Svenska Frimurare Orden
Svenska Frimurare Orden, SFMO, är Sveriges äldsta ännu verksamma ordenssällskap och startade i mars 1735. SFMO är en självständig del av det internationella frimureriet och arbetar efter det Svenska systemet. Kung Carl XVI Gustaf är Svenska Frimurare Ordens höge beskyddare.
Frimureri har rötter i 1600-talets England och Skottland och har till syfte att verka för mänsklighetens förbättring och förädling genom att främja ödmjukhet, tolerans och barmhärtighet samt att visa detta i ord och handling. Svenska Frimurare Orden är reguljär.
Innehåll |
Historik[redigera]
Den första tiden[redigera]
Frimureriet kom till Sverige 1735 och den första kända receptionen genomfördes i greve Axel Wrede-Sparres privatloge den 17 mars detta år. Den förste recepienten var Carl Gustaf Tessin, som vid detta tillfälle erhöll de två första graderna.[1] Det är ont om dokumentation kring det svenska frimureriets första tid, men med hjälp av senare källor kan man läsa att ytterligare två personer antogs under logens första verksamhetsår och därefter, fram till 1738, ytterligare två per år. Under några år syns verksamheten ha varit låg, men 1745-1746 skedde ytterligare receptioner men upphörde sedan. Från 1752 övergick alla medlemmar inklusive Wrede-Sparre till den nya logen S:t Jean Auxiliaire.[2] Det svenska frimureriet fick bekräftelse och viktigt stöd år 1753 i och med att kung Adolf Fredrik då förklarade sig som högste ledare för alla i Sverige verkande frimurarloger.[1] Mellan 1735 och 1799 recipierade ca. 4300 män i de svenska logerna.[3] Vid den här tiden erbjöds endast grad I-III, men detta skulle snart ändras. Före 1730-talet var inte frimureriet en särskilt välkänd företeelse i landet, utan det var främst personer som genom sitt yrke eller i utbildningssyfte rest i Europa och därigenom kommit i kontakt med frimurarloger. Den officiella beteckningen på det som kom att bli en samlad svensk frimurarorganisation var från 1779/1780 IX. Frimurare Provinsen. Det var först vid mitten av 1937 som den nuvarande beteckningen, Svenska Frimurare Orden, antogs.[3] Av synnerlig vikt för det svenska frimureriet blev de insatser som gjordes av bland annat Carl Friedrich Eckleff, Carl Fredrik Scheffer, Wilhelm Tornérhjelm och hertig Karl.
Frimureriet byggs på[redigera]
Carl Friedrich Eckleff var mannen bakom den del av det svenska systemet som innebar att graderna länkades samman.[4] Hittills hade frimureriet i Sverige endast omfattat graderna I-III, men år 1756 upprättade Eckleff en skotsk S:t Andreasloge som fick namnet L'Innocente. Han skapade det så kallade Andreasfrimureriets grader, IV-V och VI. År 1759 instiftade han den första kapitellogen och arbetade fram grad VII-X. Han fungerade sedan som kapitlets ordensmästare fram till 1774 då hertig Karl tog över. Eckleff skapade under sin verksamma tid ett sammanhängande frimureri från grad I-X.
Hertigen träder in[redigera]
7 juni 1774 valdes hertig Karl (sedermera Karl XIII), till ny ordensmästare efter Carl Friedrich Eckleff och den 30 november samma år ersatte han Carl Fredrik Scheffer som ordens stormästare.[3] Han blev snart drivande i arbetet med att revidera och utveckla det så kallade svenska systemet som är i bruk än idag. Tillsammans med bland andra Wilhelm Tornérhjelm arbetade han 1797–1800 med nya ritualer för de så kallade johannes- och andreasgraderna. Parallellt med detta tog man fram ordensstadgarna, Ordens Allmänna Lagar.
Medlemskrav samt mål[redigera]
Inträdeskraven till Svenska Frimurare Orden är att den sökande är en man, har en kristen bekännelse, är ostraffad och har ett gott anseende bland sina medmänniskor, vara minst 24 år (vid dispens 21 år). Vidare krävs att två frimurarebröder ställer upp som faddrar för den sökande. Faddrarna måste minst inneha tredje graden.
Svenska Frimurare Ordens mål och syfte är helt öppna och finns i detalj redovisade i Ordens Allmänna Lagar. Även medlemskapet är offentligt. Det inre frimureriska arbetet i Orden, vilket bygger på olika ritualer och ceremonier, är dock inte offentligt.
Organisation[redigera]
Ordens verksamhet kan indelas i fyra typer av loger: Johannesloger, Andreasloger, kapitelloger, samt Stora landslogen (Stockholm). Ordens stamhus är beläget i Bååtska palatset i Stockholm. I oktober 2008 hade Orden verksamhet på 102 orter i Sverige och Finland.[5] Orden har ca 15 000 medlemmar (2008) från skilda samhällsgrupper och yrkeskategorier, fördelade på ett antal loger och brödraföreningar. I varje loge tjänstgör ett antal ämbetsmän.
Kapitelloger[redigera]
- Svea Provinsialloge (Stockholm)
- Skånska Provinsiallogen (Kristianstad)
- Göta Provinsialloge (Göteborg)
- Östgöta Provinsialloge (Linköping)
- Värmländska Provinsiallogen (Karlstad)
- Stor Capitlet i Finland (Helsingfors)
- Mellersta Norrlands Provinsialloge (Härnösand)
- Övre Norrlands Provinsialloge (Umeå)
Loger och brödraföreningar[redigera]
På mindre orter upprättas brödraföreningar eller frimurarklubbar. En särställning inom det svenska frimureriet intar forskningslogen Carl Friedrich Eckleff (Uppsala), grundad den 22 november 1997 med syfte att bedriva frimurerisk forskning på vetenskaplig grund. Tillsammans med de övriga nordiska forskningslogerna verksamma inom det svenska systemet av frimureri utger man årsboken Acta Masonica Scandinavica.
Stormästare[redigera]
Från mitten av 1700-talet fram till och med Gustaf VI Adolfs död 1973 var Sveriges konung även ordens stormästare. Kung Carl XVI Gustaf önskade emellertid inte bli utnämnd till stormästare utan antog istället uppdraget som Ordens Höge Beskyddare, och stormästaruppdraget övertogs i stället av hans farbror prins Bertil. Efter dennes död har orden haft icke-kungliga stormästare.
| Stormästare | Överstormästare/Protektor/Beskyddare | Engelska perioden |
|---|---|---|
| - | Carl Gustaf Tessin (1735-1753) | - |
| Axel Wrede Sparre (1737-1753) | James Hector McLean (1735-1737), fr. | - |
| - | Greve Darwentwater (1737-1738), fr. | - |
| - | Hertig d'Antin (1738-1743), fr. | - |
| Knut Posse (1751-1753) | Greve Clermont (1743-1758), fr. | - |
| Carl Fredrik Scheffer (1753-1774) | Adolf Fredrik (1753-1771) | Charles Tullman, stormästare (1756-1770) |
| - | Carl Fredrik Scheffer 1771) | - |
| Hertig Karl (1774-1777) | Gustav III (1771-1792) | - |
| Hertig Fredrik Adolf (1777-1803) | Gustav IV Adolf (1793-1811) | - |
| Prins Karl Gustaf (1804-1805) | - | - |
| Hertig Karl (1805-1811) | - | - |
| Kronprins Karl Johan | Karl XIII (1811-1818) | - |
| Oscar I (1844-1859) | - | - |
| Karl XV (1859-1872) | - | - |
| Oscar II (1872-1907) | - | - |
| Gustaf V (1907-1950) | - | - |
| Gustaf VI Adolf (1950-1973) | - | - |
| Prins Bertil (1973-1997) | Carl XVI Gustaf (1973-) | - |
| Gustaf Piehl (1997-2001) | - | - |
| Anders Fahlman (2001-2012) | - | - |
| Anders Strömberg[6] (2012-) | - | - |
Kända svenska frimurare[redigera]
| 1700-talet | 1800-talet | 1900-talet | 2000-talet |
|---|---|---|---|
| Patrick Alströmer | William Chalmers | Olof Werling Melin | Lars Berghagen[7] |
| Carl Michael Bellman | Pehr Dubb | Dan Broström | Panos Papadopoulos[8] |
| Elis Schröderheim | Axel von Rosen | Ernst Rolf | |
| Johan Gabriel Oxenstierna | Johan Olof Wallin | Bo Setterlind | |
| Gudmund Jöran Adlerbeth | Olof Wijk d.ä. | Martin Lönnebo | |
| Axel von Fersen d.y. | Johan Albrecht Pripp | Jan Arvid Hellström | |
| Gustav Adolf Reuterholm | Viktor Rydberg | Anders Björck[9] | |
| Gustaf Mauritz Armfelt | Ernst von Vegesack | Bo Maniette[10] | |
| Carl Adolf Boheman | Hasse Aro[11] | ||
| Olof von Dalin | Thor Modéen |
Välgörenhet[redigera]
Årligen delar Svenska Frimurare Orden ut ca 30 miljoner kronor till behövande,[12] kulturella ändamål och till medicinsk forskning inom framför allt pediatrik och geriatrik.
Barnhusen[redigera]
Den 9 oktober 1753 diskuterade man i logen S:t Jean Auxiliaire hur man skulle hedra prinsessan Sofia Albertinas födelse. Förslaget på att slå en medalj röstades ned till förmån för att istället samla medel till ett hittebarnshus. Förslaget stöddes av drottning Lovisa Ulrika som donerade 600 riksdaler kopparmynt. De första barnhusen i frimurarnas regi öppnades i Stockholm och Göteborg.[13]
Frimurarestiftelsen[redigera]
Konung Gustaf V:s och Drottning Victorias Frimurarestiftelse grundades 1811 och är inriktad på de äldres behov.[14] År 1811 uppfördes ålderdomshemmet Frimurarehemmet på Lidingö samtidigt som medel till bygget samlades in. Fram till 1980, då hemmet såldes och stiftelsen fick en ny inriktning, erbjöd man behövande äldreboende. Den nya inriktningen syftar till att stödja geriatrisk forskning och att utöva hjälpverksamhet bland äldre. Årligen lämnas bidrag på ca 10 miljoner kronor vara ca 8,5 miljoner går till forskning i geriatrik. Därvid prioriteras tre huvudområden:
- Nedbrytande hjärnsjukdomar, till exempel demens, Parkinsons sjukdom och stroke
- Hjärt- och kärlsjukdomar
- Omvårdnadsforskning
Ett forskningsprojekt som redovisar goda resultat kan, om så beviljas, få bidrag av stiftelsen upp till fem år. Årligen genomförs en utdelningsceremoni.
Mottagare 2010[redigera]
År 2010 hade man 55 sökande som fick dela på ca 9 miljoner kronor, varav ca 1 350 000 kr gick till forskare vid Linköpings universitet. Andelen kvinnliga sökande har under åren ökat till ca 36%.
- Professor Per Aspenberg, Linköping
- Professor Anna-Christina Ek, Linköping
- Professor Per Fagerholm, Linköping
- Professor Jan Marcusson, Linköping
- Professor Anders Persson, Linköping
- Professor Eric Wahlberg, Linköping
- Professor Toste Länne
Kritik[redigera]
I likhet med andra frimurarordnar har även Svenska Frimurare Orden varit föremål för kritik då frimurare fällts för brott. Enligt de svenska statuterna utesluts man omgående ur Svenska Frimurare Orden om man döms för brott som kan ge fängelsestraff i minst ett år.[15] Det svenska systemet är opolitiskt och medlemmarna får inte diskutera politik eller ekonomi.
I Sverige beskylldes frimurarna tidigare för att bland annat äta barn. Detta rykte uppstod när man i Stockholm grundade sitt första barnhus 1753. Vid den här tiden var de sociala skyddsnäten få, undermåliga eller obefintliga. Föräldralösa barn tvingades leva på gatan och togs där om hand av frimurarna som satte dem i barnhuset och gav dem grundläggande utbildning. När dessa barn inte längre syntes på gatorna, eller då ensamstående mödrar lämnade in sina barn som också "försvann", dröjde det inte länge förrän ryktet om frimurarna som barnätare uppstod.
Tidskrifter[redigera]
Sedan 1963 utger orden Frimuraren. Tidskrift för Svenska frimurare orden, en fortsättning på Meddelanden från Stora landslogen (1928-1937) och Meddelanden från Svenska frimurare orden (1937-1963). Många loger utger egna tidskrifter.
Litteratur[redigera]
- Tom Bergroth (red.): I guld och himmelsblått. Frimureri, ett ideal i tiden, Åbo 1991
- Harry Lenhammar: Med murslev och svärd. Svenska frimurarorden under 250 år, Delsbo 1985
- Anders Simonsen: Bland hederligt folk. Organiserat sällskapsliv och borgerlig formering i Göteborg 1755-1820, Göteborgs universitet, Historiska institutionen, diss., Göteborg 2001
- Svenska frimurare ordens allmänna lagar, Stockholm 2006
- Andreas Önnerfors (red.): Mystiskt brödraskap – mäktigt nätverk. Studier i det svenska 1700-talsfrimureriet, Ugglan Minervaserien 12, Avdelningen för idé- och lärdomshistoria, Lunds universitet, Lund 2006
- Lars Otto Berg och Ulf Åsén: Det svenska frimureriet under 275 år (2010)
- Dan Eklund, Sten Svensson och Hans Berg (red): Hertig Carl och det svenska frimureriet, ISBN 9789197833608 (2010)
Galleri[redigera]
-
Svenska Frimurare Ordens stamhus, Bååtska palatset
-
Konung Karl XV i ordensdräkt för en Riddare av Kungliga Carl XIII:s orden.
Se även[redigera]
- Frimureriska ämbetsmän
- Frimurarkors
- Carl XIII:s orden
- Bååtska palatset
- Schering Rosenhanes palats
- Ordenssällskap
- Acta Masonica Scandinavica
Källor[redigera]
- ^ [a b] Hertig Carl och det svenska frimureriet" 2010
- ^ Brödrakontakt nr 3/2008 (tidning för frimurare tillhöriga Värmländska provinsiallogen)
- ^ [a b c] Lars-Otto Berg/Ulf Åsén: Det svenska frimureriet under 275 år, 2010.
- ^ Brödrakontakt nr 2 2010: Carl Friedrich Eckleff skapade de högre graderna, läst 19 juni 2010
- ^ Svenska Frimurare Ordens officiella webbplats
- ^ ”En ny Stormästare har installerat sig”. http://www.frimurarorden.se/hem/aktuellt-i-sfmo/en-ny-stormastare-har-installerat-sig/. Läst 23 juli 2012.
- ^ Svenska Frimurare Ordens matrikel 2011: Recepierad 2006. Läst 18 november 2011
- ^ Svenska Frimurare Ordens matrikel 2011: Recepierad 2005. Läst 18 november 2011
- ^ Svenska Frimurare Ordens matrikel 2011: Recepierad 1969. Läst 18 november 2011
- ^ Svenska Frimurare Ordens matrikel 2011: Recepierad 1969. Läst 18 november 2011
- ^ Svenska Frimurare Ordens matrikel 2011: Recepierad 1997. Läst 18 november 2011
- ^ Frimuraren no 2 2010, sid 9
- ^ Frimuraren no 2, 2010, sid 15
- ^ Frimuraren no 2 2010, sid 11
- ^ Svenska Frimurare Ordens Allmänna Lagar
Externa länkar[redigera]
- Officiell webbplats
- 'The Swedish Constitution: Nordic Esotericism in Baroque Splendour.' av W.Bro Alex G. Davidson, 2005, Pietre-Stones Review of Freemasonry (engelska)
|
||||||||||||||||||||
