Särskola
Särskola är en skolform för elever med begåvningsmässiga funktionsnedsättningar. De behöver längre tid för att lära sig nya saker och undervisningen sker därför i ett långsamt tempo.
Internationellt kan målgruppen för särskolan variera. I Sverige vänder sig särskolan till barn med utvecklingsstörning samt elever som fått en betydande och bestående begåvningsmässig funktionsnedsättning på grund av hjärnskada. Tidigare kunde även elever med autism eller autismspektrumstörning bli mottagna i särskolan. Därutöver finns specialskolan som vänder sig till döva barn och barn med hörselskada.
Historik
Det första land som började uppmärksamma förmågan att tillgodogöra sig kunskap hos personer med utvecklingsstörning var Frankrike. Detta tror man beror mycket på Jean-Jacques Rousseaus kamp för de mänskliga rättigheterna. 1799 hittades en pojke, Victor från Aveyron, i skogen. Läkarna antog att han var ett vilt barn som uppfostrats av vargar och bestämde därför att han skulle socialiseras, läkaren Jean Itard tog på sig uppgiften, men förstod så småningom att pojken hade autism och hade en svår utvecklingsstörning. Trots detta gjorde han framsteg och Itard hade bevisat att även "idioter" kunde förbättras. Under 1830-talet började de första anstalterna för personer med utvecklingsstörning komma i Schweiz. En annan fransk läkare, Edouard Seguin lyckades 1837 att lära en pojke med utvecklingsstörning att läsa och skriva, detta blev startskottet för den första undervisningen av barn med utvecklingsstörning och 1842 började han undervisa elever på ett ”hem för obotliga” i Paris. 1848 tvingades Seguin att fly till USA där han fick smeknamnet ”Idioternas apostel”. Intresset för undervisning av personer med utvecklingsstörning spreds nu i Europa, snabbast i utvecklingen var Tyskland, Österrike och England. Man skilde nu på "bildbara" och "obildbara" idioter. [1]
Särskola i världen
Sverige
Särskolan i Sverige har funnits sedan 1968 och finns till för de elever som inte klarar den vanliga skolan på grund av utvecklingsstörning eller som på grund av en förvärvad hjärnskada fått en betydande och bestående begåvningsnedsättning. Detta regleras i Skollagen (SFS1985:1100, 3 kapitlet 3§ med flera). Särskolan omfattar en obligatorisk nioårig särskola med möjlighet till ett frivilligt tionde år, gymnasiesärskola och särvux. Den obligatoriska särskolan innefattar grundsärskola för elever med en lindrig utvecklingsstörning; och träningsskola för elever som inte klarar av grundsärskolan på grund av en mer omfattande utvecklingsstörning[2]. Enligt ICD-10 definieras utvecklingsstörning som IQ under 70. För barn med utvecklingsstörning som anses som måttlig eller svår, det vill säga en intelligenskvot på under 50[3], visar sig träningssärskolan ofta vara det lämpligare alternativet, även om det inte är begåvningsnivån ensamt som avgör den frågan.
Särskolan följer liksom specialskolan och grundskolans det obligatoriska skolväsendets läroplan, Lgr 11 men med anpassad pedagogik; däremot har man som elev i särskolan individanpassade kursplaner samt möjlighet till ett tionde skolår. [4]
Tyskland
År 1778 öppnade Samuel Heinicke i Leipzig Tysklands första skola för hörselskadade barn. I Berlin öppnades 1845 det första tyska internatet för barn med utvecklingsstörning av dövstumpedagogen Carl Wilhelm Saegert. Han utvecklade den första pedagogiken som riktar sig till elever med utvecklingsstörning. [1] I Tyskland idag undervisas barnen i särskolor, indelade efter funktionsnedsättning. Numera får många barn som klarar av att gå i en vanlig klass gå i en sådan.
Litteratur
- Karin Axeheim/Ingrid Liljeroth: Träningsprogram för utvecklingsstörda. SÖ-förlaget 1969.
Referenser
- ^ [a b] Grunewald, Karl (2008). Från Idiot till medborgare. Gothia förlag.
- ^ Skolverket (2009) Särskolan -hur fungerar den?
- ^ World Health Organization, ICD-10
- ^ Särskolan - en skola för mitt barn? Arkiverad 7 augusti 2007 hämtat från the Wayback Machine., Skolverket.