Reima Pietilä
Frans Reima Ilmari Pietilä, född 25 augusti 1923 i Åbo, död 26 augusti 1993 i Helsingfors, var en finländsk arkitekt.
Reima Pietilä tog arkitektexamen vid TKK 1953. Sitt genombrott fick han i samband med tävlingen om den finska paviljongen vid Världsutställningen i Bryssel 1958. Pietiläs vinnande förslag, som kom att placeras bredvid Sverre Fehns norska paviljong, bestod av en samling träelement som placerade asymmetriskt och en aning förskjutna, vilket skapade ljusinsläpp mellan dem.
Det organiska formspråket tog Pietilä sedan vidare i projekt som Kalevakyrkan i Tammerfors och studentkårhuset Dipoli vid Tekniska högskolan i Esbo. Arkitekturen karakteriseras av komplexa former, sammansatta av enskilda, repetitiva strukturella element, med en kontextuell närvaro[förklaring behövs] som Pietilä sade sig ha fått från Frank Lloyd Wright[1].
Reima Pietilä var en tongivande arkitekt i Finland under 1960-talet och fick en rad prestigefulla uppdrag och ses där som en av de centrala figurerna i utvecklingen av den sena modernistiska arkitekturen. De flesta projekt genomförde han tillsammans med hustrun Raili Pietilä (född 1926). Reima Pietilä var också verksam som professor i arkitektur vid Uleåborgs universitet 1973-79. Under denna tid, då han för övrigt gjorde avbrott i sin arkitektpraktik, publicerade han en rad teoretiska skrifter och reflektioner över sina verk som ofta närmar sig det filosofiskt fenomonologiska.
På 1980-talet ritade han ett bibliotek i Tammerfors och deltog i tävlingen om ett arktiskt center i Rovaniemi. Båda dessa projektförslag hade ett mer uppstyrt formspråk, vilket närmade sig det nyklassicistiska[2].
Arkitekturhistoriker, däribland Christian Norberg-Schulz och Nils Ole Lund, har debatterat huruvida Reima Pietiläs arkitektur kan sägas vara typiskt finländsk. Formspråket bryter visserligen med de rena, rationella byggnader som ritades av exempelvis Aulis Blomstedt under den tidiga funktionalismen, men knyter samtidigt an till den sene Alvar Aaltos organiska former och intrikata hantering av ljus och material. Frågan har särskilt kommit upp i samband med de projekt som Pietilä kom att utföra utomlands och de representativa uppdrag som han fick av den finländska staten.
Reima Pietilä avled 1993, samma år som hans sista verk stod färdigt, det finska presidentresidenset Talludden. År 2008 hölls en retrospektiv utställning om Reima och Raili Pietilä på Finlands arkitekturmuseum i Helsingfors.
Reima Pietilä var bror till grafikern Tuulikki Pietilä (1917-2009) och far till arkitekten Annukka Pietilä (född 1963).
Innehåll |
Verk i urval [redigera]
- Finska paviljongen, Världsutställningen i Bryssel, 1958
- Kalevakyrkan, Tammerfors, 1966
- Dipoli, studenthus i Otnäs, 1961-1966
- Stadsbibliotek, Tammerfors, 1983-1986
- Talludden, presidentbostad, 1989-1993
Fotogalleri [redigera]
-
Stadsbiblioteket i Tammerfors
-
Stora hallen i Tammerfors stadsbibliotek
-
Kyrkan i Lieksa
-
Hervanta centrum, Tammerfors
-
Talludden, Helsingfors
-
Interiör, Kalevakyrkan i Tammerfors
Referenser [redigera]
- ^ Lund, Nils Ole Nordisk arkitektur, 1991, sid 162-164
- ^ Lund, Nils Ole Nordisk arkitektur, 1991, sid 167
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Reima Pietilä.
