Roadracing-VM 2005

Från Wikipedia

Världsmästerskapen i Roadracing 2005 arrangerades av Internationella motorcykelförbundet och innehöll klasserna MotoGP, 250GP och 125GP i Grand Prix-serien samt Superbike, Supersport och Endurance. MotoGP-säsongen 2005 kördes över 17 deltävlingar. VM-titlar delades ut till bästa förare och till bästa konstruktör.

Världsmästare i roadracing 2005
Klass Mästare individuellt Mästare konstruktörer
MotoGP Valentino Rossi Yamaha
250GP Dani Pedrosa Honda
125GP Thomas Lüthi KTM
Superbike Troy Corser Suzuki
Supersport Sébastien Charpentier Honda
Endurance Suzuki Castrol Team (Kitagawa, Philippe, Lagrive) Yamaha
Capirossi, Hayden och Rossi i tät kamp om segern i MotoGP-klassen, Malaysias GP

MotoGP[redigera | redigera wikitext]

Klassen vanns återigen av dominanten Valentino Rossi för femte året i rad. Tidigare främste konkurrenten Sete Gibernau hade ett svårt år med tekniska problem och en konflikt med tidigare vännen Rossi och slutade bara sjua. Max Biaggi fick äntligen chansen i Honda fabriksteam och säsongen började bra men efter en del problem och magra resultat på sensommaren kom Biaggi på kant med Honda/HRCs chefer och fick i praktiken sparken redan innan sista racet körts. Tidigare 250GP-världsmästaren Marco Melandri fick sitt genombrott i stora klassen och slutade tvåa efter omöjlige Rossi.

Yamaha[redigera | redigera wikitext]

Det fortsatte som planerat för Yamaha tack vare Valentino Rossis alla framgångar. Under en av hans segersviter tog han fem raka segrar, och totalt tog han 11 delsegrar. Titeln var aldrig ordentligt hotad, och han vann med 147 poängs marginal. Han stod även på pallen efter alla race utom ett; i Japan, då han bröt. Han tog därmed sin femte raka titel, vilket var lika med Mick Doohans bravader på 1990-talet. Det var Yamahas statistiskt sett bästa säsong någonsin. Colin Edwards kom ifrån Gresini Honda, och bidrog med tre pallplatser, och en stabil insats utan att expolodera, och slutade på en fjärdeplats. Ingen begärde mer av Edwards, utan alla var alldeles förträffligt nöjda med hans debutsäsong för teamet. Privatstallet Tech 3:s förare Toni Elías och Rubén Xaus blev elva respektive fjortonde, men en tröst för Elías var att han fick kontrakt med Gresinistallet att ersätta Sete Gibernau.

Honda[redigera | redigera wikitext]

Sett till Hondas höga standard var säsongen en besvikelse. Honda hade inte sedan urminnes tider varit så långt ifrån en VM-titel, men de fick ändå in fem förare bland de åtta bästa. Hondas stora överraskning var att Marco Melandri blommade ut. Han avslutade säsongen med två raka segrar, och hade därinnan tagit ytterligare fem pallplatser. Han slutade tvåa i VM, förvisso långt bakom Rossi, men före båda fabriksförarna Nicky Hayden och Max Biaggi. Det räckte dock inte till en fabriksstyring för 2006. Hayden hade en riktigt bra säsong jämfört med sina första två år. Han vann på Laguna Seca (då han var den ende föraren med rutin från banan), men han övertygade då han avslutade säsongen med fyra raka pallplatser. Mer skulle följa 2006. Som redan nämnts hade Max Biaggi och Sete Gibernau jobbiga säsonger. De flesta förväntade sig att det var dessa två som skulle utmana Rossi om titeln, men ingen fick det att stämma, och båda lämnade Honda efter säsongen; Biaggi blev utan styrning, medan Gibernau bytte till Ducati. I övrigt kunde det noteras att Alex Barros tog en briljant seger i Portugal, vilket var den sista segern för Camel Hondastallet. Makoto Tamada blev trea i Japan, med Troy Bayliss i Camelstallet drabbades mest av skador under sitt enda år utanför Ducati under sin internationella karriär.

Ducati[redigera | redigera wikitext]

Efter fiaskot 2004 kunde det knappast bli värre tänkte Ducati, och satsade på Bridgestonedäck (som aldrig hade vunnit race innan), och bytte ut Tory Bayliss mot Carlos Checa, medan Loris Capirossi stannade kvar som försteförare. Däcksbytet gjorde Duati till vargmat på vissa banor, där Michelin var det man skulle ha, men när Bridgestone hade fördel; i Malaysia och Japan, slog Capirossi till med två segrar i rad. Checa tog även han några pallplatser under säsongen. Det säsongen blivit mest ihågkommen för vad gäller Ducati var annars Capirossis jättekrasch på Phillip Island, vilket gjorde att han missade två deltävlingar, och en ganska säker fjärdeplats i VM. Eftersom Checa blev trea i Australien den helgen, så är det mycket möjligt att Capirossi hade kunnat slagits om segern. Spanjoren Checa slutade nia i sammandraget.

Kawasaki[redigera | redigera wikitext]

Kawasaki fortsatte att kämpa på utan några vidare totalresultat. Shinya Nakano kom topp-tio med 98 poäng, men blev dock enbart femma som bäst i ett race. Det bästa resultatet togs av Olivier Jacque, då han blev tvåa i regnracet i Kina. Jacque var dock inte ordinarie, utan det var Alex Hofmann, som fortsatte att underprestera mellan skadorna. Trots att Jacque bara körde fem race kom han före Hofmann i totalen. Fransmannen blev sjuttonde, och tysken nittonde.

Suzuki[redigera | redigera wikitext]

Suzuki hade det ännu jobbigare än Kawasaki. Motorcykeln var usel, och alla hade tappat bort ordningen på vilken gång den var det. Kenny Roberts Jr tog dock en briljant andraplats i regnet i Storbritannien, medan den evige talangen John Hopkins slutade som bäst femma i ett race. Totalt blev Roberts trettonde och Hopkins fjortonde i sammandraget.

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Nummer Nation Team Poäng Segrar
1 Valentino Rossi 46 Italien Italien Gauloises Yamaha 367 11
2 Marco Melandri 33 Italien Italien Telefónica Honda 220 2
3 Nicky Hayden 69 USA USA Repsol Honda 206 1
4 Colin Edwards 5 USA USA Gauloises Yamaha 179 0
5 Max Biaggi 3 Italien Italien Repsol Honda 173 0
6 Loris Capirossi 65 Italien Italien Ducati Marlboro 157 2
7 Sete Gibernau 15 Spanien Spanien Telefónica Honda 150 0
8 Alex Barros 4 Brasilien Brasilien Camel Honda 147 1
9 Carlos Checa 7 Spanien Spanien Ducati Marlboro 138 0
10 Shinya Nakano 56 Japan Japan Team Kawasaki 98 0

Deltävlingar[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix Bana Vinnare Märke Rapport
Spanien Jerez Valentino Rossi Yamaha *
Portugal Estoril Alex Barros Honda *
Kina Shanghai Valentino Rossi Yamaha *
Frankrike Le Mans Valentino Rossi Yamaha *
Italien Mugello Valentino Rossi Yamaha *
Katalonien Barcelona Valentino Rossi Yamaha *
Holland Assen Valentino Rossi Yamaha *
USA Laguna Seca Nicky Hayden Honda *
Storbritannien Donington Park Valentino Rossi Yamaha *
Tyskland Sachsenring Valentino Rossi Yamaha *
Tjeckien Brno Valentino Rossi Yamaha *
Japan Motegi Loris Capirossi Ducati *
Malaysia Sepang Loris Capirossi Ducati *
Qatar Losail Valentino Rossi Yamaha *
Australien Phillip Island Valentino Rossi Yamaha *
Turkiet Istanbul Marco Melandri Honda *
Valencia Valencia Marco Melandri Honda *

Förare[redigera | redigera wikitext]

Nummer Förare Land Fabrikat Anm.
3 Max Biaggi Italien Italien Honda
4 Alex Barros Brasilien Brasilien Honda
5 Colin Edwards USA USA Yamaha
6 Makoto Tamada Japan Japan Honda
7 Carlos Checa Spanien Spanien Ducati
10 Kenny Roberts Jr USA USA Suzuki
11 Ruben Xaus Spanien Spanien Yamaha
12 Troy Bayliss Australien Australien Honda
15 Sete Gibernau Spanien Spanien Honda
16 Jurgen van den Goorbergh Nederländerna Nederländerna Honda
19 Olivier Jacque Frankrike Frankrike Kawasaki
21 John Hopkins USA USA Suzuki
24 Toni Elías Spanien Spanien Yamaha
27 Franco Battaini Italien Italien Blata
33 Marco Melandri Italien Italien Honda
44 Roberto Rolfo Italien Italien Ducati
46 Valentino Rossi Italien Italien Yamaha
56 Shinya Nakano Japan Japan Kawasaki
65 Loris Capirossi Italien Italien Ducati
66 Alex Hofmann Tyskland Tyskland Kawasaki
67 Shane Byrne Storbritannien Storbritannien Proton KR
69 Nicky Hayden USA USA Honda
72 Tohru Ukawa Japan Japan Moriwaki
Honda
77 James Ellison Storbritannien Storbritannien Blata
94 David Checa Spanien Spanien Yamaha

250GP-klassen[redigera | redigera wikitext]

Delsegrare[redigera | redigera wikitext]

Datum Bana Vinnare Märke
10 april Jerez Dani Pedrosa Honda
17 april Estoril Casey Stoner Aprilia
1 maj Shanghai Casey Stoner Aprilia
15 maj Le Mans Dani Pedrosa Honda
5 juni Mugello Dani Pedrosa Honda
12 juni Barcelona Dani Pedrosa Honda
25 juni Assen Sebastián Porto Aprilia
24 juli Donington Park Randy de Puniet Aprilia
31 juli Sachsenring Dani Pedrosa Honda
20 augusti Brno Dani Pedrosa Honda
18 september Motegi Hiroshi Aoyama Honda
25 september Sepang Casey Stoner Aprilia
10 oktober Losail Casey Stoner Aprilia
16 oktober Phillip Island Dani Pedrosa Honda
23 oktober Istanbul Casey Stoner Aprilia
6 november Valencia Dani Pedrosa Honda

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Nummer Nation Team Poäng Segrar
1 Dani Pedrosa 1 Spanien Spanien Telefonica Movistar 250 Honda 309 8
2 Casey Stoner 27 Australien Australien Carrera LCR Aprilia 254 5
3 Andrea Dovizioso 34 Italien Italien Honda Team Scot 189 0
4 Hiroshi Aoyama 73 Japan Japan Telefonica Movistar 250 Honda 180 1
5 Jorge Lorenzo 48 Spanien Spanien Fortuna Lotus Honda 167 0
6 Sebastián Porto 19 Argentina Argentina Aprilia Aspar Team 250 152 1
7 Alex de Angelis 5 San Marino San Marino MS Aprilia Italia Corse 151 0
8 Randy De Puniet 7 Frankrike Frankrike Aprilia Aspar Team 250 138 1
9 Héctor Barberá 80 Spanien Spanien Fortuna Lotus Honda 120 0
10 Sylvain Guintoli 50 Frankrike Frankrike Equipe GP de France - Scrab Aprilia 83 0

Förare[redigera | redigera wikitext]

Nummer Förare Land Team Anm.
1 Dani Pedrosa Spanien Honda
5 Alex de Angelis San Marino Aprilia
6 Alex Debon Spanien Honda
7 Randy de Puniet Frankrike Aprilia
8 Andrea Ballerini Italien Aprilia
9 Hugo Marchand Frankrike Aprilia
12 Gabor Rizmayer Ungern Yamaha
14 Anthony West Australien Aprilia
15 Roberto Locatelli Italien Aprilia
16 Franz Aschenbrenner Tyskland Yamaha
17 Steve Jenkner Tyskland Honda
18 Frederik Watz Sverige Yamaha
19 Sebastian Porto Argentina Aprilia
20 Gabriele Ferro Italien Fantic Motor
21 Arnaud Vincent Frankrike Fantic Motor
24 Simone Corsi Italien Aprilia
25 Alex Baldolini Italien Aprilia
27 Casey Stoner Australien Aprilia
28 Dirk Heidolf Tyskland Honda
32 Mirko Giansanti Italien Aprilia
34 Andrea Dovizioso Italien Honda
36 Martín Cárdenas Colombia Aprilia
38 Gregory Leblanc Frankrike Aprilia
44 Taro Sekiguchi Japan Aprilia
48 Jorge Lorenzo Spanien Honda
50 Sylvain Guintoli Frankrike Aprilia
55 Yuki Takahashi Japan Honda
57 Chaz Davies Storbritannien Aprilia
64 Radomil Rous Tjeckien Honda
73 Hiroshi Aoyama Japan Honda
80 Héctor Barberá Spanien Honda
96 Jacub Smrz Tjeckien Honda

125GP-klassen[redigera | redigera wikitext]

Delsegrare[redigera | redigera wikitext]

Bana Vinnare Märke
Jerez Marco Simoncelli Aprilia
Estoril Mika Kallio KTM
Shanghai Mattia Pasini Aprilia
Le Mans Thomas Lüthi Honda
Mugello Gábor Talmácsi KTM
Barcelona Mattia Pasini Aprilia
Laguna Seca Gábor Talmácsi KTM
Donington Park Julián Simón KTM
Sachsenring Mika Kallio KTM
Brno Thomas Lüthi Honda
Motegi Mika Kallio KTM
Sepang Thomas Lüthi Honda
Losail Gábor Talmácsi KTM
Phillip Island Thomas Lüthi Honda
Istanbul Mike di Meglio Honda
Valencia Mika Kallio KTM

Slutställning[redigera | redigera wikitext]

Plats Förare Nummer land Team Poäng Segrar
1 Schweiz Thomas Lüthi 12 Schweiz Elit Grand Prix Honda 242 4
2 Finland Mika Kallio 36 Finland Red Bull KTM 237 4
3 Ungern Gábor Talmácsi 14 Ungern Red Bull KTM 198 3
4 Italien Mattia Pasini 75 Italien Totti Top Sport 3C Aprilia 183 2
5 Italien Marco Simoncelli 58 Italien Nocable.it Race Aprilia 177 1
6 Italien Fabrizio Lai 32 Italien Racing World Honda 141 0
7 Spanien Julián Simón 60 Spanien Red Bull KTM 123 1
8 Japan Tomoyoshi Koyama 71 Japan Ajo Motorsport Honda 119 0
9 Spanien Héctor Faubel 55 Spanien Aprilia Aspar Team 250 113 0
10 San Marino Manuel Poggiali 54 San Marino Metis Racing Gilera 107 0
11 Frankrike Mike di Meglio 63 Frankrike Racing World Honda 105 1

Förare[redigera | redigera wikitext]

Nummer Förare Land Team Anm.
6 Joan Olivé Spanien Aprilia
7 Alexis Masbou Frankrike Honda
8 Lorenzo Zanetti Italien Aprilia
9 Toshihisa Kuzuhara Japan Honda
10 Federico Sandi Italien Honda
11 Sandro Cortese Tyskland Honda
12 Thomas Luthi Schweiz Honda
14 Gábor Talmácsi Ungern KTM
15 Michele Pirro Italien Malaguti
16 Raymond Shouten Nederländerna Honda
18 Nicolás Terol Spanien Derbi
19 Álvaro Bautista Spanien Honda
22 Pablo Nieto Spanien Derbi
25 Dario Giuseppetti Tyskland Aprilia
26 Vincent Braillard Schweiz Aprilia
28 Jordi Carchano Spanien Aprilia
29 Andrea Iannone Italien Aprilia
31 Sascha Hommel Tyskland Malaguti
32 Fabrizio Lai Italien Honda
33 Sergio Gadea Spanien Aprilia
35 Raffaele de Rosa Italien Aprilia
36 Mika Kallio Finland KTM
41 Aleix Espargaro Spanien Honda
42 Gioele Pellino Italien Malaguti
43 Manuel Hernández Spanien Aprilia
44 Karel Abraham Tjeckien Aprilia
45 Imre Toth Ungern Aprilia
47 Angel Rodríguez Spanien Honda
52 Lucas Pesek Tjeckien Gilera
54 Manuel Poggiali San Marino Gilera
55 Héctor Faubel Spanien Aprilia
58 Marco Simoncelli Italien Aprilia
60 Julián Simón Spanien KTM
63 Mike di Meglio Frankrike Honda
71 Tomoyoshi Koyama Japan Honda
75 Mattia Pasini Italien Aprilia
84 Julián Mirallés Spanien Aprilia

Källor[redigera | redigera wikitext]