Rudolf Brandt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rudolf Brandt
Rudolf Brandt (SS-Mitglied).jpg
HH-SS-Standartenfuhrer-Collar.png Standartenführer
Född 2 juni 1909
Frankfurt an der Oder, Provinsen Brandenburg, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död 2 juni 1948 (39 år)
Landsberg am Lech, Bayern, Tyskland
Begravningsplats Spöttinger Friedhof, Landsberg am Lech
Inträde 1933
Tjänstetid 1933–1945

Rudolf Hermann Brandt, född 2 juni 1909 i Frankfurt an der Oder, död 2 juni 1948 i Landsberg am Lech, var en tysk promoverad jurist och SS-Standartenführer. Han var Heinrich Himmlers personlige assistent (Persönlicher Referent vom Reichsführer-SS) och departementsråd i riksinrikesministeriet.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Brandt var från december 1933 verksam vid Reichsführer-SS Heinrich Himmlers personliga stab. Från år 1936 var han Himmlers personlige assistent och kom med tiden att kallas "Himmlers högra hand".[1] Han var delaktig i administreringen av de medicinska experiment som utfördes på fångar i Nazitysklands koncentrationsläger. Bland annat bar han ansvar för att minst 86 judar mördades för att deras skelett skulle ingå i professor August Hirts samling i Strassburg.[1]

Brandt ställdes inför rätta vid Läkarrättegången 1946–1947 och dömdes till döden. Han avrättades genom hängning.[1]

Rudolf Brandt förekommer i Jonathan Littells roman De välvilliga.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Klee 2007, s. 71

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
  • Trials of War Criminals before the Nuernberg Military Tribunals under Control Council Law No. 10. Nuernberg October 1946 – April 1949, "I & II", 1949–1953