Recipient
Recipient, även recipiend, används om någon som skall antagas som medlem av vissa ordenssällskap. Ordet har sin härkomst i gerundivumformen recipiendus av latinets reci'pere (emottaga), och betyder "han, som bör emottagas".[1] Det är en nybildning som bara förekommer i Sverige.
Den beteckning som ordenssällskapen har använt alltsedan det moderna ordensväsendets tillkomst på 1700-talet, och som alltjämt är den förekommande beteckningen inom Svenska Frimurare Orden, är recipient, som har sitt ursprung i ackusativformen recipientem av presens participet recipiens. Recipient betyder sålunda "den emottagande". På tyska heter det rezipient. Tanken är att den nye medlemmen mottager ordens "högre visdom" etc.
Språkhistoriskt är det också formen med ”t” som är den äldsta i svenskan, vilket framgår vid en kontroll i Ordbok över svenska språket (SAOB) eller Nationalencyklopedins ordbok (NEO). Det första belägget för formen ”recipient” anges i SAOB till 1736, medan det första belägget för d-formen inte är äldre än 1845.
Fotnoter
- ^ ”Recipiend”. Uppslagsbok för alla. 1910. http://runeberg.org/uppsalla/0686.html.