Pelikaner

Från Wikipedia
Version från den 2 november 2014 kl. 22.55 av LarskeBot (Diskussion | Bidrag) (→‎Taxonomi: tar bort dubbel användning av parameterar med AWB)
Pelikan leder hit. Flera betydelser av ordet, se Pelikan (olika betydelser)
Pelikaner
Glasögonpelikan (Pelecanus conspicillatus)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPelikanfåglar
Pelecaniformes
FamiljPelikaner
Pelecanidae
Rafinesque, 1815
SläktePelecanus
Linnaeus, 1758
Arter
Se text
Brun pelikan (Pelecanus occidentalis)
Brun pelikan (Pelecanus occidentalis)

Pelikaner (Pelecanidae) är en familj inom ordningen pelikanfåglar i klassen fåglar. Familjen omfattar det enda släktet Pelecanus.

Pelikanerna är stora till växten för att vara fåglar. De har lång näbb och stor näbbsäck. Näbbsäcken används för att fånga in byte och låta vattnet rinna av. De åtta nu levande arterna finns från tropiska latituder till den tempererade zonen, i stort sett runt hela jorden. De saknas dock i det inre av södra Sydamerika och på haven långt från kusterna. I en del andra regioner förekommer den endast fläckvis. Pelikanerna lever vid vatten, både insjöar och hav, där de äter framför allt fisk. De håller ihop i flockar, häckar i kolonier och samarbetar ofta i fisket.

De äldsta kända fossilen av pelikaner är minst 30 miljoner år gamla. Häribland en näbb som är mycket lik dagens pelikaners, som påträffats i oligocen-skikt i Frankrike. Pelikanerna ansågs länge vara evolutionärt nära besläktade med fregattfåglar, skarvar, sulor och tropikfåglar. Men nu vet man att de är närmast släkt med träskonäbb och skuggstork. Dessa tre grupper ingår nu i ordningen Pelecaniformes.

Taxonomi

Pelikanernas hemhörighet i livets träd visas i följande kladogram.[1]



Suliformes


Pelecaniformes


Ardeidae



Threskiornithidae






Skuggstork



Träskonäbb




Pelikaner





Pelikanerna kan delas upp i två undergrupper: De som mestadels är helvita och som häckar direkt på marken, och de med grå eller brun fjäderdräkt som häckar i träd eller på klippor.[2] Familjens indelning i arter och underarter är under diskussion. Exempelvis behandlades tidigare taxonet roseus, ibland kallad rosenpelikan och som återfinns i Kina och andra länder i Östasien, som en egen art men anses numera vara en underart av den vanliga vita pelikanen (Pelecanus onocrotatus roseus). Ibland behandlas sydlig brun pelikan (Pelecanus thagus) som en underart till brun pelikan (Pelecanus occidentalis).

Arter inom familjen

Rosaryggad pelikan

Fossila arter

Från fossila fynd[3] är det känt att pelikaner har existerat i över 40 miljoner år. Den äldsta kända fossila lämningen av Pelecanus är funnen i lager från tidig miocen i Frankrike. Förhistoriska släkten har döpts till Protopelicanus och Miopelecanus. Den föreslagna pelikanen Liptornis funnen i lager från miocen i Argentina är nomen dubium, då den är baserad på hittills overifierbara fragment.[4]

Nedan följer de förhistoriska pelikaner man idag känner till:

  • Pelecanus alieus (Sen pliocen från Idaho, USA)
  • Pelecanus cadimurka
  • Pelecanus cauleyi
  • Pelecanus gracilis
  • Pelecanus halieus
  • Pelecanus intermedius
  • Pelecanus odessanus
  • Pelecanus schreiberi
  • Pelecanus sivalensis
  • Pelecanus tirarensis

Utseende

Brun pelikan som visar säcken i undernäbben

Pelikaner har en säregen näbb med ett slags säck i undernäbben. Detta är deras främsta kännetecken. Säcken är utspänd och stängs med övernäbben, som i stället är tunn och platt.

Kroppen är klumpig och stor, men halsen smäcker och välvd. Strupen och ögonpartiet är naket, men fjäderdräkten i övrigt riklig och tät och ganska yvig. Honor och hannar är tämligen lika varandra.

Utbredning

Pelikaner förekommer i hela världen, där det är varmt eller ett tropiskt klimat. De pelikaner som påträffats i Sverige anses inte spontana utan bedöms utgöra förrymda djurparksexemplar.

Beteende och häckning

Pelikan, Pelecanus occidentalis som jagar efter fisk och fiskar som hoppar för att klara sig undan

Deras gång är ganska upprätt, och de är duktiga simmare. Endast ett fåtal arter dyker efter föda; de flesta fiskar vid vattenytan.

De lever i flockar av hundra- eller tusental, och samarbetar i det mesta de företar sig. Sinsemellan är de fredliga, men de går inte väl ihop med andra arter. Häckningen sker i våtmarker. De lägger 2-4 ägg i bon om 2,5 meter i diameter. Ungarna kläcks efter 38 dagar, och är grå och duniga. Honor och hannar turas om att ruva äggen och är tillgivna föräldrar.

Pelikaner kan tämjas, och förökar sig ofta i fångenskap.

Föda

De lever av fisk och andra ryggradsdjur, t ex fågelungar av kapsulor eller änder.

Referenser

Noter

  1. ^ Hackett, S. J., Kimball, R. T., Reddy, S., Bowie, R. C. K., Braun, E. L., Braun, M. J., Chojnowski, J. L., Cox, W. A., Han, K.-L., Harshman, J., Huddleston, C. J., Marks, B. D., Miglia, K. J., Moore, W. A., Sheldon, F. H., Steadman, D. W., Witt, C. C., and Yuri, T. (2008). ”A phylogenomic study of birds reveals their evolutionary history”. Science 320 (5884): sid. 1763–68. doi:10.1126/science.1157704. 
  2. ^ Nelson, J. Bryan; Schreiber, Elizabeth Anne; Schreiber, Ralph W. (2003). ”Pelicans”. i Christopher Perrins (Ed.). Firefly Encyclopedia of Birds. Firefly Books. sid. 78–81. ISBN 1-55297-777-3 
  3. ^ EvoWiki: Pelecaniformes.
  4. ^ Evolution39:1174

Källor

  • Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Pelican, läst 2008-08-24

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Pelikaner&oldid=28436097”