Per Hasselberg
| Per Hasselberg | |
Per Hasselberg i arbete med Grodan
|
|
| Födelsenamn | Karl Petter Åkesson |
|---|---|
| Född | 1 januari 1850 Hasselstad |
| Död | 25 juli 1894 (44 år) Stockholm |
| Nationalitet |  Sverige |
| Fält | Skulptur |
| Motiv | Kvinnofigurer, porträtt |
Per Hasselberg, egentligen Karl Petter Hasselberg, (före 1870 Åkesson), född 1 januari 1850 i Hasselstad nära Ronneby, död 25 juli 1894 i Stockholm, var sin tids mest framgångsrike svenske skulptör, känd främst för allegoriska skulpturer av sensuella kvinnofigurer, men även impressionistiska porträttbyster.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Per Hasselberg slutade skolan som 12-åring och började som timmermanselev, och senare lärling vid M. Östergrens möbelsnickeri i Karlshamn där han även utvecklade färdigheter som ornamentbildhuggare. Efter erhållet gesällbrev flyttade han 1869 till Stockholm, där han tog anställning hos ornamentbildhuggaren Henrik Nerpin, och påbörjade kvälls- och helgstudier vid Slöjdskolan. Hasselberg sökte till Konstakademien men blev endast antagen till dess förberedande kurs, Principen. 1876 reste han till Paris på ett yrkesidkarstipendium från Kommerskollegium, och antogs året därefter till École des Beaux-Arts där han bedrev tre års studier för den franske skulptören och akademiprofessorn François Jouffroy. Hasselberg förblev verksam i Paris till 1890 då han återvände till Stockholm där han skaffade en ateljé på Östermalmsgatan[1].
Per Hasselbergs konstnärliga genombrott blev Snöklockan, som antogs till 1881 års Salon i Paris och som enda svenska konstverk belönades med ett hedersomnämnande, och vid Parissalongen 1883 erhöll Snöklockan i marmor guldmedalj. Såningskvinnan invigdes 1883 i Brunnsparken i Göteborg. 1886 utförde han Farfadern i gips, vilken göts i brons för sin placering 1895 i Humlegården, Stockholm. Prins Eugen verkade för att Farfadern skulle placeras på denna plats. Grodan (1887-1890) visades vid Världsutställningen 1889 i Paris. Hasselbergs sista stora verk blev Näckrosen (1892). Utöver sina kvinnofigurer blev han även känd för impressionistiska porträttgestaltningar av bland andra prins Eugen och Ernst Josephson.
Han var även en del av konstnärsgruppen Opponenterna och vice ordförande i Konstnärsförbundet. Viktiga uppdragsgivare var Pontus Fürstenberg och prins Eugen. Hasselberg var även engagerad inför öppningen av Svenska Panoptikon och som lärare vid Konstnärsförbundets skola. När Fürstenberg planerade sitt blivande galleri 1882-83 var Hasselberg hans rådgivare.[2]
Under åren i Paris mötte Per Hasselberg konstnärinnan Eva Bonnier, och de inledde en relation och förlovade sig, men förlovningen bröts. Hasselberg inledde en relation med sin modell för Näckrosen, Signe Larsson, som 1893 födde deras dotter Julia. Per Hasselberg avled 1894 på Sofiahemmet[3] i Stockholm i sviterna av mångårig diabetes, och då adopterades dottern av Eva Bonnier.[4]
Hasselberg är rikt representerad på Göteborgs konstmuseum och Prins Eugens Waldemarsudde samt Bonniers porträttsamling, och våren 2010 visades en stor retrospektiv utställning på Waldemarsudde,[5] recenserad i bland annat Svenska Dagbladet[6] och Stockholms-Tidningen.[7] Hasselbergsvägen i stadsdelen Södra Ängby i Stockholm och Per Hasselbergs väg i Ronneby är uppkallade efter Per Hasselberg.
[redigera] Offentliga verk i urval
Hasselbergs offentliga verk enligt Waldemarsuddes utställningskatalog 2010:[8]
- Tjusningen (Le Charme, 1880)
- Snöklockan (La Perce-Neige, 1881)
- Såningskvinnan (La Semeuse, 1883)
- Farfadern (L´Aiëul, 1886)
- Vågens tjusning (Attrait de la Vague, 1888)
- Grodan (La Grenouille, 1890)
- Näckrosen (1892)
Andra offentliga verk:
- Coco (Marchand de Coco, 1890)
-
Snöklockan och takskulpturer, Fürstenbergska galleriet, Göteborgs konstmuseum
-
Grodan i Hoglands park, Karlskrona
-
Näckrosen gjuten i brons utanför Waldemarsudde
-
Såningskvinnan i Brunnsparken, Göteborg
-
Sven Adolf Hedlunds byst vid Kurs- och tidningsbiblioteket, Göteborg
[redigera] Referenser
- ^ Belägen på adressen 2B, då i korsningen med Engelbrektsgatan. Enligt Gunnarsson sid 55.
- ^ Bengt A. Öhnander, Statyer berättar - 76 konstverk i Göteborg. Tre böcker: Göteborg 2004, s. 90
- ^ Norra Skåne, Lördag den 28 juli 1894, s. 2
- ^ Giornale Nuovo
- ^ http://www.waldemarsudde.se/hassel.html
- ^ http://www.svd.se/kulturnoje/konst/en-manlig-blick-fast-i-det-forflutna_4480401.svd
- ^ http://www.stockholmstidningen.se/default.aspx?page=3&kulturstock=61
- ^ Gunnarsson, sid 114 f
- Annika Gunnarsson, red (2010). Per Hasselberg. Waldemarsuddes utställningskatalog 0282-0323 ; 95:10. Malmö: Arena/Åmells Artbooks. Libris 11659598. ISBN 978-91-7843-325-4
[redigera] Vidare läsning
- Torell, Ulf (2007). Per Hasselberg: den nakna sensualismens skulptör. Ronneby: Ronneby hembygdsförening. Libris 10643114. ISBN 978-91-975092-3-7
- Båge, Ragnar (1933). Vallpojken som blev marmorns skald. Karlshamn. Libris 1193879
- Per Hasselberg i Libris
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Per Hasselberg
- Wikimedia Commons har media som rör Per Hasselberg (kategori).
- Hasselberg på Prins Eugens Waldemarsudde
- Hasselberg på Göteborgs konstmuseum
- Per Hasselberg i Georg Nordensvan, Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet (1928), II. Från Karl XV till sekelslutet
- Per Hasselberg i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (2:a upplagan, 1906)
- Per Hasselberg i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1909)
- Hasselberg på Artfacts
|
||||||||
