Kenya

Wikipedia

**Republic of Kenya**

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk: Harambee (swahili för "Låt oss kämpa tillsammans.")
Nationalsång: Ee Mungu Nguvu Yetu

Huvudstad	Nairobi 1°17'S, 36°49'E
Största stad	Nairobi
Officiella språk	engelska, swahili
Statsskick President Premiärminister	republik Mwai Kibaki Raila Odinga
Självständighet • Deklarerad • Erkänd	från Storbritannien 12 december 1963
Yta • Totalt • Vatten	582 650 km² (46:e) 2,3 %
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet	34 707 817 (34:e) 59,4 inv/km² (113:e)
BNP (PPP) • Totalt 2003 • Per capita	$13 842 milj (81:a)
Valuta	kenyansk shilling (`KES`)
Tidszon	UTC+3
Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod	Mount Kenya 5 199 m ö.h. Victoriasjön (del av) 68 870 km² Tanafloden 800 km
Nationaldag	12 december
Landskod	KE, KEN
Landsnummer	`+254`

Kenya är en stat i Östafrika, vid Indiska oceanen, gränsande till Etiopien, Somalia, Sudan, Tanzania och Uganda. I landet ligger också Mount Kenya, Afrikas näst högsta berg efter Kilimanjaro. Aberdare är en av nationalparkerna i landet; den grundades 1950.

Innehåll

1 Historia
2 Geografi
- 2.1 Klimat och miljö
- 2.2 Administrativ indelning
3 Ekonomi
4 Demografi
5 Källor
6 Externa länkar

[redigera] Historia

Huvudartikel: Kenyas historia

[redigera] Kenya före européerna

Östafrika var hemvist för några av människans allra tidigaste förfäder. I södra Kenya och vid Olduvai på andra sidan gränsen mot Tanzania har man funnit cirka 2 miljoner år gamla lämningar efter människor. För omkring 1000 år sedan vandrade några bantutalande stammar, däribland kikuyuernas förfäder, in i landet söderifrån längs kusten. 500 år senare kom andra folk från norr, bland dem de nomadiserade massajerna. Invandringen har fortsatt in i modern tid och gett befolkningen dess starkt heterogena karaktär. På medeltiden började köpmän från Europa, Asien och Arabien besöka Kenyas kust på jakt efter slavar och elfenben. Araberna slog sig ner längs kusten, som 1740 behärskades av sultanen av Zanzibar. Kustbefolkningen består till stor del av swahilitalande bantufolk med stark inblandning av arabisk kultur. Swahili blev regionens lingua franca och handelsspråk, och är tillsammans med engelska officiellt språk i Kenya.

[redigera] Under brittiskt styre

Under det brittiska kolonialväldet var Kenya en del av Brittiska Östafrika från 1895. Under de europeiska stormakternas kapplöpning efter kolonierna i Afrika i slutet av 1800-talet enades Storbritannien och Tyskland om att Kenya skulle tillhöra den brittiska intessesfären. Britterna upprättade ett protektorat 1895 och byggde en järnväg tvärs igenom landet för att skapa en förbindelse mellan grannprotektoratet Uganda och kusten vid Mombasa. Man främjade utvandringen från Storbritannien till Kenya, och 1914 fanns flera tusen brittiska jordbrukare i det bördiga området i sydväst. Här odlade de med billig afrikansk arbetskraft kaffe på jord som tidigare brukats av kikuyu- och masaistammarna. De indier som hade byggt järnvägen blev kvar i landet för att sköta den, och de kom så småningom att spela en allt viktigare roll inom affärslivet.

[redigera] Självständighetstiden

Efter ett av de blodigaste upproren i den nyare kolonialtidens historia, Mau-Mau-upproren på 1950-talet, blev landet självständigt den 12 december 1963 och blev republik året därpå. Den förste presidenten och frihetskampshjälten Jomo Kenyatta ledde Kenya från självständigheten tills han avled 1978, då presidentposten övertogs av Daniel Arap Moi. 1982 gjorde det regerande partiet Kenya African National Union (KANU) sig till det enda legala partiet. Moi kämpade hårt mot den politiska liberalisering som till slut kom 1991, men oppositionen var splittrad och lyckades inte välja bort KANU vid valen 1992 och 1997. Dessa val utmärktes av våld och valfusk, men anses ändå i allmänhet ha speglat folkets vilja. President Moi avgick 2002 efter rättvisa och fredliga val. Mwai Kibaki, som var presidentkandidat för en enad oppositionsgrupp, Nationella regnbågskoalitionen, besegrade då KANU:s kandidat Uhuru Kenyatta, son till Jomo Kenyatta.

[redigera] Valet 2007

Den 27 december 2007 hölls nästa parlaments- och presidentval. President Kibaki kandiderade då för Partiet för nationell enighet. Hans främste utmanare var Raila Odinga från Orangea demokratiska rörelsen. Odinga hade i de flesta opinionsundersökningar före valet en ledning med 4–6 procentenheter och när valresultaten började räknas samman såg han och hans parti också ut att gå mot en klar valseger. I början ledde Odinga kraftigt med cirka tio procent. När publicerandet av nya resultat avbröts under lördagen den 29 december så ledde Odinga med 38 000 röster, sedan 180 av 210 valkretsar räknats.^[1] Därefter svängde läget snabbt, president Kibakis röstsiffror steg i takt med anklagelserna om valfusk.

Valkommissionen höll under söndagen en presskonferens där man hävdade att president Kibaki fått 4 584 721 röster och utmanaren Raila Odinga 4 352 993 röster. Raila Odinga höll en egen presskonferens där en medlem av regeringens valkommission trädde fram och avslöjade att det förekommit omfattande valfusk på högsta nivå.

Sedan Mwai Kibaki avlagt presidenteden utbröt oroligheter runt om i landet. Tiotusentals människor drevs på flykt och många dödsfall inträffade i västra Kenya, där oppositionen har ett starkt fäste. Minst 50 människor, i alla åldrar, brändes på nyårsdagen till döds i en kyrka, där de tagit sin tillflykt utanför staden Eldoret. Offren kom främst från folkgruppen kikuyu, där president Mwai Kibaki har sin väljarbas. ^[2]

Röda Korset i Kenya uppgav, i början av 2008, att över 1 000 människor dödats i politiskt våld efter valet. ^[3] FN:s chefsmedlare Kofi Annan anlände i slutet av januari till landet för att inleda förhandlingar mellan representanter för Kibaki och Odinga. USA:s president George W Bush meddelade i mitten av februari att den amerikanska utrikesministern Condoleezza Rice kommer att resa till Kenya för att stödja samtalen. ^[4]

[redigera] Geografi

Huvudartikel: Kenyas geografi

Kenya har fått sitt namn efter den utslocknade vulkanen Mount Kenya, som är landets högsta berg. I norr gränsar Kenya till Somalia, Etiopien och Sudan, i väster mot Uganda och i söder till Tanzania. Landskapet är omväxlande. Afrikas stora dalsänka, Östafrikanska gravsänkesystemet, skär genom landet i nordsydlig riktning. Längs sänkan ligger flera sjöar och slocknade vulkaner. Från kusten vid Indiska oceanen i öster stiger landet till en högplatå, de så kallade Vita högländerna, som blev centrum för plantagejordbruken under kolonialperioden. Huvudstaden Nairobi ligger mellan den tempererade högplatån och de sydliga savannerna.

I väster finns ännu en högplatå som planar ut mot Victoriasjön. Här odlas te och kaffe. Grönskan är frodig och det finns en del tropisk regnskog. De låglänta områdena vid Victoriasjön drabbas emellanåt av översvämningar under regnperioderna. I norr är det stäpp och halvöken. Nederbörden är låg och torkan utgör ett ständigt hot mot nomadbefolkningens boskap. Turkanasjön vid gränsen till Etiopien dominerar landskapet. Den 25 mil långa sjön är hemvist för nilkrokodiler och fåglar. På savannen som fortsätter in i norra Tanzania finns några av de berömda nationalparkerna: Masai Mara, Amboseli och Tsavo.

Kenya

Naturtillgångar: guld, kalksten, rubin, granat, vattenkraft

[redigera] Klimat och miljö

Klimatet varierar från tropiskt vid kusten till torrt i inlandet. Ibland förekommer längre torrperioder, och under regntiden kan översvämningar inträffa.

Några av Kenyas miljöproblem är vattenföroreningar, tjuvjakt på de vilda djuren samt avskogning med åtföljande jorderosion. Ungefär 70 % av elektriciteten produceras av fossila bränslen, 18 % av vattenkraft och resterande på annat sätt. Planer finns på att importera el från Etiopien som har en stor vattenkraftspotential.

[redigera] Administrativ indelning

Kenya är indelat i ett område (area), Nairobi, och sju provinser (provinces): Centralprovinsen, Kustprovinsen, Östprovinsen, Nordöstra provinsen, Nyanzaprovinsen, Rift Valley och Västprovinsen.

[redigera] Ekonomi

Kenyansk 20-skillingssedel från 1994

Kenya är navet för den finansiella sektorn och handeln i Östafrika, men ekonomin hämmas av en utbredd korruption och låga priser på råvaror man exporterar. På grund av korruptionen har IMF avslutat vissa stödåtgärder. Under 1995 och 1996 var det en stark tillväxt i den kenyanska ekonomin, men efter detta har den stagnerat. En svår torka mellan 1999 och 2000 ökade problemen ytterligare genom att vatten- och energiransoneringar infördes och att jordbrukets produktion minskade avsevärt. Presidenten sedan 2002, Mwai Kibaki, har ambitionen att utrota korruptionen och få Kenyas ekonomi att utvecklas.

Inkomstskillnaderna i landet är stora och hälften av befolkningen är mycket fattig.

[redigera] Demografi

Befolkning: 31 138 735 invånare enligt folkräkningen 8 februari 2007
Befolkningens medelålder: 18,4 år (2002)
Spädbarnsdödlighet: 6,3 % (2003)
Befolkningens medellivslängd: 45,2 år (2003)
Flyktingar: Enligt UNHCR fanns 2001 145 000 flyktingar från Somalia och 68 000 från Sudan i Kenya.
Analfabetism: 2003 var 15 % av den vuxna befolkningen analfabeter.
Aids är ett stort hälsoproblem. 2005 var 6,1 % av den vuxna befolkningen smittad av HIV^[5] och fram till samma år hade 190 000 människor avlidit i sjukdomen.
Etnicitet: Kenya har 42 olika folkslag. De största grupperna är kikuyu 22 %, luhya 14 %, luo 13 %, kalenjin 12 %, kamba 11 %, kisii 6 %, ameru 6 % och massajer
Religiös tillhörighet: protestanter 45 %, katoliker 33 %, inhemska religioner 10 %, muslimer 10 %, annan 2 %
Språk: Förutom de officiella, engelska och swahili, finns ett stort antal inhemska språk.