Santi Giuseppe e Orsola

Santi Giuseppe e Orsola
Kyrka
Fasaden vid Via Vittoria.
Fasaden vid Via Vittoria.
Land Italien Italien
Ort Rom
Trossamfund Romersk-katolska kyrkan
Stift Roms stift
Plats Via Vittoria
Invigd 1684
Dekonsekrerad/
Riven
 
 - Dekonsekrerad 1800-talets senare hälft
Ingångsportalen till Accademia Nazionale di Santa Cecilia.
Ingångsportalen till Accademia Nazionale di Santa Cecilia.
Ingångsportalen till Accademia Nazionale di Santa Cecilia.

Santi Giuseppe e Orsola är en dekonsekrerad kyrkobyggnad i Rom, helgad åt de heliga Josef och Ursula. Kyrkan är belägen vid Via Vittoria i Rione Campo Marzio. Sedan slutet av 1800-talet tillhör kyrkan Accademia Nazionale di Santa Cecilia.

Kyrkans historia[redigera | redigera wikitext]

På initiativ av adelsdamerna Camilla Orsini Borghese (1603–1685) och Laura Maninozzi d'Este grundades år 1684 på denna plats ett kloster och en kyrka för ursulinernunnor. Nunnorna tog sig an medellösa flickor, vilka de fostrade och undervisade. Hela komplexet byggdes om under påve Benedikt XIV (1740–1758) efter ritningar av Mauro Fontana (1701–1767), en släkting till Carlo Fontana. En restaurering företogs år 1760 under påve Clemens XIII samt år 1779 under ledning av Pietro Camporese den äldre.[1][2]

Kyrkans exteriör[redigera | redigera wikitext]

Fasaden har korintiska pilastrar i kolossalordning samt ett krönande triangulärt pediment. Ovanför portalen med dess segmentbågeformade pediment sitter ett lynettfönster.[2]

Kyrkans interiör[redigera | redigera wikitext]

Interiören är rikt stuckutsmyckad, men är helt omgjord och absiden utgör numera en scen för musikakademien. Av freskerna, utförda av Andrea Pozzo, assisterad av eleven Antonio Colli, återstår ingenting. I det forna refektoriet, numera musikakademiens bibliotek, finns emellertid ännu fresker från 1700-talet.[2]

Kyrkans takfresk framställde Den heliga Ursulas och hennes följeslagares martyrium och högaltarmålningen visade den helige Josef. Kyrkan hade två sidokapell: det högra var invigt åt den helige Ignatius av Loyola, medan det vänstra var invigt åt den helige Augustinus.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lombardi 1993, s. 128.
  2. ^ [a b c] Bertozzi 1996, s. 27.
  3. ^ Armellini 1891, s. 339.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Armellini, Mariano (1891) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Tipografia Vaticana. sid. 339. OCLC 9269651 
  • Armellini, Mariano; Cecchelli, Carlo; Tacchi Venturi, Pietro (1942) (på italienska). Le chiese di Roma dal secolo IV al XIX. Roma: Edizioni R.O.R.E. di N. Ruffolo. sid. 1317. OCLC 2997278 
  • Bertozzi, Francesca (Aprile 1996). ”Santi Giuseppe e Orsola” (på italienska). Roma Sacra: guida alle chiese della città eterna (Roma: Cosmofilm) (6): sid. 27. ISSN 1126-6546. 
  • Lombardi, Ferruccio (1993) (på italienska). Roma: chiese, conventi, chiostri: progetto per un inventario 313—1925. Roma: Edilstampa. sid. 128. OCLC 30727273 
  • Rendina, Claudio (2000) (på italienska). Guida insolita ai misteri, ai segreti, alle leggende e alle curiosità delle Chiese di Roma. Roma: Newton & Compton. sid. 155. ISBN 88-8289-419-3 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]