Södermanlands runinskrifter 282
| Södermanlands runinskrifter 282 | |
| Runristning (försvunnen runsten) | |
.jpg) Ristningen avtecknad av Johan Peringskiöld.
| |
| Fyndplats | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Södermanland |
| Län | Stockholms |
| Kommun | Botkyrka |
| Socken | Botkyrka |
| Plats | Botkyrka kyrka |
| Koordinater | 59°14′21″N 17°49′05″Ö / 59.2391°N 17.818°Ö |
| Nuvarande plats | Under golvet i vapenhuset. |
| Tillkomsttid | Vikingatid |
| Signum | Sö 282 |
| Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas. | |
Runinskrift Sö 282 är en nu försvunnen runsten som tidigare låg som golvsten i Botkyrka kyrkas gamla vapenhus i Botkyrka socken på Södertörn i Södermanland.
Vid kyrkan återfinns ännu runstenarna Sö 283, Sö 284, Sö 285 och det så kallade Botkyrkamonumentet.
Stenen[redigera | redigera wikitext]
Stenen var känd av Johannes Bureus, som 1602 skrev att den var sönderslagen i åtta delar och låg "i Botekyrkia kyrkedör". Johan Peringskiöld ritade av stenen på 1600- eller 1700-talet, och den låg kvar i vapenhuset på Richard Dybecks och Olof Hermelins tid. Då var den så nednött av kyrkobesökarnas fötter att Dybeck kallar den "nu nästan oläslig" och anser att den "knapt förtjenar uttagas".
När Erik Brate besökte kyrkan år 1900 var en stor bit av stenens vänstra kant, med runslinga, borta. Då vapenhuset år 1926 byggdes om till gravkapell var stenen så sliten att man inte ens såg att den bar en inskrift. Stenen övertäcktes [1] och finns troligen under vapenhusets tegelgolv.
Stenens mått var enligt Sten Boije 1,6 gånger 1 meter.[1]
Inskriften[redigera | redigera wikitext]
Inskriften lyder i translitterering:[1][2]
- [uifastr × auk × hauk- × raist- stain × eftiʀ × naus × fa... ... ... ... ...(u)aka × broþur × þaiʀa]
Normaliserat till runsvenska:[2]
- Vifastr ok Hauk[R] ræist[u] stæin æftiR 〈naus〉, fa[ður] ... ... ... ... broður þæiRa.
- "Vifast och Hök reste stenen efter ... [sin] fader [och efter ...] sin broder."
Vifastr är ett tämligen vanligt namn på Sveriges runstenar, medan Hök inte är säkert känt från någon annan runinskrift. Runföljden naus skulle enligt Wessén kunna tolkas som en ackusativform av Hauss, vilket då skulle vara ett tillnamn med betydelsen "skallen".[1]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Wessén Elias, Brate Erik, red (1924-1936). Sveriges runinskrifter. Bd 3, Södermanlands runinskrifter. Stockholm: Almqvist & Wiksell international. Libris 148317