Oscar Ekman
Johan Oscar Ekman, född 16 december 1812 i Göteborg, död 14 maj 1907 i Stockholm, var en svensk grosshandlare, politiker, donator och filantrop. Han var kusin till Gustaf Ekman och tillhörde Göteborgssläkten Ekman.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Ekman blev vid två års ålder faderlös, då hans far, Johan Jacob Ekman, i november 1814 avled i "maghinneinflammation". Den 4 april 1816 ingick modern nytt äktenskap med den ryske generalkonsuln Conrad Friedrich Lang (1775–1850). Om somrarna bodde familjen på landet, på flera olika ställen, som i Gammelstaden, vid Fräntorp, Jonsered och Bokedalen och ända till 1828, då Lang övertog lantstället Gubbero vid Danska vägen.[1]
Som sextonåring arbetade han från 1829 på grosshandlare Johan Fredrik Silvanders handelskontor i Göteborg och var rysk vice konsul 1844–1853 under sin styvfar. Han knöt under 1830-talet vänskap med den unge, från England hitflyttade David Carnegie, d.y. och blev 1845 dennes kompanjon och därefter kontorschef och disponent i firman D. Carnegie & Co. Ekman kvarstod i ledningen ännu vid hög ålder, och företagets framgång var till stor del beroende av Ekmans affärsskicklighet. När David Carnegie dog 1890 ärvde Oscar Ekman ett stort antal aktier i bolagen.[2] En väsentlig del hade Ekman även i Skandinaviska kreditaktiebolagets utveckling. Detta bolags bildande föreslogs vid 1863 års nationalekonomiska möte, men påtänktes då närmast såsom en svensk-utländsk crédit mobilier, varemot det under Ekmans ordförandeskap utvecklades till ett rent svenskt penninginstitut.
Ekman deltog med intresse i det kommunala livet i Göteborg såsom medlem av stadsfullmäktigkorporationen 1865–1885 och såsom styrelsemedlem i flera kommunala institutioner. I sin egenskap av ordförande i 1864 års så kallade "pauperismkommitté", som tillkom på S. A. Hedlunds initiativ, var Ekman en av upphovsmännen till det system för utskänkning av rusdrycker, som kallats "Göteborgssystemet" och som åsyftade, att brännvinsförsäljningen ej skulle medföra vinst för vare sig förläggaren eller utskänkaren.
Som riksdagsman var Ekman 1879–1881 en av Göteborgs stads valkrets representanter i andra kammaren samt utsågs 1882 av Göteborgs stadsfullmäktige till ledamot av första kammaren (trots sina protektionistiska åsikter), men avsade sig strax före den stora tullstriden 1887 sitt mandat.
År 1888 ingrep Ekman på ett betydande sätt i Göteborgs högskolas tillkomst och utveckling, dels i det att han påverkade David Carnegie att genom en stor donation bestämma högskolans riktning, dels genom en egen donation på 200 000 kronor, vilket påskyndade dess tillblivelse. Genom senare donationer (totalt omkr. 1 miljon kronor) till högskolan möjliggjorde han inrättande av nya professurer samt medverkade till en fond till utgivande av högskolans årsskrift, varjämte han skänkt medel till uppförande av en högskolebyggnad.
Ekman och hans maka i andra giftet, Maria Amelie Albina, född Lavonius, skänkte även pengar till uppförandet av ett Gustaf-Adolfs-kapell vid Lützen, där grundstenen lades 6 november 1906.
Ekman testamenterade bland annat 400 000 kronor till understödjande av immigrationen i Sverige, 200 000 kronor till ett sjukhus i Örgryte (blivande Ekmanska sjukhuset) samt 1 miljon kronor till en fond ("Oscar och Maria Ekmans donationsfond") för välgörande eller allmännyttiga ändamål.
Han stödde bland annat Vilhelm Lundströms arbete att bevara de svenska minnesmärkena utomlands. Stiftelsen Lützenfonden bildades av Oscar Ekmans efterlevande med uppgift att bevara Gustaf Adolfs minnesplats i Lützen i värdigt skick och vårda minnet av Gustav II Adolf i utlandet.[3]
- Ekmansgatan (1914) i stadsdelen Lorensberg i Göteborg är uppkallad efter Oscar Ekman.[4]
[redigera] Familj
Son till med dr Johan Jacob Ekman (1771–1814) och Sara Minten (1790–1842).
Gift 1:o den 11 maj 1848 i Funbo, Uppsala med friherrinnan Louise Carolina von Düben (1822–1861), dotter till godsägaren, friherre Joachim Ulric von Düben (nr 139) och Antoinette Eleonora Sture.
Gift 2:o den 15 maj 1872 i Stockholm med Maria Amelie Albinia, född Lavonius (1846–1915). Dotter till guvernören i Uleåborgs län, den rysk-finske adelsmannen Alexander Lavonius och Sophia Rosina von Haartman, änka efter den finländske godsägaren Ernst Kristofer Alexander Linder.[5]
Oscar Ekmans dotter Alba Maria Ekman, född 1874, gifte sig 1893 med Karl Langenskiöld.[6][7][8]
[redigera] Bibliografi
- "Oscar Ekman 1812-1907. En minnesbok, på grundvalen af bref, dagböcker och andra dokument, samlade af Louise Falkenberg, utarbetad af Oscar Mannström" (1922).
[redigera] Referenser
[redigera] Noter
- ^ Oscar Ekman 1812–1907 (1922), s. 16ff
- ^ ”Historia - Carnegie”. http://www.carnegie.se/sv/om/Historia2/.
- ^ Bengt Kummel, Svenskar i all världen förenen eder! Vilhelm Lundström och den allsvenska rörelsen. Åbo 1994, s. 142
- ^ Göteborgs gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, utgiven av Göteborgs drätselkammares gatunamnberedning 1945 s. 128
- ^ Göteborgs stadsfullmäktige 1863–1962 – Biografisk matrikel, del II, Magnus Fahl, Wezäta, Göteborg 1963 s.59-60
- ^ Carl Gustaf och Eric Langenskiöld i Vem är Vem? : Stockholmsdelen (1:a upplagan, 1945)
- ^ ”Carnegie - Historia”. http://www.carnegie.se/sv/om/Historia2/.
- ^ ”Sveriges ridderskaps- och adelskalender 1923”. http://runeberg.org/adelskal/1923/0671.html.
[redigera] Tryckta källor
- Göteborgare, [andra samlingen], kammarherre Magnus Lagerberg, Åhlén & Åkerlunds Förlag, Stockholm 1914 s. 160-170
- "Oscar Ekman 1812-1907. En minnesbok, på grundvalen af bref, dagböcker och andra dokument, samlade af Louise Falkenberg, utarbetad af Oscar Mannström" (1922).
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.
