Opiumvallmo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Opiumvallmo
Papver field france.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Ranunkelordningen
Ranunculales
Familj Vallmoväxter
Papaveraceae
Släkte Vallmosläktet
Papaver
Art Opiumvallmo
P. somniferum
Vetenskapligt namn
§ Papaver somniferum
Auktor Carl von Linné
Synonymer
Papaver somniferum subsp. nigrum Schübler & Martens
Papaver somniferum subsp. nigrum (DC.) Thell.
Papaver somniferum subsp. hortense Arcangeli
Papaver polycephalum Hort. ex E.Vilm.
Papaver opiiferum Forssk.
Papaver officinale C. C. Gmelin
Papaver nigrum Garsault
Papaver indehiscens Dumort.
Papaver hortense Hussenot
Papaver glabrum Gilib.
Papaver amplexicaule Stokes
Papaver amoenum Lindl.
Papaver album-nigrum Crantz
Papaver album Mill.
Papaver somniferum - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-102.jpg
Hitta fler artiklar om växter med

Opiumvallmo (Papaver somniferum[1]), även opievallmo eller fjädervallmo,[2] är en ettårig ört inom familjen vallmoväxter.

Arten beskrevs av Carl von Linné. Enligt Catalogue of Life[3][4] ingår Opievallmo i släktet vallmor, och familjen vallmoväxter, men enligt Dyntaxa[5] är tillhörigheten istället släktet vallmor, och familjen vallmoväxter. Arten är reproducerande i Sverige.[5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Den kan bli upp till 80 cm hög och blommar från juni till juli med upp till en decimeter breda blommor som varierar från vitt, rosa, violett till rött eller purpur. Kronbladen har vanligtvis en svart fläck vid basen. Frukten blir en stor, klotrund, kal kapsel med åtta till tolv märkesstrålar. Fröna är njurformade, vita, blåaktiga eller svarta. Stjälken är upprätt och har strödda, halvt stjälkomfattande, djupt parflikiga blad som är blågröna och nästan kålartade.

Frön av en vit variant.

Förekomst och användning[redigera | redigera wikitext]

Opiumvallmo är en odlad art som ibland påträffas tillfälligt förvildad i närheten av bebyggelse, ofta på ruderatmark. Första fynduppgift som förvildad är från Varberg, Halland och publicerades 1818, men arten var känd redan under medeltiden.

Fröna används i matlagning, framför allt i bröd.

Ur mjölksaft från opiumvallmons frökapslar har man i Asien sedan mycket lång tid framställt opium, vilket använts för sina smärtstillande egenskaper, men också för rekreationellt bruk.

Ceres sörjde förlusten av sin dotter Prosperina, som blivit henne frånrövad av Pluto, skapade hon vallmoblomman, i vars sömngivande förmåga hon sökte lindring och glömska för sin sorg. Morpheus (Somnus), sömnens gud, framställdes också alltid omgiven av vallmo och detta är mer än en legend, då just ur vallmoblommans fröhus, förträdesvis den vita vallmon, man får opium. Fröna själva äro emellertid oskadliga, till och med ätbara och användes redan på romarnas tid.
Ida Sager, Från gamla trädgårdsland (1910)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carl von Linné, 1753 In: Sp. Pl.: 508
  2. ^ "opievallmo". NE.se. Läst 13 augusti 2013.
  3. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/16718005. Läst 26 May 2014. 
  4. ^ World Plants: Synonymic Checklists of the Vascular Plants of the World
  5. ^ [a b] Dyntaxa Papaver somniferum

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]