Rune Imberg

Från Wikipedia
Rune Imberg i oktober 2018.

Bengt Rune Imberg, född 9 mars 1953, är en svensk kyrkohistoriker och präst.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Imberg blev 1987 teologie doktor i kyrkohistoria vid Lunds universitet på en avhandling[1] om Oxfordrörelsens tillkomst och ledarskap under perioden 1833–1841. Han prästvigdes 1988 för Göteborgs stift och tjänstgjorde under ett par år som präst i Onsala. Tillsammans med sin hustru Katrina Imberg var han under perioden 1990–1996 missionär i Kenyas evangelisk-lutherska kyrka, där han var lärare och 1992–1996 rektor vid det teologiska seminariet i Matongo.[2]

Han är sedan 1996 lärare vid Församlingsfakulteten i Göteborg, där han var rektor 2001–2009, därefter forskningschef och alltjämt (2023) lektor.[3][4]

Beslut och upphävt beslut om obehörigförklaring som präst[redigera | redigera wikitext]

Den 17 januari 2019 förklarade domkapitlet i Göteborg Imberg "obehörig att utöva kyrkans vigningstjänst som präst"[5][6] ("avkragning") efter att Imberg bland annat i april 2018 i en skrivelse till domkapitlet framfört kritik mot olika förhållanden i Svenska Kyrkan som han ansåg vara oacceptabla, samt framfört och framhållit att han inte kunde se den då nytillträdda biskopen Susanne Rappmann som sin andliga ledare och biskop för de präster som inte accepterar kvinnliga präster. I skrivelsen stod bland annat:[7]

Utifrån Bibelns klara framställning, som Paulus beskriver som ett "Herrens bud" (1 Kor 14:37), att kvinnor inte är kallade till kyrkans predikoämbete (som våra bekännelseskrifter benämner det), kan jag inte ha en fungerande relation till den biskop som nu tillträtt. Att Susanne Rappmann blev stiftschef för Göteborgs stift den 1 mars (2018) är odiskutabelt, däremot kan hon aldrig bli andlig ledare och biskop för oss präster som företräder den klassiska ämbetssynen.

Den 13 mars 2019 överklagade Imberg via ombud beslutet till Svenska Kyrkans överklagandenämnd och yrkade återförvisning alternativt upphävande.[8] Domkapitlet insände den 11 april 2019 ett yttrande till överklagandenämnden där hemställan gjordes om att lämna Imbergs yrkande utan åtgärd.[9] I oktober 2019 upphävde överklagandenämnden Domkapitlets beslut, varigenom Imberg åter blev behörig att utöva kyrkans vigningstjänst.[10]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Som författare[redigera | redigera wikitext]

  • 1987 – (på engelska) Tracts for the times: a complete survey of all the editions. Bibliotheca historico-ecclesiastica Lundensis, 0346-5438 ; 17. Lund: Lund Univ. Press. Libris 7677407. ISBN 91-7966-019-3 
  • 1991 – Biskops- och domprostutnämningar i Svenska kyrkan 1866-1989. Bibliotheca historico-ecclesiastica Lundensis, 0346-5438 ; 25. Lund: Lund Univ. Press. Libris 7677511. ISBN 9179661335 
  • 1999 – Tillsammans - Gud till ära och människor till tjänst: om man och kvinna i den kristna kyrkan : (med studieplan). Göteborg: Församlingsförlaget. Libris 7797757. ISBN 9197263583 
  • 2008 – (på engelska) A door opened by the Lord: the history of the Evangelical Lutheran Church in Kenya. Församlingsfakultetens skriftserie 1403-0160 ; 9. Göteborg: Församlingsförlaget. Libris 10969287. ISBN 978-91-7271-055-9 
  • 2017 – Bibelläsaren som förändrade världen: om Martin Luther som bibelteolog - bibelöversättare - bibelutgivare. Församlingsfakultetens småskrifter ; 5. Göteborg: Församlingsfakulteten. Libris 20824545 

Som redaktör[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Imberg, Rune (1987) (på engelska). In quest of authority: the "Tracts for the times" and the development of the Tractarian leaders, 1833-1841. Bibliotheca historico-ecclesiastica Lundensis, 0346-5438 ; 16. Lund: Lund Univ. Press. Libris 7677406. ISBN 91-7966-018-5 
  2. ^ Carl-Erik Sahlberg (15 januari 2009). ”Uppbyggligt och inspirerande om den Lutherska kyrkan i Kenya”. Tidningen Dagen. https://www.dagen.se/kultur/uppbyggligt-och-inspirerande-om-den-lutherska-kyrkan-i-kenya-1.162419. 
  3. ^ Carola Nordbäck (2013). ”Tio år med Missionsprovinsen – del 2 av 2”. SKT. Arkiverad från originalet den 17 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220317151052/https://docplayer.se/storage/106/172512779/1647533381/zOHvIKMA8x_PyNqrwkZXlg/172512779.pdf. Läst 29 juli 2019. 
  4. ^ ”Församlingsfakulteten - Lärare - Rune Imberg”. Församlingsfakulteten. https://ffg.se/larare/rune-imberg/. Läst 8 december 2023. 
  5. ^ ”Beslut S 2018-0547, Tillsyn mot präst”. Svenska kyrkan, Göteborgs stift, Domkapitlet. 17 januari 2019. Arkiverad från originalet den 30 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190730063956/https://kyrkligdokumentation.nu/wp-content/uploads/2019/02/imberg2018-19-1.pdf. Läst 30 juli 2019. 
  6. ^ Eva Janzon (20 februari 2019). ”Känd präst avkragas efter kritik mot kvinnlig biskop”. Världen Idag. https://www.varldenidag.se/nyheter/kand-prast-avkragas-efter-kritik-mot-kvinnlig-biskop/repsbr!eJ@vPlEXslp5SubxLV0Urg/. 
  7. ^ ”Skrivelse till Göteborgs Domkapitel 2018-04-11, bilaga i Sammanträdesprotokoll 2019-01-17”. Svenska Kyrkan, Domkapitlet i Göteborgs stift. 2018-04-11 / 2019-01-17. sid. 4, Pdf-sida 32. Arkiverad från originalet den 30 juli 2019. https://web.archive.org/web/20190730063956/http://kyrkligdokumentation.nu/wp-content/uploads/2019/02/imberg2018-19-1.pdf. Läst 30 juli 2019. 
  8. ^ ”Yrkande om återförvisning av beslut till Domkapitlet för handläggning alternativt upphävande”. Grönvall & Partners Advokatbyrå AB. 13 mars 2019. http://kyrkligdokumentation.nu/wp-content/uploads/2019/03/imberg_ok2019.pdf. Läst 30 juli 2019. 
  9. ^ ”Yttrande till Överklagandenämnden, ÖN 2019/9”. Svenska Kyrkan, Domkapitlet i Göteborgs Stift. 11 april 2019. http://kyrkligdokumentation.nu/wp-content/uploads/2019/04/gbgyttrandeimberg190411.pdf. Läst 30 juli 2019. 
  10. ^ Samuel Teglund (16 oktober 2019). ”Konservativ präst får tillbaka sin krage”. Världen idag. https://www.varldenidag.se/nyheter/konservativ-prast-far-tillbaka-sin-krage/repsjo!e5J20fu9CK810CccHauOA/?fbclid=IwAR0CG6DDbcmNlh6ZXpqXeNcDKZ1m4o7mMEF7hTIKIaxaCJAMWommG9Jhblw. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]