Plutarchos

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Plutarkos
För en mindre känd kollega och namne, se: Plutarkos från Alexandria

Plutarchos (andra stavningar Plutarkos, Plutark, el. Plutarch, etc), född cirka 46 e.Kr., död cirka 120 e.Kr., var en grekisk filosof och författare från Chaironeia i Boiotien. Han var en av det romerska rikets mest framstående författare, om man utgår från bevarat material vilket utgör en viktig del av den antika traditionen. Bland annat så har han efterlämnat sig 300 skrifter, varav 150 finns bevarade.

Innehåll

Liv[redigera]

Plutarchos växte upp i en ansedd och välbärgad aristokratisk familj. Han fick en anständig uppfostran, sändes till Aten för filosofiska studier, som gjorde att han kom i kontakt med både platonism och stoicism. Han fick också möjligheten att se sig om i världen genom vidsträckta resor i Grekland, Asien och Egypten. Som sin hemstads ambassadör besökte han flera gånger Rom och blev väl mottagen i ledande kretsar. Så pass väl att han tilldelades romerskt medborgarskap och umgicks i de närmsta kretsarna kring kejsarna Vespasianus och Trajanus.

Karriär[redigera]

Plutarchos har haft en fundamental betydelse för den västeuropeiska litteraturen, till exempel bygger Shakespeares Julius Caesar på Plutarchos Caesarbiografi.

Han har också skrivit ett stort antal etiska traktater, samlade som Moralia, vilka syftar till att tillämpa platonsk (och i viss mån även stoisk) filosofi för en allmänbildad läsekrets. Plutarchos viktigaste verk är Bioi paralleloi, levnadsbeskrivningar av framstående romare och greker, samlade i Vitae, där han utförligt beskriver personerna i par om en romare och en grek. Personerna skildras var för sig, men varje par sammanförs i ett avslutande jämförande avsnitt. Dessa jämförande levnadsteckningar har ett didaktiskt syfte då de är tänkta att fungera som en exempelsamling till ett system av moraliska principer. Personerna framhålls som antingen föredömen eller avskräckande exempel.

Levnadsteckningarna var standardläsning för skolelever från renässansen fram till 1900-talets början, då de ansågs förmedla etiska förebilder från historien. Termen "plutark" förekommer ibland som en generell beteckning för samlingar av levnadsteckningar.

Plutarchos kvinnosyn[redigera]

Plutarchos kvinnosyn är anmärkningsvärd för tiden han levde i. Han hävdade bestämt att flickor borde få en uppfostran i stil med pojkarnas, så att äktenskapet skulle kunna bli en mänsklig gemenskap, inte bara en allians till förmån för ekonomi och reproduktion. För att vara ett gott föredöme gav Plutarchos unga kvinnor tillträde till sin privatakademi i Chaironeia, vilket under denna tid var mycket ovanligt.

Konsten att lyssna[redigera]

Plutarchos skrev kring 100 e.Kr. skriften ”Konsten att lyssna”, som är skrivet som ett tal till en ung man som ska påbörja sina studier. Han påvisar skillnaden mellan att höra och att lyssna, han menar att var människa kan höra, medan lyssnandet är en konst att bemästra. Plutarchos förespråkar en aktiv och väl förberedd lyssnare. Att rakryggat, uppmärksamt hålla blicken på talaren ansåg han höra till vanligt folkvett. Och eftersom han utgick från att de flesta människor var dåliga lyssnare (något som han såg som ett problem bland de otaliga talare som uppträdde) gav han genom sin skrift vägledning i ämnet och en god introduktion i konsten att lyssna lärande. Plutarchos poängterar vikten av ett aktivt och engagerat lyssnande, för att kunna bli en så bra talare som möjligt.

Bioi paralleloi[redigera]

Följande personer avhandlas i Bioi paralleloi:

Greker:

  1. Theseus
  2. Lykurgos
  3. Solon
  4. Themistokles
  5. Perikles
  6. Alkibiades
  7. Timoleon
  8. Pelopidas
  9. Aristides
  10. Filopoimen
  11. Pyrrhus
  12. Lysander
  13. Kimon
  14. Nikias
  15. Agesilaos
  16. Alexander den store
  17. Fokion
  18. Agis
  19. Demosthenes
  20. Demetrios
  21. Dion
  22. Aratos

Romare:

  1. Romulus
  2. Numa Pompilius
  3. Poplicola
  4. Camillus
  5. Fabius Maximus
  6. Coriolanus
  7. Aemilius Paulus
  8. Marcellus
  9. Cato
  10. Flamininus
  11. Gaius Marius
  12. Sulla
  13. Lucullus
  14. Crassus
  15. Sertorius
  16. Pompejus
  17. Julius Caesar
  18. Cato den yngre
  19. Tiberius Gracchus
  20. Cicero
  21. Marcus Antonius
  22. Brutus
  23. Galba

Källor[redigera]

Externa länkar[redigera]

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Plutarchos&oldid=21695115"