Staff) som i sin tur leds av chefen för samfällda staben (Director of the Joint Staff), som är alltid av generallöjtnant/viceamirals grad. Samfällda staben består av militär personal från samtliga försvarsgrenar och de bemannar den nationella ledningscentralen (National Military Command Center) som samordnar den information som skickas från försvarsministern till militärbefälhavarna och vice versa.

Militärdepartementen[redigera | redigera wikitext]

De olika militärdepartementens organisation påminner om försvarsdepartementets centrala organisation, där en civil minister har den allra högsta chefspositionen, som biträds dels av sitt eget i huvudsak civila kansli och av en militär försvarsgrenschef (Service Chief) med en renodlat militär stab. Försvarsgrensministrarna, som är underställda försvarsministern, ansvarar för allting som försiggår i respektive militärdepartement och de har befogenhet att utöva departementets samtliga befogenheter[29][30][31], d.v.s. en ministerförvaltning. Bland de uppräknade ämbetsuppgifterna finns administration, budget, rekrytering, utbildning, forskning och utveckling, utrustning och rättsskipning. Varje militärdepartement har exempelvis sin egen generalauditör, generalläkare och kriminalpolis: armédepartmentets USACIDC[32], flygvapendepartementets AFOSI[33] och marindepartementets NCIS.[34]

Varken den civile försvarsgrensministern eller den militäre försvarsgrenschefen har något som helst operativt ansvar över sina styrkor utan den operativa befälskedjan går från försvarsministern ned till de försvarsgrensövergripande militärbefälhavarna (för en förklaring av dessa och deras roll, se längre ned i artikeln).[35]

I takt med att försvarsministerns lagstadgade befogenheter har tydliggjorts, från ämbetets tillkomst 1947, till att numera vara den utan tvekan viktigaste makthavaren inom försvaret, har försvarsgrensministrarna och militärdepartementens relativa inflytande successivt minskat över tid till förmån för försvarsministerns kansli och samfällda stabscheferna/samfällda staben.

Armédepartementet[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: USA:s armé

Armédepartementet (Department of the Army)[36] leds av den civile arméministern (Secretary of the Army)[29], med stöd av arméstabschefen (Chief of Staff of the Army) som är arméofficeraren med högst rang.[37] Arméns högkvartersorganisation (Headquarters, Department of the Army) består av två staber: arméministerns kansli (Office of the Secretary of the Army)[38] samt Arméstaben (The Army Staff).[39]

Den moderna amerikanska armén har sina rötter i den kontinentala armén som skapades 14 juni 1775, före USA:s grundande för att möta kraven från Amerikanska revolutionen. Kongressen skapade amerikanska armén den 3 juni 1784 efter slutet av amerikanska revolutionen för att ersätta den upplösta kontinentala armén. Armén själv anser dock sig vara en utveckling av den kontinentala armén och daterar därför sitt ursprung därav.

Armédepartementet har det federala samordningsansvaret för delstaternas arménationalgarden (National Guard), som vid behov kallas in för federal tjänstgöring i armén både i USA och utomlands. Till armén tillhör ingenjörskåren United States Army Corps of Engineers som förutom sedvanliga ingenjörtrupps uppgifter i fält ansvarar för: konstruktion och underhåll av USA:s vattenvägar, dammar, armé och flygvapenbaser samt miljöskydd. Arméministern ansvar även för militär fångvård, militärfängelset United States Disciplinary Barracks i Fort Leavenworth i Kansas, samt för genomförandet av dödsstraff i militären. En annan säregen funktion som armén ansvarar för är heraldikinstitutet United States Army Institute of Heraldry som utformar heraldiska vapensköldar för USA:s federala myndigheter.

Marindepartementet[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: USA:s flotta
Huvudartikel: USA:s marinkår

Marindepartementet (Department of the Navy) leds av den civile marinministern (Secretary of the Navy).[30] Till skillnad från de två andra militärdepartementen består marindepartementen av två försvarsgrenar[40], flottan och marinkåren[41][42], med varsin militär försvarsgrenschef: chefen för flottan (Chief of Naval Operations) och marinkårens kommendant (Commandant of the Marine Corps).[43][44] Marinens högkvartersorganisation består av tre olika staber: marinministerns kansli (Office of the Secretary of the Navy)[45] samt en för vardera försvarsgrenschef: Office of the Chief of Naval Operations[46] samt Headquarters, Marine Corps.[47]

Flottan (United States Navy) består av 279 fartyg och över 4 000 flygplan och är sedan Sovjetunionens sönderfall världens mest kraftfulla marina stridskraft, den är så överlägsen i styrka att den har större tonnage än för de nästkommande 13 i storlek tillsammans.

Marinkåren (United States Marine Corps) grundades år 1775 för att strida ombord på flottans örlogsfartyg vid äntringar, för att bevaka flottans fartyg, göra landräder samt att assistera vid landstigningar. Det som idag särskiljer marinkåren från armén, bortsett från sitt marina arv, är en fokusering på lättrörliga och expeditionära förband.

Flygvapendepartementet[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: USA:s flygvapen

Flygvapendepartementet (Department of the Air Force), som innefattar det reguljära flygvapnet samt reserver, leds av den civile flygvapenministern (Secretary of the Air Force).[31][48] Ministern biträds och understödjs av den militäre flygvapenstabschefen (Chief of Staff of the Air Force), som är den högst rankade yrkesofficeraren i flygvapnet och som traditionellt sett alltid varit en flygförare.[49] Flygvapnets högkvartersorganisation (Headquarters, U.S. Air Force) består formellt sett av två organisationer: en i huvudsak civil (Office of the Secretary of the Air Force)[50] samt en huvudsakligen militär stab (The Air Staff).[51]

Det amerikanska flygvapnet i sin nuvarande form som ett eget militärdepartement konstituerades formellt 1947, i samband med att försvarsministerposten inrättades. Innan dess hade flygstridskrafterna som ej tillhörde marinen (dvs både flottan och marinkåren) varit underordnade armén i olika former. Men eftersom flygstridskrafterna visade sig få en oerhört stor betydelse i modern krigföring under och efter andra världskriget hade arméns flyg blivit såpass omfattande att det motiverade en helt egen försvarsgren.

Flygvapendepartementet har det federala samordningsansvaret för delstaternas flygnationalgarde (Air National Guard), som vid behov kallas in för federal tjänstgöring i flygvapnet både i USA och utomlands.

Försvarsgrensövergripande militärkommandon[redigera | redigera wikitext]

En karta som visar den geografiska uppdelningen av det amerikanska försvarets sex regionala försvarsgrensövergripande militärkommandon.

Den amerikanska militärens operationer leds inte av försvarsgrenarna utan sker på en försvarsgrensövergripande nivå genom, för närvarande nio, försvarsgrensövergripande militärkommandon. Respektive kommandos uppdrag och ansvarsområde fastställs av presidentenförsvarsministern och försvarschefens rekommendation.[52]

Den operativa kommandokedja går från presidenten via försvarsministern till 10 stycken militärbefälhavare (Combatant Commaders).[53] Militärbefälhavarna tilldelas förband av försvarsgrensministrarna (arméministern, marinministern & flygvapenministern) på försvarsministerns befallning och endast försvarsministern eller presidenten kan bevilja förflyttning av förband mellan militärbefälhavarna.[54]

Sex av militärkommandona har geografiskt ansvar för militära operationer i olika regioner i världen. Därutöver har tre militärkommandon funktionella ansvarsområden.

Geografiska militärkommandon[redigera | redigera wikitext]
Vapen Namn Förkortning Ansvarar för USA:s militära operationer och trupper i: Grundad Högkvarter
Africom emblem 2.svg United States Africa Command USAFRICOM Afrika 2008 Stuttgart, Tyskland
Seal of the United States Central Command.png United States Central Command USCENTCOM Centralasien och Mellanöstern (exklusive Egypten & Israel) 1983 MacDill Air Force Base, Tampa, Florida
EUCOM Logo.jpg United States European Command USEUCOM Europa, inklusive Egypten, Israel, Ryssland & Turkiet 1952 Patch Barracks, Stuttgart, Tyskland
United States Northern Command emblem.png United States Northern Command USNORTHCOM Nordamerika 2002 Peterson Air Force Base, Colorado Springs, Colorado
USPACOM seal.png United States Pacific Command USPACOM Antarktis, oceanien, ostasien (inklusive Indien) och stilla havet. 1947 Camp H.M. Smith, Hawaii
USSOUTHCOM emblem.jpg United States Southern Command USSOUTHCOM Sydamerika 1948 Miami, Florida
Funktionella militärkommandon[redigera | redigera wikitext]
Vapen Namn Förkortning Ansvarar för: Grundad Högkvarter
SOCOM.jpg United States Special Operations Command USSOCOM Specialförband 1988 MacDill Air Force Base, Tampa, Florida
USSTRATCOM emblem.jpg United States Strategic Command USSTRATCOM Kärnvapenarsenalen, yttre rymden och cyberrymden 1992 Offutt Air Force Base, Omaha, Nebraska
United States Transportation Command emblem.png United States Transportation Command USTRANSCOM Transporter 1987 Scott Air Force Base, Illinois

Försvarsmyndigheter[redigera | redigera wikitext]

Syftet med de centrala försvarsmyndigheterna (Defense Agencies) är att utföra uppgifter som det är mer rationellt att samla under ett tak, istället för att låta militärdepartementen driva var för sig.

Vapen Namn Förkortning Beskrivning Grundad Högkvarter
DARPA Logo.jpg Defense Advanced Research Projects Agency DARPA Forskning och utveckling av försvarsmateriel, ofta på en konceptuell och teoretisk nivå 1958 Arlington, Virgina
Defense Commissary Agency logo.PNG Defense Commissary Agency DCA Försvarets kommissionsmyndighet: driver PX – militärbasernas detaljhandelsbutiker 1991 Fort Lee, Virginia
DCAA Emblem.jpg Defense Contract Audit Agency DCAA Försvarets entreprenadrevision 1965-01-08 Fort Belvoir, Virginia
DCMA.PNG Defense Contract Management Agency DCMA Försvarets entreprenadavtal Alexandria, Virginia
USA - DCIS SA.png Defense Criminal Investigative Service DCIS Försvarets gemensamma kriminalpolis. Lyder under försvarsdepartementets generalinspektör. Alexandria, Virginia
Defense Finance Accounting Services (DFAS) Official Seal.gif Defense Finance and Accounting Service DFAS Försvarets kassahantering och redovisning 1991 Arlington, Virgina
US-DefenseInformationSystemsAgency-Seal.svg Defense Information Systems Agency DISA Lednings-, sambands- och informationssystem 1960-05-12 Arlington, Virginia
US-DefenseIntelligenceAgency-Seal.svg Defense Intelligence Agency DIA Försvarets underrättelsetjänst, bemannar USA:s ambassader med försvarsattachéer 1961-10-01 Pentagon
Defense Legal Services Agency DLSA Juridisk rådgivning och rättsvård Pentagon
Defense Logistics Agency.jpg Defense Logistics Agency DLA Försvarets logistikhantering, tekniska tjänster, upphandlingsstöd samt inköp av gemensamma förbrukningsvaror 1961 Fort Belvoir, Virginia
DSCA.PNG Defense Security Cooperation Agency DSCA Vapen och materiel till förbundna stater Arlington, Virginia
Defense Security Service.PNG Defense Security Service DSS Försvarets säkerhetstjänst Alexandria, Virginia
US-DefenseThreatReductionAgency-Seal.svg Defense Threat Reduction Agency DTRA Förhindra spridning av massförstörelsevapen 1998-10-01 Fort Belvoir, Virginia
US-MissileDefenseAgency-Seal.svg Missile Defense Agency MDA Utveckling och utprovning av robotförsvar 2002 Pentagon
National Defense University.png National Defense University NDU Högre gemensam forskning och utbildning 1976 Fort Lesley J. McNair, Washington DC
US-NationalGeospatialIntelligenceAgency-2008Seal.svg National Geospatial-Intelligence Agency NGIA Underrättelseanalys av kartor och satellitbilder 1996-10-01 Bethesda, Maryland
US-NationalReconnaissanceOffice-Seal.svg National Reconnaissance Office NRO Anskaffning och drift av försvarets satelliter för underrättelseändamål 1961-09-06 Chantiliy, Virginia
National Security Agency.svg
US-CentralSecurityService-Seal.svg
National Security Agency/
Central Security Service
NSA/CSS Signalspaning och signalskydd 1952-11-04
1972
Fort George G. Meade, Maryland
PFPA Seal.jpg Pentagon Force Protection Agency PFPA Civil polismyndighet för bevakning av Pentagon med omnejd 2002-05-03 Pentagon

Försvarsdepartementets fältverksamheter[redigera | redigera wikitext]

Syftet med försvarsdepartementets fältverksamheter (Department of Defense Field Activities) likt försvarsmyndigheterna ovan, är att utföra uppgifter som det är mer rationellt att samla under ett tak, istället för att låta militärdepartementen driva var för sig själva.

Vapen Namn Förkortning Beskrivning Grundad Högkvarter
Defense Media Activity logo.jpg Defense Media Activity DMA Teve, radio, tidningar för de försvarsanställda 1 oktober 2008 Alexandria, Virginia
Defense Prisoner of War/Missing Personnel Office DPMO Eftersökande av amerikanska krigsfångar och saknade i strid 1993 Pentagon
US-DefenseTechnicalInformationCenter-Seal.svg Defense Technical Information Center DTIC Arkivering och tillhandahållande av tekniska rapporter 1963 Fort Belvoir, Virginia
Defense Technology Security Administration DTSA Förhindrar att försvarskritisk teknologi hamnar i orätta händer Pentagon
Department of Defense Education Activity DoDEA Grundskolor och gymnasier för den militära och civilanställda personalens barn 1992 Arlington, Virginia
DHRA.PNG Department of Defense Human Resources Field Activity DHRA Personalvård Arlington, Virginia
Office of Economic Adjustment OEA Söker stimulera aktivitet på orter efter förbandsnedläggning Arlington, Virginia
US-TRICARE-Logo.svg TRICARE Management Activity TMA Administration av sjukvård för försvarsanställda och deras anhöriga 1998 Falls Church, Virginia
WHS Insignia.svg Washington Headquarters Services WHS Administrativa tjänster, drift och förvaltning av Pentagon samt för andra gemensamma fastigheter i huvudstadsregionen 1 oktober 1977 Pentagon

Kapacitet[redigera | redigera wikitext]

USA:s militär är unik i sin förmåga att projicera militär makt över hela jordklotet. Man förfogar över ett flygvapen vars strategiska bombflyg har en räckvidd som gör att det kan operera från hemlandet mot vilken annan plats på jorden, man har en stor flotta av lufttankningsflyg samt en växande arsenal av obemannade luftfarkoster. Vidare har flottan tillsammans med marinkåren möjlighet att operera med flyg från hangarfartyg, avfyra kryssningsrobotar från atomdrivna ubåtar samtidigt som markstridskrafter kan landsättas från sjöss. Den strategiska transportkapaciteten i luften och till sjöss är överlägsen alla andra nationers, vilket gör att markstridskrafter kan användas långt utanför hemlandet eller allierade stater som härbärgerar amerikanska styrkor. Dessutom har man en avsevärd uppsättning satelliter för kommunikation-, ledning- och underrättelseändamål. Slutligen så förfogar USA över världens näst största kärnvapenarsenal.

Trots sin numerära och teknologiska överlägsenhet har emellertid USA mött omfattande svårigheter, framförallt när motståndaren för gerillakrigföring.

Kritik finns även mot att försvarsdepartementet, kongressen och försvarsindustrin (gemensamt kallat för det militärindustriella komplexet) trots, eller som en följd av, den generösa budgetmedlen är djupt slösaktigt till sin natur: att den federala statsmakten i praktiken subventionerar vissa högteknologiska industrier på bekostnad av större allmänintressen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Lag[redigera | redigera wikitext]

Direktiv[redigera | redigera wikitext]

Doktrin[redigera | redigera wikitext]

Officiella publikationer[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • (engelska) Cateau, Jeff & Levin, Michael (2003), The Complete Idiot's Guide to the Pentagon. Indianapolis, Indiana: Alpha Books. ISBN 002864414X
  • (engelska) Stevenson, Charles A. (2006), SECDEF: the nearly impossible job of Secretary of Defense. Dulles, Virginia: Potomac Books, Inc. ISBN 1574887947

Notförteckning[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Persons 17 years of age, with parental permission, can join the U.S. armed services.
  2. ^ [a b c] NATIONAL DEFENSE BUDGET ESTIMATES FOR FY 2011, Table 7-5, Sid 218.
  3. ^ [a b c] Budget Authority
  4. ^ [a b c] NATIONAL DEFENSE BUDGET ESTIMATES FOR FY 2011, Table 6-10, Sid 126
  5. ^ 10 USC 101
  6. ^ 10 USC 976
  7. ^ ”US military lifts ban on openly gay troops”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2011/sep/20/us-military-lifts-ban-gay-troops. Läst 18 maj 2012. 
  8. ^ 10 USC 801 et. seq.
  9. ^ 10 USC 113
  10. ^ 10 USC 132
  11. ^ DoD Directive 5105.02, February 18, 2009, läst den 2 januari 2010
  12. ^ 10 USC 131
  13. ^ 10 USC 131 (b) (2) (A)
  14. ^ 10 USC 133
  15. ^ 10 USC 131 (b) (2) (B)
  16. ^ 10 USC 134
  17. ^ 10 USC 131 (b) (2) (C)
  18. ^ 10 USC 135
  19. ^ 10 USC 131 (b) (2) (D)
  20. ^ 10 USC 136
  21. ^ 10 USC 131 (b) (2) (E)
  22. ^ 10 USC 137
  23. ^ 10 USC 131 (b) (4)
  24. ^ 10 USC 139a
  25. ^ 10 USC 131 (b) (6)
  26. ^ 10 USC 139
  27. ^ 10 USC 131 (b) (7)
  28. ^ 10 USC 140
  29. ^ [a b] 10 USC 3013
  30. ^ [a b] 10 USC 5013
  31. ^ [a b] 10 USC 8013
  32. ^ 10 USC 4027
  33. ^ 10 USC 9027
  34. ^ 10 USC 7480
  35. ^ 10 USC 162
  36. ^ 10 USC 3011
  37. ^ 10 USC 3033
  38. ^ 10 USC 3014
  39. ^ 10 USC 3031-3032
  40. ^ 10 USC 5061
  41. ^ 10 USC 5062
  42. ^ 10 USC 5063
  43. ^ 10 USC 5033
  44. ^ 10 USC 5043
  45. ^ 10 USC 5014
  46. ^ 10 USC 5031-5032
  47. ^ 10 USC 5041-5042
  48. ^ 10 USC 8011
  49. ^ 10 USC 8033
  50. ^ 10 USC 8014
  51. ^ 10 USC 8031
  52. ^ 10 USC 161
  53. ^ 10 USC 162 (b)
  54. ^ 10 USC 162 (a)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]