Slottet i Versailles

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slottet i Versailles
Slott
Slottet i februari 2007.
Slottet i februari 2007.




Land  Frankrike
Ort Versailles
Slottets geografiska läge.
Slottets geografiska läge.

Koordinater: 48°48′16″N 2°07′23″E / 48.804404°N 2.123162°Ö / 48.804404; 2.123162

Versailles: Louis Le Vau öppnade upp slottsgården för att skapa den stora entrén cour d'honneur
Trädgård vid slottet Versailles
En av trädgårdens många statyer - en vilande kvinna.

Slottet i Versailles (franska Château de Versailles) är ett kungligt slott i utkanten av Parisförorten Versailles i Frankrike. Från 1682 när kung Ludvig XIV flyttade från Paris till att kungafamiljen tvingades att återvända till huvudstaden 1789 var hovet i Versailles maktens centrum under l'ancien régime. Versailles hade en stor påverkan inte bara på fransk arkitektur och konst utan även europeisk. Ända från början var Versailles lika mycket en kunglig bostad som ett galleri för fransk konst och hantverk som organiserades i kungliga sammankomster av Gobelinfamiljen.

Slottet byggs[redigera | redigera wikitext]

Marie Antoinettes hus i Versailles.

När Ludvig XIV kom till makten 1660 och fick kunglig makt sökte han en plats nära Paris men bort från de oroligheter som pågick i staden. Han hade växt upp under oroligheterna under inbördeskriget, Fronde, mellan rivaliserande aristokratiska enheter och ville ha en plats där han kunde organisera och helt styra en fransk regering omkring hans person. Han bosatte sig i en stuga och beslutade att bygga om den till ett slott.

1661 gjorde Louis Le Vau några kompletteringar som han vidareutvecklade 1668. 1678 övertog Jules Hardouin Mansart arbetet och byggde Spegelsalen, kapellet och de två flyglarna. Den 6 maj 1682 flyttade Ludvig XIV in i palatset. Möblerna togs från kungens egen finansminister Nicolas FouquetVaux-le-Vicomte, vars luxuösa leverne blev hans fall.

Efter Ludvig XIV:s tid byggdes flera mindre byggnader i slottsparken av Ludvig XV och Ludvig XVI, däribland Grand Trianon, Petit Trianon och Marie Antoinettes by Petit hameau som är ett av världens första utomhusmuseer.

Spegelsalen[redigera | redigera wikitext]

Spegelsalen

Spegelsalen, Galerie des Glaces, är ett stort rum mitt i slottet. Den anses som en av huvudattraktionerna och började byggas 1678, vid tiden då slottet blev kungens officiella residens och stod färdig 1684. I Marie Antoinettes dagböcker omnämns spegelsalen på flera ställen.

Efter att Ludvig XIV hade undertecknat Freden i Nijmegen (1678) vid höjdpunkten av sitt kungadöme beordrade han Charles Le Brun att måla sin regerings framgångar i taket. Han målade 30 olika scener omgivna av stuckatur där kungen framställs som romersk kejsare, som en stor ledare av sitt kungadöme och som en segrare över främmande makter.

Utropandet av kejsardömet Tyskland och undertecknandet av fredsavtalet efter Frankrikes nederlag i fransk-tyska kriget 1871 skedde här liksom undertecknandet av Versaillesfreden efter första världskriget 1919.

Spegelsalen ligger på första våningen. Den består av 357 speglar och är 73 meter lång, 10,5 meter bred och 12,3 meter hög. Den ligger mellan Krigets sal i norra delen och Fredens sal i södra delen.

17 fönster som öppnas ut mot gården sitter mitt emot 17 välvda speglar. Dessa speglar, som var mycket stora med dåtida mått, tillverkades av Saint-Gobain, en parisisk fabrik som skapades av Jean-Baptiste Colbert för att konkurrera med Venedigs produkter.

Spegelsalen genomgick under 2004-2007 den mest omfattande restaureringen någonsin, till en kostnad av 12 miljoner euro.

Drottningens sovrum[redigera | redigera wikitext]

Drottningens sovrum

Drottningens sovrum, Chambre de la reine har använts av flera drottningar. En av dem var Marie Antoinette som gjorde om det efter sin egen smak. Rummet har alltså under åren byggts om ett antal gånger. Marie Antoinette krävde också att barnkammaren skulle ligga dörr i dörr med sovrummet vilket var högst ovanligt under 1700-talet. [1]

Eftersatt underhåll[redigera | redigera wikitext]

Napoleons kammare

Krigens ödeläggelser och försummelser av underhållet under århundradena har lämnat spår i slottet och dess parker. Nutida franska regeringar efter andra världskriget har försökt att reparera skadorna och de har för det mesta lyckats men de mer kostsamma reparationerna återstår. 1700-talets vattentransporter som försörjde fontänerna fungerar inte. Vattnet kom in via monumentala stenakvedukter som har förfallit på grund av eftersatt underhåll eller så har de rivits.

Museum[redigera | redigera wikitext]

Under franska revolutionen överlämnades målningarna, skulpturerna och kristallkronorna till Louvren som en del av Frankrikes kulturella arv. Annat material lämnades till offentligheten. Böcker och medaljer lämnades till Bibliothèque Nationale, klockor och forskningsutrustning (Ludvig XVI var forskningsintresserad) lämnades till École des Arts et Métiers. Versailles var ändå det mest besökta slottet i Europa fram till dess en serie auktioner sakta tömde fastigheten till låga priser, främst till professionella uppköpare. Det omedelbara syftet var att tillfredsställa det behov av pengar till vapen som fanns men på lång sikt var målet att det inte skulle finnas ett Versailles att komma tillbaka till för någon kung. Målet uppnåddes. Även om Versailles förklarades som kejserlig egendom så tillbringade Napoleon inte en enda natt i slottet.

Versailles förblev både kungligt och oanvänt under Bourbonska restaurationen. 1830 förklarade Ludvig Filip I slottet som museum tillägnat "Frankrikes alla härligheter" och höjde det för första gången över ett monument inom den Bourbonska ätten. Vid samma tid togs boaseringar bort från prinsarnas och hovpersonalens lägenheter och lämnades till konstmarknader i Paris och London för dylika träarbeten. Det som återstod var 120 rum, det moderna historiska galleriet, Galeries Historiques.[1]

På 1960-talet lyckades Pierre Verlet få tillbaka en del kungliga möbler från museum, ministerier och ambassadörsresidens där de hade hamnat efter att ha varit på Mobilier Nationals varuhus. Dagens möblerade Versailles finns mycket tack vare Verlets framgångsrika initiativ i vilket även textilierna lyckades restaureras.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.aftonbladet.se/resa/resmal/europa/frankrike/article460708.ab

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]