Rabbin

Rabbin, titel på judisk förkunnare och rättslärd. Ordet betyder mästare på hebreiska och "rabbi" min mästare, och var ursprungligen en hederstitel på ens överordnade eller lärare.

Varje sabbat läses bestämda avsnitt ur Torah. Under ett år hinner man läsa igenom hela Torahrullen, dvs. de Fem Moseböckerna. Gudstjänsten under sabbaten leds inte av rabbinen, utan av en chazzan, som sjunger texterna på hebreiska. Rabbinens roll skiljer sig alltså från prästen (kohen) i att han eller hon inte har någon utpräglad liturgisk uppgift, utan har istället på sin lott att undervisa i tros- och ritfrågor, samt att hålla själavårdande samtal. Rabbinen anses inte heller förmedla mellan troende och Gud, och kan inte utföra några ytterligare riter än en vanlig, myndig jude. Traditionellt ordineras en rabbin genom "semicha", dvs. genom handpåläggning jämförbar med en prästvigning. Detta är dock inte ett krav, och det finns idag ultraortodoxa rabbiner som inte har en formell semicha. Även om den första kvinnliga rabbinen, Regina Jonas, fick sin semicha (rabbinordination) redan 1935, började kvinnor i allmänhet inte få tillträde till yrket förrän på 1970-talet.

"Rebbe" är en beteckning på jiddish inom chassidism för motsvarigheten till "rabbi". En rebbe åtnjuter dock en stor respekt bland sina anhängare, och oftast uppstår en kult kring honom som undergörare och helig man. Beteckningen användes även som motsvarigheten till "herr".

Jesus betraktades som en rabbi av sina samtida enligt flera citat i Bibeln.^[1]

Matteusevangeliet, 23 Kapitlet: Jesu verop över de skriftlärde och fariséerna och hans klagan över Jerusalems obotfärdighet:

”

När talade Jesus till folket och sina lärjungar och sade: 'De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. /.../
Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. Ty jag säger er: ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Guds namn.'

„

^[2]