Relationer mellan Europeiska unionen och Schweiz

Från Wikipedia
Relationer mellan EU och Schweiz
Europeiska unionen   Schweiz
Lägeskarta för EU och Schweiz
  EU

Relationerna mellan Schweiz och Europeiska unionen grundar sig på bilaterala avtal mellan de båda parterna.[1]

Schweiz ingår inte i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), eftersom det avvisades i en folkomröstning 6 december 1992. Schweiz hade 1992 ansökt både om EES-avtal och EU-medlemskap (26 maj 1992) och påbörjat förhandlingar om EES-avtal vilket avbröts efter folkomröstningen. Inte förrän i juni 2016 beslutade Schweiz senat att dra tillbaka ansökan.[2]

Schweiz har genom separata avtal förhandlat till sig motsvarande samarbete inom vissa områden. De inkluderar bland annat fri rörlighet för personer, avskaffande av gränskontroll, fri rörlighet på arbetsmarknaderna, tekniska handelshinder, och offentliga inköp. Schweiz måste i praktiken följa många EU-direktiv (utan att kunna påverka deras utformning) som har med handel och handelsvaror att göra, och får tullfrihet, ungefär som för Norge. De viktigaste avtalen trädde i kraft 2002.

Landet har betydligt fler undantag än vad EES skulle innebära och har ansetts ha större möjligheter att avstå från att införa EU-direktiv än EES-länder. EU har dock rätt att säga upp avtalet (enligt avtalet får det bara sägas upp sin helhet; "giljotinregeln"), vilket även Schweiz har. Schweiz har på grund av denna regel i princip inte vägrat införa någon ny EU-regel, men har kunnat välja huvudområden som ska eller inte ska inkluderas. En kontroversiell regel som Schweiz införde efter ja i en folkomröstning 8 februari 2009[3] (efter hot från EU om att säga upp avtalen) var att ge rumäner och bulgarer full rätt att arbeta i Schweiz från 2014.

Europeiska unionens råd (ministerrådet) har visat tecken på att tröttna på Schweiz russinplockande ur kakan och har 2012 och 2013 skrivit i sin utvärdering av EFTA-relationerna: "Rådet anser att vägen Schweiz tagit att delta i EU (...) har nått sin gräns och behöver omvärderas. (...) Ytterligare utvidgning av detta system skulle också riskera underminera EU:s relationer med EES-länderna."[4] En folkomröstning 9 februari 2014 gav resultatet att Schweiz ska begränsa invandring och inom 3 år förhandla om avtal med EU om rätt att arbeta. Det har mottagits negativt av EU-kommissionen som nämnt giljotinregeln och uttalat "Inre marknaden är inte en schweizerost".[5] eftersom EU inte har velat kompromissa om fri rörlighet för personer med Schweiz och EES-länderna. EU införde på grund av detta sanktioner inom bland annat studentutbyte. I december 2016 fattades ett beslut som följd av folkomröstningen, där Schweiz inte inför kvoter för antal EU-medborgare eller stoppar visa länder, utan endast begär via lag att arbetsgivare ska föredra schweiziska medborgare före utländska, dock utan att kräva att arbetsgivare motiverar sina val av anställda. Högre krav ska också ställas på invandrares vandel.[6]

Schweiz ingår i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), där även Island, Liechtenstein och Norge ingår, vilket ger frihandel mellan dessa länder, även om EFTA efter ländernas avtal med EU, och efter Sveriges, Finlands och Österrikes EU-medlemskap blivit mindre betydelsefullt.

Se även

Referenser

Noter

Litteratur

Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 114/6 den 30 april 2002 (innehåller avtalstexten)

Externa länkar

Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.