Rucklarens väg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En av Hogarths gravyrer som utgjorde inspiration till operan.

Rucklarens väg (engelska: The Rake's Progress) är en engelskspråkig opera i tre akter och en epilog med musik av Igor Stravinskij. Libretto av W.H. Auden och Chester Kallman som bygger på målningarna och gravyrerna The Rake's Progress (1733–1735) av William Hogarth.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Rucklarens väg tillhör den standardmässiga operarepertoaren. Den finns i flera inspelningar och sätts upp med jämna mellanrum. Uruppförandet skedde i Venedig den 11 september 1951.

Den svenska premiären ägde rum på Kungliga Operan i Stockholm den 22 april 1961 i regi av Ingmar Bergman — en produktion som kom att bli mycket uppmärksammad.[1] Vid den uppmärksammade Glyndebournefestivaluppsättningen 1975 skapades dekor och dräkter av David Hockney. Denna uppsättning har sedermera dykt upp på många operahus i världen, bland annat på Kungliga Operan i Stockholm 2007.

En filmatiserad version gjordes 1994 för SVT i regi av Inger Åby och under musikalisk ledning av Esa-Pekka Salonen. Medverkande sångare var bl.a. Erik Sædén, Barbara Hendricks, Greg Fedderley och Håkan Hagegård. Den visades första gången den 26 december 1995.

Operan sattes upp på Göteborgsoperan med premiär den 11 september 2010.[2]

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Trulove (bas)
  • Ann, hans dottert (sopran)
  • Tom Rakewell (tenor)
  • Nick Shadow (baryton)
  • Mamma Goose (mezzosopran)
  • Baba (mezzosopran)
  • Sellem, auktionsutropare (tenor)
  • Vakten på dårhuset (bas)

Handling[redigera | redigera wikitext]

Operan utspelar sig i 1700-talets England. Historien handlar om Tom Rakewells uppgång och fall. Denne överger Anne Trulove för Londons njutningar tillsammans med Nick Shadow, som visar sig vara Djävulen. Efter flera missöden, orsakade av den djävulske Shadow, hamnar Tom på Bedlams mentalsjukhus. Sensmoralen är "åt sysslolösa hjärtan, händer och sinnen hittar Djävulen jobb att göra".

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Stravinsky, Igor; Auden, W. H.; Eriksson, Göran O. (1980). Rucklarens väg : opera i tre akter av Igor Stravinsky ; en fabel av W.H. Auden och Chester Kallman ; till svenska av Göran O. Eriksson. [Umeå]: Norrlandsoperan. Libris 10552858 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sällström, Åke (1977). Opera på Stockholmsoperan. Stockholm: Norstedt. Sid. 184. Libris 7152595. ISBN 91-1-773051-1 
  2. ^ GöteborgsOperan
  • Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : ett lexikon över kompositörer, roller och innehåll i våra vanligaste operor. Stockholm: Rabén & Sjögren. Sid. 231-232. Libris 7236411. ISBN 91-29-59233-X 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Ek, Sverker R. (1992). ”Utmaningen : Stravinskijs opera Rucklarens väg 1980”. Norrlandsoperan / redaktör: Claes Rosenqvist (Gideå : Vildros, 1992): sid. 64-84.  Libris 2104605
  • Nordström, Sixten (1995). Världens bästa operor : 29 operor som förtrollat världen : innehåll, historik, illustrationer från kända uppsättningar. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Sid. [275]-285. Libris 7282227. ISBN 91-46-16778-1 
  • Petersén, Gunilla (2006). ”Stravinskijs enda helaftonsopera”. Operan. Spelåret ... / Kungl. teatern "2006/07:8,": sid. 9-[15].  Libris 10600983