Roadracing-VM 1981

Från Wikipedia

Roadracing-VM 1981 kördes över 11 omgångar, enbart på europeisk mark för 500GP.

Världsmästare i roadracing 1981
Klass Mästare individuellt Mästare konstruktörer
500GP Marco Lucchinelli Suzuki
350GP Anton Mang Kawasaki
250GP Anton Mang Kawasaki
125GP Ángel Nieto Minarelli
50GP Ricardo Tormo Bultaco
Sidvagn Rolf Biland/Kurt Waltisperg LCR-Yamaha
Formula TT1 Graeme Crosby (Suzuki) -
Formula TT2 Tony Rutter (Ducati) -
Formula TT3 Barry Smith (Yamaha) -
Endurance Raymond Roche, Jean Lafond (Kawasaki) -

500GP[redigera | redigera wikitext]

Marco Lucchinelli vann sin enda titel i den största klassen.

Delsegrare[redigera | redigera wikitext]

Bana Vinnare Märke
Salzburgring Randy Mamola Suzuki
Hockenheim Kenny Roberts Yamaha
Monza Kenny Roberts Yamaha
Paul Ricard Marco Lucchinelli Suzuki
Rijeka Randy Mamola Suzuki
Assen Marco Lucchinelli Suzuki
Spa Marco Lucchinelli Suzuki
Imola Marco Lucchinelli Suzuki
Silverstone Jack Middelburg Suzuki
Imatra Marco Lucchinelli Suzuki
Anderstorp Barry Sheene Yamaha

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Märke Poäng
1 Marco Lucchinelli Suzuki 105
2 Randy Mamola Suzuki 94
3 Kenny Roberts Yamaha 74
4 Barry Sheene Yamaha 72
5 Graeme Crosby Suzuki 68
6 Boet van Dulmen Yamaha 64

350GP[redigera | redigera wikitext]

Klassen vanns av Anton Mang, efter att ha dominerat avslutningen av säsongen med fem raka segrar.

Delsegrare[redigera | redigera wikitext]

Bana Vinnare Märke
Buenos Aires Jon Ekerold Kawasaki
Salzburgring Patrick Fernandez Yamaha
Hockenheim Anton Mang Kawasaki
Monza Jon Ekerold Kawasaki
Opatija Anton Mang Kawasaki
Assen Anton Mang Kawasaki
Silverstone Anton Mang Kawasaki
Brno Anton Mang Kawasaki

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Märke Poäng
1 Anton Mang Kawasaki 103
2 Jon Ekerold Kawasaki 52
3 Jean-François Baldé Kawasaki 49
4 Patrick Fernandez Yamaha 46
5 Carlos Lavado Yamaha 41
6 Keith Huewen Yamaha 29

250GP[redigera | redigera wikitext]

Anton Mang vann 250GP-klassen efter att ha vunnit tio av tolv deltävlingar för Kawasaki.

Delsegrare[redigera | redigera wikitext]

Bana Vinnare Märke
Buenos Aires Jean-François Baldé Kawasaki
Hockenheim Anton Mang Kawasaki
Monza Eric Saul Yamaha
Paul Ricard Anton Mang Kawasaki
Jarama Anton Mang Kawasaki
Assen Anton Mang Kawasaki
Spa Anton Mang Kawasaki
Imola Anton Mang Kawasaki
Silverstone Anton Mang Kawasaki
Imatra Anton Mang Kawasaki
Anderstorp Anton Mang Kawasaki
Brno Anton Mang Kawasaki

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Märke Poäng
1 Anton Mang Kawasaki 160
2 Jean-François Baldé Kawasaki 95
3 Ronald Freymond Ad Majora 72
4 Carlos Lavado Yamaha 56
5 Patrick Fernandez Yamaha 43
6 Jean-Louis Guignabodet Kawsaki 36

125GP[redigera | redigera wikitext]

125GP vanns av Ángel Nieto.

Delsegrare[redigera | redigera wikitext]

Bana Vinnare Märke
Buenos Aires Ángel Nieto Minarelli
Salzburgring Ángel Nieto Minarelli
Hockenheim Ángel Nieto Minarelli
Monza Guy Bertin Sanvenero
Paul Ricard Ángel Nieto Minarelli
Jarama Ángel Nieto Minarelli
Opatija Loris Reggiani Minarelli
Assen Ángel Nieto Minarelli
Imola Loris Reggiani Minarelli
Silverstone Ángel Nieto Minarelli
Imatra Ángel Nieto Minarelli
Anderstorp Ricardo Tormo Sanvenero

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Märke Poäng
1 Ángel Nieto Minarelli 140
2 Loris Reggiani Minarelli 95
3 Pier Paolo Bianchi Morbidelli 84
4 Hans Müller Morbidelli 58
5 Jacques Bolle Motobécanne 55
6 Guy Bertin Sanvenero 41

50GP[redigera | redigera wikitext]

Ricardo Tormo blev världsmästare.

Delsegrare[redigera | redigera wikitext]

Bana Vinnare Märke
Hockenheim Stefan Dörflinger Kreidler
Monza Ricardo Tormo Bultaco
Jarama Ricardo Tormo Bultaco
Opatija Ricardo Tormo Bultaco
Assen Ricardo Tormo Bultaco
Spa Ricardo Tormo Bultaco
Imola Ricardo Tormo Bultaco
Brno Theo Timmer Bultaco

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Märke Poäng
1 Ricardo Tormo Bultaco 90
2 Theo Timmer Bultaco 65
3 Stefan Dörflinger Kreidler 51
4 Hans Hummel Sachs 43
5 Hagen Klein Kreidler 40
6 Rolf Blatter Kreidler 39

Källor[redigera | redigera wikitext]