Roadracing-VM 2000
Världsmästerskapen i Roadracing 2000 arrangerades av Internationella motorcykelförbundet och innehöll klasserna 500GP, 250GP och 125GP i Grand Prix-serien samt Superbike, Supersport och Endurance. VM-titlar delades ut till bästa individ och till bästa konstruktör.
| Världsmästare i roadracing 2000 | ||
|---|---|---|
| Klass | Mästare individuellt | Mästare konstruktörer |
| 500GP |  Kenny Roberts Jr. (Suzuki)
|
 Yamaha
|
| 250GP |  Olivier Jacque (Yamaha)
|
Yamaha
|
| 125GP |  Roberto Locatelli (Aprilia)
|
Honda
|
| Superbike | Colin Edwards (Honda)
|
Ducati
|
| Supersport |  Jörg Teuchert (Yamaha)
|
Yamaha
|
| Endurance |  Peter Lindén,  Warwick Nowland (Suzuki)
|
Suzuki
|
GP-serien[redigera | redigera wikitext]
GP-säsongen 2000 kördes över 16 deltävlingar.
500GP[redigera | redigera wikitext]
Världsmästare i 500GP blev Kenny Roberts Jr från USA.
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
 Welkom
|
Garry McCoy
|
Yamaha |
 Sepang
|
Kenny Roberts Jr
|
Suzuki |
| Suzuka
|
Norifumi Abe
|
Yamaha |
 Jerez
|
Kenny Roberts Jr
|
Suzuki |
| Le Mans
|
Àlex Crivillé
|
Honda |
| Mugello
|
Loris Capirossi
|
Honda |
 Barcelona
|
Kenny Roberts Jr
|
Suzuki |
 Assen
|
 Alex Barros
|
Honda |
.svg){kind=small} Donington Park
|
Valentino Rossi
|
Honda |
| Sachsenring
|
Alex Barros
|
Honda |
 Brno
|
Max Biaggi
|
Yamaha |
 Estoril
|
Garry McCoy
|
Yamaha |
.svg){kind=small} Valencia
|
Garry McCoy
|
Yamaha |
| Rio de Janeiro
|
Valentino Rossi
|
Honda |
| Motegi
|
Kenny Roberts Jr
|
Suzuki |
| Phillip Island
|
Max Biaggi
|
Yamaha |
Slutställning[redigera | redigera wikitext]
| Placering | Förare | Team | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Kenny Roberts Jr
|
Team Suzuki | 258 |
| 2 | Valentino Rossi
|
Nastro Azzuro Honda | 209 |
| 3 | Max Biaggi
|
Marlboro Yamaha | 170 |
| 4 | Alex Barros
|
West Pons Honda | 163 |
| 5 | Garry McCoy
|
WCM Red Bull Yamaha | 161 |
| 6 | Carlos Checa
|
Marlboro Yamaha | 155 |
250GP[redigera | redigera wikitext]
Frankrike fick en mästerskapstitel i 250GP-klassen genom att den talangfulle Olivier Jacque som inför denna säsong fick konkurrenskraftigt material av Yamaha och äntligen kunde göra sig själv rättvisa. Kampen om VM-bucklan var dock stenhård där tre ryttare; Jacque och japanerna Shinya Nakano och Daijiro Kato, hade chans till segern ännu i säsongsfinalen på Phillip Island. Jacque knep dock seger i detta sista lopp och säkrade VM-segern.
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
| Welkom
|
Shinya Nakano
|
Yamaha |
| Sepang
|
Shinya Nakano
|
Yamaha |
| Suzuka
|
Daijiro Kato
|
Honda |
| Jerez
|
Ralf Waldmann
|
Aprilia |
| Le Mans
|
Tohru Ukawa
|
Honda |
| Mugello
|
Shinya Nakano
|
Yamaha |
| Barcelona
|
Olivier Jacque
|
Yamaha |
| Assen
|
Tohru Ukawa
|
Honda |
| Donington Park
|
Ralf Waldmann
|
Aprilia |
| Sachsenring
|
Olivier Jacque
|
Yamaha |
| Brno
|
Shinya Nakano
|
Yamaha |
| Estoril
|
Daijiro Kato
|
Honda |
| Valencia
|
Shinya Nakano
|
Yamaha |
| Rio de Janeiro
|
Daijiro Kato
|
Honda |
| Motegi
|
Daijiro Kato
|
Honda |
| Phillip Island
|
Olivier Jacque
|
Yamaha |
Slutställning[redigera | redigera wikitext]
| Placering | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Olivier Jacque
|
Yamaha | 279 |
| 2 | Shinya Nakano
|
Yamaha | 272 |
| 3 | Daijiro Kato
|
Honda | 259 |
| 4 | Tohru Ukawa
|
Honda | 239 |
| 5 | Marco Melandri
|
Aprilia | 159 |
| 6 | Anthony West
|
Honda | 146 |
125GP[redigera | redigera wikitext]
Världsmästare blev Roberto Locatelli, Italien.
Delsegrare[redigera | redigera wikitext]
| Bana | Vinnare | Märke |
|---|---|---|
| Welkom
|
Arnaud Vincent
|
Aprilia |
| Sepang
|
Roberto Locatelli
|
Aprilia |
| Suzuka
|
Youichi Ui
|
Derbi |
| Jerez
|
Emilio Alzamora
|
Honda |
| Le Mans
|
Youichi Ui
|
Derbi |
| Mugello
|
Roberto Locatelli
|
Aprilia |
| Barcelona
|
Simone Sanna
|
Aprilia |
| Assen
|
Youichi Ui
|
Derbi |
| Donington Park
|
Youichi Ui
|
Derbi |
| Sachsenring
|
Youichi Ui
|
Derbi |
 Brno
|
Roberto Locatelli
|
Aprilia |
| Estoril
|
Emilio Alzamora
|
Honda |
| Valencia
|
Roberto Locatelli
|
Aprilia |
| Rio de Janeiro
|
Simone Sanna
|
Aprilia |
| Motegi
|
Roberto Locatelli
|
Aprilia |
| Phillip Island
|
Masao Azuma
|
Honda |
Slutställning[redigera | redigera wikitext]
| Plats | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Roberto Locatelli
|
Aprilia | 230 |
| 2 | Youichi Ui
|
Derbi | 217 |
| 3 | Emilio Alzamora
|
Honda | 203 |
| 4 | Masao Azuma
|
Honda | 174 |
| 5 | Noboru Ueda
|
Honda | 152 |
| 6 | Simone Sanna
|
Aprilia | 132 |
| 7 | Arnaud Vincent
|
Aprilia | 131 |
| 8 | Mirko Giansanti
|
Aprilia | 129 |
Övriga VM-klasser[redigera | redigera wikitext]
Utöver de tre Grand Prix-klasserna delade FIM ut världsmästerskap i tre klasser: Superbike, Supersport och Endurance. Sidvagn hade endast status av Worldcup, vilken vanns av Steve Webster / David James från Storbritannien.
Superbike[redigera | redigera wikitext]
Superbike-VM avgjordes över 13 omgångar (26 heat). Säsongen inleddes den 2 april i Sydafrika och avslutades den 15 oktober i Storbritannien. Amerikanen Colin Edwards på Honda blev världsmästare. Ducati vann världsmästerskapet för konstruktörer.[1]
- Slutställning
| Plats | Förare | Märke | Poäng |
|---|---|---|---|
| 1 | Colin Edwards
|
Honda | 400 |
| 2 | Noriyuki Haga
|
Yamaha | 335 |
| 3 | Troy Corser
|
Aprilia | 310 |
| 4 | Pierfrancesco Chili
|
Suzuki | 258 |
| 5 | Akira Yanagawa
|
Kawasaki | 247 |
| 6 | Troy Bayliss
|
Ducati | 243 |
| 7 | Ben Bostrom
|
Ducati | 174 |
| 8 |  Aaron Slight
|
Honda | 153 |
Supersport[redigera | redigera wikitext]
Supersport-VM avgjordes över 11 omgångar. Supersport kördes vid samma tävlingshelger som Superbike-VM utom i USA. Tysken Jörg Teuchert på Yamaha blev världsmästare.
- Slutställning
- Jörg Teuchert, 136 p.
- Paolo Casoli, 133 p.
- Stéphane Chambon, 133 p.
- Christian Kellner, 122 p.
- Karl Muggeridge, 113 p.
- Jamie Whitham, 104 p.
- Rubén Xaus, 77 p.
Endurance[redigera | redigera wikitext]
Endurance-VM för motorcyklar avgjordes i sex deltävlingar: Le Mans 24-timmars 15-16 april, Estoril 8-timmars 28 maj, Liege 24-timmars 15-16 juli, Suzuka 8-timmars 30 juli, Oschersleben 24-timmars 12-13 augusti och Bol d'Or (24 timmar) 16-17 september.
Världsmästare blev Suzukiförarna Peter Lindén från Sverige och Warwick Nowland från Nya Zeeland. Deras stallkamrat Stéphane Mertens blev trea. Suzuki vann också konstruktörsmästerskapet.[2] Detta var sista året individuella världsmästare utnämndes. Därefter har teamen fått VM-titeln istället.
- Slutställning
- Peter Lindén och Warwick Nowland, 137 p.
- _
- Stéphane Mertens, 130 p.
- Sébastien Scarnato, Christophe Guyot och Nicolas Dussauge, 112 p.
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140819093158/http://www.fim-live.com/en/sport/superbike/classifications/year/2000/. Läst 16 augusti 2014.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140819101714/http://www.fim-live.com/en/sport/endurance/classifications/year/2000/. Läst 16 augusti 2014.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Roadracing-VM 2000.
| |||||