Roadracing-VM 1984

Från Wikipedia

Roadracing-VM 1984 kördes över 12 deltävlingar.

Världsmästare i roadracing 1984
Klass Mästare individuellt Mästare konstruktörer
500GP Eddie Lawson (Yamaha) Honda
250GP Christian Sarron (Yamaha) Yamaha
125GP Ángel Nieto (Garelli) Garelli
80GP Stefan Dörflinger (Zündapp) Zündapp
Sidvagn Egbert Streuer/Bernard Schnieders (LCR-Yamaha) LCR-Yamaha
Formula TT1 Joey Dunlop (Honda) -
Formula TT2 Tony Rutter (Ducati) -
Endurance Patrick Igoa, Gérard Coudray (Honda) -

500GP[redigera | redigera wikitext]

Eddie Lawson vann sin första VM-titel i 500GP-klassen. Alla tävlingar vanns av amerikanska förare.

Delsegrare[redigera | redigera wikitext]

Bana Vinnare Märke
Kyalami Eddie Lawson Yamaha
Misano Freddie Spencer Honda
Jarama Eddie Lawson Yamaha
Salzburgring Eddie Lawson Yamaha
Nürburgring Freddie Spencer Honda
Paul Ricard Freddie Spencer Honda
Rijeka Freddie Spencer Honda
Assen Randy Mamola Honda
Spa Freddie Spencer Honda
Silverstone Randy Mamola Honda
Anderstorp Eddie Lawson Yamaha
Mugello Freddie Spencer Honda

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Märke Poäng
1 Eddie Lawson Yamaha 142
2 Randy Mamola Honda 111
3 Raymond Roche Honda 99
4 Freddie Spencer Honda 87
5 Ron Haslam Honda 77
6 Barry Sheene Suzuki 34

250GP[redigera | redigera wikitext]

Christian Sarron tog titeln efter en jämn säsong, där Manfred Herweh pressade honom hela vägen.

Delsegare[redigera | redigera wikitext]

Bana Vinnare Märke
Kyalami Patrick Fernandez Yamaha
Misano Fausto Ricci Yamaha
Jarama Sito Pons JJ Cobas
Salzburgring Christian Sarron Yamaha
Nürburgring Christian Sarron Yamaha
Paul Ricard Anton Mang Yamaha
Rijeka Manfred Herweh Real-Rotax
Assen Carlos Lavado Yamaha
Spa Manfred Herweh Real-Rotax
Silverstone Christian Sarron Yamaha
Anderstorp Manfred Herweh Real-Rotax
Mugello Manfred Herweh Real-Rotax

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Märke Poäng
1 Christian Sarron Yamaha 109
2 Manfred Herweh Real-Rotax 100
3 Carlos Lavado Yamaha 77
4 Sito Pons JJ Cobas 66
5 Anton Mang Yamaha 61
6 Jacques Cornu Yamaha 60

125GP[redigera | redigera wikitext]

Ángel Nieto tog sin sista VM-titel.

Delsegrare[redigera | redigera wikitext]

Bana Vinnare Märke
Misano Ángel Nieto Garelli
Jarama Ángel Nieto Garelli
Nürburgring Ángel Nieto Garelli
Paul Ricard Ángel Nieto Garelli
Assen Ángel Nieto Garelli
Silverstone Ángel Nieto Garelli
Anderstorp Fausto Gresini Morbidelli
Mugello Maurizio Vitali Morbidelli

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Märke Poäng
1 Ángel Nieto Garelli 90
2 Eugenio Lazzarini Garelli 78
3 Fausto Gresini Morbidelli 51
4 Maurizio Vitali Morbidelli 45
5 August Auinger Morbidelli 41
6 Jean-Claude Selini Morbidelli 33

80GP[redigera | redigera wikitext]

Stefan Dörflinger vann titeln efter fyra delsegrar.

Delsegrare[redigera | redigera wikitext]

Bana Vinnare Märke
Misano Pier Paolo Bianchi Casal
Jarama Pier Paolo Bianchi Casal
Salzburgring Stefan Dörflinger Zündapp
Nürburgring Stefan Dörflinger Zündapp
Rijeka Stefan Dörflinger Zündapp
Assen Jorge Martínez Derbi
Spa Stefan Dörflinger Zündapp
Mugello Gerhard Waibel Real

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Märke Poäng
1 Stefan Dörflinger Zündapp 82
2 Hubert Abold Zündapp 75
3 Pier Paolo Bianchi Casal 68
4 Jorge Martínez Derbi 62
5 Gerhard Waibel Real 61
6 Hans Spaan Kreidler 47

Källor[redigera | redigera wikitext]