Påvepalatset i Avignon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Världsarv
Avignons gamla stad med påvepalatset, kyrkliga byggnader och bron
Påvepalatset, teckning av Jean-Marc Rosier
Påvepalatset, teckning av Jean-Marc Rosier
Geografiskt läge
Koordinater 43°57′2.88″N 4°48′27″Ö / 43.9508000°N 4.80750°Ö / 43.9508000; 4.80750Koordinater: 43°57′2.88″N 4°48′27″Ö / 43.9508000°N 4.80750°Ö / 43.9508000; 4.80750
Plats Avignon
Land Frankrike
Region* Europa och Nordamerika
Data
Referens 228
Historik
Världsarv sedan 1995  (19:e mötet)
Avignons gamla stad med påvepalatset, kyrkliga byggnader och bron på kartan över världen
Red pog.svg
Avignons gamla stad med påvepalatset, kyrkliga byggnader och bron
Avignons gamla stad med påvepalatset, kyrkliga byggnader och bron på kartan över världen.
* Enligt Unescos indelning.

Påvepalatset (franska: Palais des Papes) i Avignon i Frankrike är en av de största byggnaderna från europeisk medeltid. I sin största utsträckning omfattade den 11 000 kvadratmeter. Det uppfördes i två faser 13351364, har väggar som är mer än fem meter tjocka och står på en naturlig klippa som gjorde den svår att inta.

Palais des Papes
Takvalv i Sankt Johannes-kapellet.

Murarna som byggdes av påvarna före 1348 är välbevarade. De utgör inte speciellt starka befästningsverk, då påvarna i stället satte sin tillit till att befästa själva påvepalatset.

Efter revolutionen användes palatset i många år som militärförläggning, och är nu ett museum.

Tillsamman med den romanska katedralen Notre-Dame des Doms d’Avignon och den gamla bron Pont d’Avignon från 1100-talet blev palatset inskrivet på Unescos världsarvslista 2005.

Kyrklig historia[redigera | redigera wikitext]

Se även: Avignonpåvedömet

År 1303 grundade påve Bonifatius VIII ett universitet i staden som blev berömt för sina juridikstudier. Universitetet var bland Frankrikes främsta i detta fack fram till franska revolutionen.

Clemens V valde 1309 att bosätta sig i Avignon. År 1348 sålde grevinnan Johanna av Provence staden till påve Clemens VI för 80 000 guldgyllen.

Det påvliga hovet präglades av korruption och en livsstil som var mer lössläppt än den man väntar sig av påvar. Bland kritikerna av korruptionen i staden finner man bland andra Francesco Petrarca, som bidrog till att göra påvarna uppmärksamma på hur pinsam situationen begynte att bli. Den italienske humanisten och poeten bodde under långa perioder i trakten av Avignon. Det var också två kvinnor som speciellt utmärkte sig i arbetet för att få påven tillbaka till sitt egentliga biskopssäte, Rom, nämligen Katarina av Siena och Birgitta av Vadstena.

Även om staden efter att Gregorius XI flyttat till Rom år 1377 var säte för flera motpåvar tillhörde den heliga stolen fram till 1791, då den inlemmades i Frankrike.

Påvens avresa till Rom 1377 utlöste den västliga stora schismen. Efter att den stora schismen var över (1417) styrdes Avignon av påvliga legater som en del av påvestaterna. Staden hotades hela tiden av franska styrkor, som höll till i en en stor garnison i Villeneuve-les-Avignon på andra sidan floden.

Kyrkostaten och tillhörande påvliga besittningar restaurerades under Wienkongressen 1815, hörde Avignon till undantagen – liksom det omgivande Venaissin blev det kvar i franska händer.

Källa[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), Pavepalasset i Avignon

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]