Såningskvinnan
Såningskvinnan (franska: La Semeuse, i Göteborg även Johanna i Brunnsparken) är en skulptur av en stående kvinnofigur utförd av Per Hasselberg 1883. Originalet i gips återfinns på Medicinhistoriska museet i Göteborg. Såningskvinnan anses som Göteborgs näst äldsta staty och dess första kvinnostaty.[1]
Historik
Vid Meyers konstgjuteri i Stockholm.
Ryttmästare Carl Krook i Helsingborg testamenterade 1878 10 000 kronor till Göteborgs stad för det ändamål som Jonas Reinhold Kjellberg och Carl Kjellberg önskade. Dessa ville att pengarna skulle användas till en fontän i Brunnsparken i Göteborg. Men eftersom beloppet inte var tillräckligt för det konstverk man hade tänkt sig, erbjöd sig John West Wilson och Pontus Fürstenberg, att skjuta till det belopp som fattades för uppsättandet av en fontän i överensstämmelse med den modell som uppgjorts av bildhuggaren Per Hasselberg. Modellen hade fått ett pris av sällskapet Gnistans nämnd vid en tävling.
Skulpturen är 7,5 meter hög, och huvuddelarna är bassäng, skål, kolonn och staty. Den första är av granit, det övriga av brons. Ur bassängen reser sig en med stavbård och fruktgirlander prydd skål, vars bredd i genomskärning är cirka fyra meter. Ur skålen höjer sig en åttkantig kolonn med 3 meters höjd. Mot sockeln trycker sig fyra svanar, och från kapitalens simalist står åtta lejonhuvud ut, vilka är vattenkastare. På kolonnen står den 1,75 meter höga statyn, en sående kvinna med "ädla, måttfulla former och milda, nordiska anletsdrag, verkande som en äkta skaldeskapelse". Med undantag för ett draperi som fladdrar kring hennes midja och delvis hålls fast av vinden är hon helt naken. Med den högra handen sår hon ut frön, som hon tagit ur en skål i den vänstra. Under hennes fötter flödar vattnet i strålar och bågar, uppåt, nedåt och på bredden, och genom sin arkitektur sammanförs fontänens olika delar till en helhet. Konstverket kostade cirka 40 000 kronor. De två stora kandelabrarna på sidan om är även de utförda av Hasselberg.[2]
Såningskvinnan och brunnskaret göts i brons av Gruet Jeunes i Paris och placerades i Brunnsparken, Göteborg.[3]. Statyn invigdes på Johanna-dagen den 21 juli 1883, med bland andra Oscar Ekman och Göta artilleriregemente närvarande.[1]
Statyn kallas populärt Johanna i Brunnsparken, vilket tros kunna komma av invigningsdagen[4] alternativt en Johanna Ekstein, dansös på Stora Teatern, som ska ha stått modell för Hasselberg.[1]
Hösten 2015 monterades statyn ner.[5] Den 10 mars 2016 ställdes den åter upp på en totalrenoverad sockel och fontän. Statyn hade rengjorts, vaxats och några delar som varit borta hade även rekonstruerats.[6]
Exemplar (urval)
- Original i gips 1883 Medicinhistoriska museet i Göteborg.[7]
- Gjuten i brons 1882–83 av Gruet Jeune, Paris (Brunnsparken, Göteborg – "Johanna").[8]
- Gjuten i brons 1919 vid Otto Meyers konstgjuteri (Blekinge läns folkhögskola i Bräkne-Hoby).[9] Gåva till folkhögskolan av riksdagsman Lindvall, Havgården i Nättraby.[10]
- Statyetter i parian, 143 kopior tillverkades 1888–1921 vid Gustavsbergs porslinsfabrik.[11][12]
Se även
Referenser
Noter
- ^ [a b c] Uppgift från infogade Såningskvinnan (La Semeuse), som anger huvudkällan: Bengt A. Öhnander (2004). Statyer berättar: 76 konstverk i Göteborg. Göteborg: Tre böcker. Libris 9600298. ISBN 91-7029-565-4
- ^ Göteborg : Skisserade skildringar af Sveriges andra stad i våra dagar, jämte en återblick på dess minnen för såväl turister som hemmavarande efter tryckta och otryckta källor, [Med en karta öfver Göteborg], Albert Cederblad, D. F. Bonniers Förlagsexpedition, Göteborg 1884, s. 27f.
- ^ 57°42′24″N 11°58′07″Ö / 57.7068°N 11.9686°Ö
- ^ http://carlotta.gotlib.goteborg.se/pls/carlotta/VisaDelobjekt?pin_prtMasidn=316675[död länk]
- ^ Vårt Göteborg, 2015-08-28
- ^ SVT Väst: Johanna är tillbaka i Brunnsparken. 2016-03-10. Läst 2016-03-12.
- ^ Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg: den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. Libris 10643114. ISBN 9789197509237, s. 108, 303.
- ^ Annika Gunnarsson, red (2010). Per Hasselberg. Waldemarsuddes utställningskatalog 0282-0323 ; 95:10. Malmö: Arena/Åmells Artbooks. Libris 11659598. ISBN 978-91-7843-325-4, s. 114.
- ^ Gunnarsson (2010, sid 114) anger Bergmans konstgjuteri, vilket dock troligen är felaktigt. Meyers stöds av bilden ovan från 1919 i kombination med den på diskussionssidan omnämnda tidningsartikeln från tiden strax innan statyns uppförande.
- ^ Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg: den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. Libris 10643114. ISBN 9789197509237, s. 334.
- ^ http://www.figurin.se/xsweden.html
- ^ Carenberg Carl-Olov, red (2005). Pariantillverkning vid Gustavsberg: 1861-1977. Motala. Libris 12079406, s. 44.
Tryckta källor
- Cederblad, Albert (1884). Göteborg : skisserade skildringar af Sveriges andra stad i våra dagar jämte en återblick på dess minnen ... Göteborg: D. F. Bonnier. sid. 27f. Libris 1596176
- Annika Gunnarsson, red (2010). Per Hasselberg. Waldemarsuddes utställningskatalog 0282-0323 ; 95:10. Malmö: Arena/Åmells Artbooks. sid. 20, 40, 64, 103-104, 114, 124. Libris 11659598. ISBN 978-91-7843-325-4
- Pariantillverkning vid Gustavsberg: 1861-1977. Motala. 2005. sid. 44. Libris 12079406
- Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg: den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. sid. 47-59, 60-76, 107, 108, 303, 334. Libris 10643114. ISBN 9789197509237
- Öhnander, Bengt A (2004). Statyer berättar: [76 konstverk i Göteborg]. Göteborg: Tre böcker. sid. 24-26. Libris 9600298. ISBN 91-7029-565-4
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Såningskvinnan.
| ||||||||