Slaget vid Dirschau

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Dirschau
Del av andra polska kriget
Ägde rum 7 augusti - 8 augusti 1627
Plats Dirschau (polska Tczew), Polen
Resultat Oavgjort
Stridande
Sverige Sverige Herb Rzeczypospolitej Obojga Narodow.svg Polen
Befälhavare/ledare
Sverige Gustav II Adolf Herb Rzeczypospolitej Obojga Narodow.svg Stanisław Koniecpolski

Slaget vid Dirschau var ett slag under andra polska kriget mellan Sverige och Polen. Det utkämpades vid Dirschau i Polen den 7 och 8 augusti år 1627 och Polen segrade. Under detta slag fick Gustav II Adolf ett skott i bröstbenet, några centimeter från struphuvudet. Han överlevde dock, men blev förlamad i två fingrar på högra handen under hela sitt liv vilket plågade honom nästan varje gång han skulle signera dokument.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Efter slaget vid Wallhof i januari 1626 och den svenska segern i Baltikum kom kriget att gå in i en ny fas kallad det Preussiska kriget. I juni 1626 intogs Pillau och i slutet av juli samma år hade sjutton tidigare polskkontrollerade städer fallit i svenska händer. Endast Danzig vägrade ge upp och Gustav II Adolf beslöt då att skära av stadens försörjning. Två befästa läger, vid Dirschau och Danziger Haupt, upprättades men situationen vid Danzig förblev låst. Den polske kungen Sigismund organiserade trupper för att möta svenskarna och strider ägde rum, bland annat vid Mewe, vilket polackerna förlorade. Sigismund försökte få till fredsförhandlingar, men villkoren kunde inte accepteras av svenskarna. I början av maj 1627 återkom Gustav II Adolf med förstärkningar till Pillau. Strider fördes vid Danzig, varvid kungen sårades i magen. Därefter gick huvudstyrkan mot lägret i Dirschau. [1]

Slaget[redigera | redigera wikitext]

Gustav II Adolf försökte få till ett avgörande slag mot de polska trupperna. Den 5 augusti stötte de båda sidorna ihop vid Dirschau och mindre skärmytslingar inleddes. Den 7 augusti utkämpades en stor strid, där den svenska sidans taktik medförde ett snabbt avgörande och polsk reträtt. Följande dag återupptogs striderna och svenskarna var nära ett avgörande, när befälhavaren Gustav II Adolf träffades av en kula i axeln. Detta ledde till att de svenska trupperna drog sig tillbaka för att skydda kungen och den svenska offensiven mattades av. Den svenska armén var ännu beroende av kungens ledarskap. För framtiden krävdes att fler befälhavare tränades upp.[2][3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sundberg, Ulf: Svenska krig 1521-1814, s. 114-116, Hjalmarson & Högberg Bokförlag, Stockholm 2002, ISBN 91-89660-10-2
  2. ^ Gullberg, Tom: Krigen kring Östersjön - Lejonet vaknar 1611-1660, s. 55-57, Schildts Förlags AB, Helsingfors 2008, ISBN 978-951-50-1822-9
  3. ^ Sundberg, Ulf: Svenska krig 1521-1814, s. 116, Hjalmarson & Högberg Bokförlag, Stockholm 2002, ISBN 91-89660-10-2