Ohio-klass (ubåt)
|
|||
.jpg)
|
|||
| Allmänt | |||
|---|---|---|---|
| Typ | Atomdriven ballistisk robotubåt | ||
| Varv | General Dynamics Electric Boat | ||
| Före | Benjamin Franklin-klass | ||
| Tekniska data | |||
| Deplacement | 16 764 ton | ||
| Deplacement i u-läge | 18 750 ton | ||
| Längd överallt | 170 m | ||
| Bredd överallt | 13 m | ||
| Djupgående | 10,8 m | ||
| Framdrift | |||
| Kraftkälla | 1× S8G Tryckvattenreaktor | ||
| Huvudmaskin | 2 × växlade ångturbiner | ||
| Maskinstyrka | 60 000 hk | ||
| Propellrar | 1 sjubladig | ||
| Prestanda | |||
| Maxfart | 12 knop | ||
| Fart i u-läge | 25 knop | ||
| Lastförmåga | |||
| Besättning | 155 | ||
| Beväpning | |||
| Bestyckning | 4 × 533 mm torpedtuber | ||
| Torpeder | Mark 48 | ||
| Robotar | 24 × Trident I SSBN-726 till SSBN-733 från konstruktion till omladdning 24 × Trident II SSBN-734 och följande båtar från konstruktion, SSBN-730 till SSBN-733 efter omladdning 22 × 7, totalt 154 UGM-109 Tomahawk SSBN-726 till SSBN-729 efter ombyggnad |
||
Ohio-klassen är en kärnvapenbestyckad atomdriven strategisk ubåt konstruerad av USA.
Historia [redigera]
I början av 1970-talet började de äldre klasserna av strategiska ubåtar som gått i tjänst i den amerikanska flottan under det tidiga 1960-talet bli föråldrade. Detta och att huvudfienden Sovjetunionen kraftigt hade utvecklat sin förmåga att spåra och förgöra ubåtar gjorde att en ny generations ubåt med bättre smygförmåga och större slagkraft behövdes. 1971 kom så ett förslag på en ny typ av ubåt. Denna typ skulle bli längre och större än tidigare amerikanska ubåtar, få förbättrade sensorer, flera strategiska ballistiska missiler, och en tystare framdrivning. Utöver detta skulle även en ny typ av missil utvecklas parallellt med den nya ubåten. Denna skulle komma att utvecklas till Trident I missilen. 1973 godkände USA:s president utvecklingen av den nya missilen och året efter 1974, även konstruktionen av den nya ubåtsklassen.
Originalplanerna var att bygga tio ubåtar. Detta hade utökats till tjugo 1985. "START 1"-avtalen mellan USA och Sovjetunionen skulle dock begränsa denna siffra till 18 vilket blev det slutgiltiga antalet ubåtar som kom att byggas av Ohio-klassen. 1981 togs den första ubåten med namnet Ohio i bruk och 1990 hade totalt elva ubåtar kommit i tjänst. De första åtta kom att bestyckas med "Trident-1"-missiler medan de efterföljande fick den uppgraderade versionen Trident II-missiler, som hade förbättrad elektronik och längre räckvidd. 1993 kom den dåvarande Clintonadministrationen med ett nytt förslag angående USA:s kärnvapenförmåga. Detta förslag, som var en minskning av antalet kärnvapen, betydde att de dåvarande planerna på 18 Ohio-ubåtar skulle minskas till 14.
Dåvarande presidenten Bill Clinton godkände förslaget i september 1994. I och med detta bestämdes att alla 18 ubåtarna skulle byggas men att de fyra äldsta skulle få sina balliska kärnvapenmissiler borttagna för att istället ersättas med konventionella robotar av typen tomahawk. I september 1997 levererades den sista och 18:e Ohio ubåten till flottan och 2002 hade arbetet med ombyggnaden av de äldsta fyra startats.
Enligt det nya START-avtalet mellan USA och Ryssland från 2010 så ska Ohio-klassen endast kunna bara 16 missiler per båt. För att åstadkomma detta kommer åtta missiltuber per ubåt att tas bort.
Referenser [redigera]
|
||||||||
