Queen Elizabeth II Great Court

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Queen Elizabeth II Great Court

Queen Elizabeth II Great Court, vanligtvis enbart kallat the Great Court eller bara the Court, är den centrala fyrkantiga öppna ytan i British Museum i London.

Den centrala fyrhörningen i British Museum byggdes om efter ritningar av arkitektfirman Foster and Partners, efter en konstruktion från 1970-talet av Colin St John Wilson,[1] och blev Queen Elizabeth II Great Court i slutet av 1990-talet. Det öppnades av drottning Elizabeth II år 2000. Området har ett glastak, som är en tessellation, ritat av Buro Happold,[2] vilket täcker hela området och omger det ursprungliga, cirkulära British Museum Reading Room i mitten, idag ett museum. The Court är det största övertäckta torget i Europa.[3] Det 6 100 kvadratmeter stora taket består av 4 878 unika ståldelar anslutna till 1 566 unika noder, och 1 656 fönsterrutor,[4] var och en med unik form på grund av takets kupade form.

En del av stenen i området är från Frankrike, i stället för portlandsten från södra England som överenskommits i det ursprungliga avtalet med murarna, vilket varit kontroversiellt.

Inom the Great Court finns butiker och ett kafé. Det är fortfarande öppet efter British Museum självt har stängt för kvällen. Området fungerar som central punkt i museet, ungefär som I.M. Peis pyramid vid Louvren i Paris.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stonehouse, R. 2007. Colin St John Wilson: Buildings and Projects. London: Black Dog Publishing. p455. ISBN 978-1-904772-70-5
  2. ^ Queen Elizabeth II Great Court, British Museum, accessed 22 November 2010
  3. ^ Stephen Brown (12 August 2002). ”The firm that raised the roof”. The Evening Standard (London): s. 22. ”The British Museum is one of Britain's most visited venues. To create more space, the Museum has made its historic round Reading Room the centrepiece of the largest covered courtyard in Europe. A spectacular glass and steel gridshell roof encloses the 6,700 sq metre (92m x 73m) courtyard and features more than 6,000 individual steel members connected at 1,800 nodes and 3,312 glazing panels.” 
  4. ^ Steve Brown (05-11-03). ”Millennium and Beyond”. The Structural Engineer.