Skägglav

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En Usnea Filipendula (Parmeliaceae) fotograferad i Skärvången i Jämtland.

Skägglavar (Usnea sp. (Parmeliaceae)) är hänglavar som både är vanliga och sällsynta i Sverige. Den vanligaste heter Usnea filipendula och kallas allmänt för vanlig skägglav. Den i dag mest hotade arten är långskägg, Dolichousnea longissima (hette tidigare Usnea longissima), där bålen kan bli mer än meterlång.

Skägglavar är känsliga för luftföroreningar och fungerar därför som indikatorarter.


Föda[redigera | redigera wikitext]

Skägglavar innehåller mycket kolhydrater och kan ätas efter urlakning. Ett sätt att tillaga laven är att låta den dra i vatten i 2–48 timmar och därefter koka den i 40 minuter i nytt vatten. För att få bort den bittra smaken så rekommenderas urlakning med asklut:

  1. Koka upp en del vatten med en del björkaska.
  2. Låt blandningen dra i två timmar. Sila sedan bort askan.
  3. Låt laven dra i luten i cirka åtta timmar.
  4. Skölj laven noggrant tre eller fyra gånger, så att all lut försvinner.
  5. Koka laven i nytt vatten i cirka 40 minuter.

Skägglav betraktas som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Handbok Överlevnad”. Svenska armén, 1988