Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
  EES-länder utanför EU
  Europeiska unionen

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller EES är ett associeringsavtal[1] mellan europeiska länder som omfattar dels alla länder som är med i Europeiska unionen, dels de till Europeiska frihandelssammanslutningen anslutna staterna Island, Liechtenstein och Norge. Det är framförallt de tre sistnämnda staterna som man normalt brukar räkna som EES-länder eftersom de andra räknas som EU-länder.

Medborgare i stater som omfattas av samarbetsområdet kallas EES-medborgare.

Bildande[redigera | redigera wikitext]

När EES-avtalet förhandlades fram var Europeiska unionen ännu inte bildad, utan kallades fortfarande de Europeiska gemenskaperna. I Europeiska frihandelssammanslutningen var även Sverige, Österrike och Finland medlemmar. EES-avtalet undertecknades av regeringarna i de dåvarande EG-länderna samt i Sverige, Österrike, Finland, Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz den 2 maj 1992. Efter det godkändes det som lag av alla ländernas parlament under 1992, utom Schweiz. Efter en folkomröstning den 6 december 1992, där resultatet blev 50,3 procent nejröster (1 762 872 ja, 1 786 708 nej), kunde Schweiz inte bli medlem, utan i stället genomförs bilaterala avtal mellan detta land och EU. Att Schweiz skulle hålla sig utanför EES försenade planerna att låta avtalet börja gälla, EES-avtalet började gälla 1 januari 1994.

Länder som övergår till EU-medlemskap samt utvidgning av EU[redigera | redigera wikitext]

1995 blev Sverige, Finland och Österrike medlemmar av EU och sedan dess räknar man inte länderna som EES-länder utan som EU-länder. EES-avtalet ändrades 2003 så att EES-länderna godkänner EU:s utvidgning och betalar en kraftigt höjd avgift.

2007 och 2013 års nya EU-medlemmar blev inte EES-medlemmar direkt då de blev EU-medlemmar eftersom processen för det inte var genomförd i tid. Sålunda blev Rumänien och Bulgarien EES-medlemmar 1 augusti 2007, 7 månader efter EU-medlemskapet.[2] Kroatien som blev EU-medlem 1 juli 2013 var i november 2013 ännu inte medlem i EES[3]

Institutioner[redigera | redigera wikitext]

Istället för att dubblera och skapa helt nya institutioner som skulle gälla för hela EES-området och samtliga ingående länder, valde man att det huvudsakligen skall vara Europeiska unionens institutioner som ansvarar för avtalets tillämpning. För att samma regler skall gälla även för de EES-länder som inte är medlemmar i EU, skapades två nya organ för att motsvara de roller som Europeiska kommissionen och EG-domstolen har för EU:s medlemmar. EFTA:s övervakningsorgan motsvarar kommissionen och kontrollerar så att EFTA-länderna efterlever fördraget, och det kan när det är påkallat dra ett medlemsland inför EFTA-domstolen där det riskerar att tilldömas påföljder.

Det finns en gemensam kommitté där samtliga medlemsstater i EU och EES ingår tillsammans med Europeiska kommissionen som har till syfte att samordna lagstiftning inom EES-området. Det finns också ett särskilt EES-råd som har till uppgift att övervaka hela samarbetet.

EES-avtalets regler[redigera | redigera wikitext]

EES innebär att medlemsländerna deltar i den inre marknaden, den del av EU:s överstatliga första pelare som kallas Europeiska gemenskapen. De får importera och exportera tullfritt. Det finns särskilda bilaterala avtal om jordbruks- och fiskeprodukter, som medger tullar, vilket avtalet tillåter.

Enligt EES-avtalet måste EES-länderna acceptera EU:s handels- och konkurrensrelaterade regler. EES-länderna har rätt att delta i förberedelsen av nya regler, dock endast utifrån, de får inte sitta med i mötena. EU-länderna beslutar själva om nya regler. EES-länderna har rätt att vägra anta nya regler. EU har dock så kallad hävningsrätt, det vill säga rätt att säga upp hela EES-avtalet om ett EES-land inte följer det. Hittills har det inte hänt att ett EES-land har vägrat att implementera en rättsakt.

Till exempel godkände Norge det kontroversiella tjänstedirektivet (att företag ganska fritt får sälja tjänster över gränserna med personer anställda i hemlandet) i november 2008.

Fördelar och nackdelar[redigera | redigera wikitext]

EES-avtalet anses jämfört med EU-medlemskap ge fördelen till Norge och Island att få vara del av den inre marknaden, handla tullfritt med EU-länderna, och ändå skydda det viktiga fisket från EU:s inflytande. EES-länderna behöver inte heller betala medlemsavgift till EU, dock en mycket mindre EES-avgift, som emellertid ökat kraftigt. Den är runt 2 miljarder NOK per år för Norge 2004-2008. EES-länderna får inte ekonomiska bidrag, men netto i avgifter och bidrag tjänar både Norge, Island och Liechtenstein på detta jämfört med medlemskap, bland annat för att dessa länder inte har mycket jordbruk till vilket en stor del av EU-bidragen går.

Nackdelen är att EU styr i praktiken inom många områden över EES-länderna som om de vore medlemmar. Formellt sett är reglerna inte tvingande för EES-länderna, utan dessa har möjlighet att åberopa ett veto gentemot regler som de vill opponera sig mot. I praktiken är detta veto i princip oanvändbart så länge som det enskilda landet önskar att delta i EES och upprätthålla ett fungerande samarbete. EES-länderna har med andra ord små möjligheter att styra över regler som är olämpliga för dem.

Schweiz[redigera | redigera wikitext]

Schweiz ingår inte i EES, eftersom idén avvisades i en folkomröstning. Schweiz har dock ingått avtal med EU, med liknande innehåll. Schweiz ska införa en mängd EU-direktiv och får frihandel. Landet har fler undantag än vad EES skulle innebära och anses ha större möjligheter att avstå från att införa EU-direktiv än EES-länder. EU har dock rätt att säga upp avtalet ("giljotinregeln") om Schweiz inte vill följa nya direktiv (en rätt även Schweiz har), någon som gjort att Schweiz undvikit att avstå från något EU-direktiv.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Internationella avtal”. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/sv/droit_communautaire/droit_communautaire.htm. Läst 2011-01-10. 
  2. ^ Enlargement of the EEA
  3. ^ Minister of Foreign Affairs: European Economic Area should work on reducing economic disparities

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – metasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.