Ticonderoga-klass

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Flag of the United States.svg Ticonderoga-klass
USS Ticonderoga (CG-47)
USS Ticonderoga (CG-47)
Allmänt
Typ Robotkryssare
Varv Ingalls Shipbuilding,
Bath Iron Works
Före CG(X)
Efter Virginia-klass
Fartyg tillhörande klassen Se fartyg i klassen
Tekniska data
Deplacement 9600 ton
Längd i vattenlinjen 161 meter
Längd överallt 173 meter
Bredd i vattenlinjen 16,8 meter
Bredd överallt 16,8 meter
Djupgående 7,3 meter (köl)
10 meter (hydrofon bulb)
Framdrift
Huvudmaskin 4 × General Electric LM2500 Gasturbiner
Maskinstyrka 80 000 shp (60 000 kW)
Propellrar 2 × Reverserbara propellrar
Prestanda
Maxfart 32,5 knop
Marschfart 20 knop
Räckvidd 6000 nautiska mil vid 20 knop
3300 nautiska mil vid 30 knop
Lastförmåga
Besättning ca 400
Beväpning
Pansar Splitterskydd av kevlar för maskinrum och stridsledningscentral
Huvudartilleri 2 × 5-tums (127 mm) kanoner
Sekundärartilleri 2 × 25 mm M242 (f.o.m. CG-52)
2–4 × 12,7 mm tunga kulsprutor
Luftvärnsartilleri 2 × Phalanx CIWS
Torpeder 2 × 3 × 324 mm Mk32 torpedtuber
Robotar 8 × RGM-84 Harpoon
(CG-47 till CG-51)
2 × Mk26 robotlavetter med
68 × RIM-66 Standard MR
20 × RUR-5 ASROC
(CG-52 och framåt)
2 × 61 Mk41 VLS vertikala avfyringstuber med en mix av:
RIM-66 Standard MR, RIM-156 Standard, RIM-161 SM-3, RIM-162 ESSM, RIM-174 Standard ERAM, BGM-109 Tomahawk, RUM-139 VL-ASROC
Helikoptrar 2 × SH-60 Seahawk
Sensorer AN/SPY-1 luftspaningsradar
AN/SPS-49 luftbevakningsradar
AN/SPG-62 eldledningsradar
AN/SPS-73 ytspaningsradar
AN/SPQ-9 artilleriledningsradar
AN/SQQ-89(V)3 sonar
Motmedel Mk36 SRBOC, AN/SLQ-25 Nixie

Ticonderoga-klass är en fartygsklass av robotkryssare som byggdes för USA:s flotta.

Innehåll

Design [redigera]

Ticonderoga-klassen var ursprungligen tänkt som robotjagare baserade på samma skrov som jagarna av Spruance-klassen. Aegis-systemet och den stora luftspaningsradarn AN/SPY-1, som var tvungen att delas upp i två delar för att få plats i överbyggnaden, gjorde fartyget 1500 ton tyngre och berättigade till klassificeringen som kryssare.

Vertical Launch System [redigera]

Från och med USS Bunker Hill (CG-52) användes inte längre de tvåarmade Mk26 robotlavetterna utan luftvärnsrobotarna var i stället placerade i vertikala avfyringstuber. Det hade flera fördelar; Antalet robotar kunde ökas med 40%, samtliga robotar kunde hållas eldberedda samtidigt och tuberna kunde också laddas med andra robotar som till exempel RGM-109 Tomahawk och RIM-162 ESSM. Den senare kan laddas med fyra robotar per tub. Tubernas storlek gjorde också att man kunde gå ifrån RIM-66 Standard MR och använda större robotar med booster-motor som RIM-156 Standard och RIM-161 SM-3.

År 2005 avrustades den sista kryssaren med Mk26-lavetter medan de övriga genomgick ett moderniseringsprogram för att ge dem ytterligare 35 års livslängd.

Bilder [redigera]

  • VLS-tuberna ombord på USS Normady.

  • En SH-60F Seahawk landar ombord på USS Bunker Hill.

  • Stridsledningscentralen ombord på USS Cowpens.

  • En dubbelmonterad M2 Browning ombord på USS Anzio.

  • En M242 Bushmaster ombord på USS Bunker Hill.

  • USS Cowpens SQS-53 skrovmonterade sonar.

Fartyg i klassen [redigera]

Namn Fartygsnummer Varv Sjösättning I tjänst Ur tjänst Status
Fartyg med Mk26 robotlavetter
Ticonderoga CG-47 Ingalls Shipbuilding 25 april 1981 22 januari 1983 30 september 2004 Utrangerad,
sparas som framtida museifartyg[1]
Yorktown CG-48 Ingalls Shipbuilding 17 januari 1983 4 juli 1984 10 december 2004 Väntar på skrotning[2]
Vincennes CG-49 Ingalls Shipbuilding 14 januari 1984 6 juli 1985 29 juni 2005 Skrotad nov. 2010-apr. 2011

[3]
Valley Forge CG-50 Ingalls Shipbuilding 23 juni 1984 18 januari 1986 30 augusti 2004 Sänkt som övningsmål[4]
Thomas S. Gates CG-51 Bath Iron Works 14 december 1985 22 augusti 1987 16 december 2005 Väntar på skrotning[5]
Namn Fartygsnummer Varv Sjösättning I tjänst Hemmahamn Status
Fartyg med Mk41 VLS vertikala avfyringstuber
Bunker Hill CG-52 Ingalls Shipbuilding 11 mars 1985 20 september 1986 San Diego i tjänst 2012[6]
Mobile Bay CG-53 Ingalls Shipbuilding 22 augusti 1985 21 februari 1987 San Diego i tjänst 2012[7]
Antietam CG-54 Ingalls Shipbuilding 14 februari 1986 6 juni 1987 San Diego i tjänst 2012[8]
Leyte Gulf CG-55 Ingalls Shipbuilding 20 juni 1986 26 september 1987 Norfolk i tjänst 2012[9]
San Jacinto CG-56 Ingalls Shipbuilding 14 november 1986 23 januari 1988 Norfolk i tjänst 2012[10]
Lake Champlain CG-57 Ingalls Shipbuilding 3 april 1987 12 augusti 1988 San Diego i tjänst 2012[11]
Philippine Sea CG-58 Bath Iron Works 12 juli 1987 18 mars 1989 Mayport i tjänst 2012[12]
Princeton CG-59 Ingalls Shipbuilding 2 oktober 1987 11 februari 1989 San Diego i tjänst 2012[13]
Normandy CG-60 Bath Iron Works 19 mars 1988 9 december 1989 Norfolk i tjänst 2012[14]
Monterey CG-61 Bath Iron Works 23 oktober 1988 16 juni 1990 Norfolk i tjänst 2012[15]
Chancellorsville CG-62 Ingalls Shipbuilding 15 juli 1988 4 november 1989 San Diego i tjänst 2012[16]
Cowpens CG-63 Bath Iron Works 11 mars 1989 9 mars 1991 Yokosuka i tjänst 2012[17]
Gettysburg CG-64 Bath Iron Works 22 juli 1989 22 juni 1991 Mayport i tjänst 2012[18]
Chosin CG-65 Ingalls Shipbuilding 1 september 1989 12 januari 1991 Pearl Harbor i tjänst 2012[19]
Hué City CG-66 Ingalls Shipbuilding 1 juni 1990 14 september 1991 Mayport i tjänst 2012[20]
Shiloh CG-67 Bath Iron Works 8 september 1990 18 juli 1992 Yokosuka i tjänst 2012[21]
Anzio CG-68 Ingalls Shipbuilding 2 november 1990 2 maj 1992 Norfolk i tjänst 2012[22]
Vicksburg CG-69 Ingalls Shipbuilding 2 augusti 1991 14 november 1992 Mayport i tjänst 2012[23]
Lake Erie CG-70 Bath Iron Works 13 juli 1991 10 maj 1993 Pearl Harbor i tjänst 2012[24]
Cape St. George CG-71 Ingalls Shipbuilding 10 januari 1992 12 juni 1993 San Diego i tjänst 2012[25]
Vella Gulf CG-72 Ingalls Shipbuilding 13 juni 1992 18 september 1993 Norfolk i tjänst 2012[26]
Port Royal CG-73 Ingalls Shipbuilding 20 november 1992 4 juli 1994 Pearl Harbor i tjänst 2012[27]

Referenser [redigera]

  1. ^ ”CG-47”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg47.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  2. ^ ”CG-48”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg48.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  3. ^ ”CG-49”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg49.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  4. ^ ”CG-50”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg50.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  5. ^ ”CG-51”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg51.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  6. ^ ”CG-52”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg52.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  7. ^ ”CG-53”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg53.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  8. ^ ”CG-54”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg54.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  9. ^ ”CG-55”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg55.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  10. ^ ”CG-56”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg56.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  11. ^ ”CG-57”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg57.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  12. ^ ”CG-58”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg58.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  13. ^ ”CG-59”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg59.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  14. ^ ”CG-60”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg60.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  15. ^ ”CG-61”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg61.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  16. ^ ”CG-62”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg62.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  17. ^ ”CG-63”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg63.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  18. ^ ”CG-64”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg64.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  19. ^ ”CG-65”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg65.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  20. ^ ”CG-66”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg66.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  21. ^ ”CG-67”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg67.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  22. ^ ”CG-68”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg68.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  23. ^ ”CG-69”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg69.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  24. ^ ”CG-70”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg70.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  25. ^ ”CG-71”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg71.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  26. ^ ”CG-72”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg72.htm. Läst 24 augusti 2012. 
  27. ^ ”CG-73”. Naval Vessel Register. http://www.nvr.navy.mil/nvrships/details/cg73.htm. Läst 24 augusti 2012. 

Externa länkar [redigera]

v • d • r
Ticonderoga-klass
Fartyg med Mark-26 twin-arm missile launcher:
Fartyg med Mark 41 Vertical Launching System:

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ticonderoga-klass&oldid=20179153"