Slava

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Slava (olika betydelser).
Slavski kolač (Slava-kaka) är en limpa bröd och fyller en viktig funktion i firandet.

Slava (serbiska: Слава), även kallat krsna slava (крсна слава) och krsno ime (крсно име, med betydelsen 'kristet namn') är ett serbisk-ortodoxt firande av familjehelgonet. Slavan firas årligen på familjehelgonets dag och bland de vanligast förekommande är sankt Nikolaus (19 december), sankt Göran (6 maj, dagen kallas för Đurđevdan), Johannes döparen (20 januari), sankt Demetrius (8 november) och sankt Mikael (21 november). Slava firas av serber och hos en del andra sydslaver i Serbien, Montenegro, Makedonien, Bulgarien, Bosnien-Hercegovina, Kroatien och hos folket gorani (vilka idag är muslimer men fram till 1800-talet tillhörde den serbisk-ortodoxa kyrkan).

Det finns olika teorier om hur firandet uppstått. Man antar att traditionen kom till då sydslaverna kristnades i slutet av 800-talet. En teori grundar sig på att den dag då massdopet skedde var signad för ett visst helgon och då blev det helgon då dopet skedde deras familjehelgon. En annan grundar sig på att varje klan antog sitt eget helgon kollektivt medan det även finns de som tror att familjehelgonen ersatte de förkristna gudarna i den slaviska mytologin. Likheter pekar på mellan helgonen och gudarna att de besatt olika sorters beskyddande krafter och heliga förmågor. Slavan kan jämföras med en skyddspatron.

Slava är vanligtvis gemensam hos varje familj och släkt, men det finns även hela byar (ofta genom långa släktband) som firar samma helgon. Vilken slava som firas och är den vanligaste varierar ofta efter geografiskt spridning.

Firandet av slava kretsar generellt kring kyrkobesök, där slavan (helgonet) vördas, och en stor familjemåltid, i eller nära hemmet.

Slava fick kanonisk rätt av sankt Sava, vilken var den förste serbiske ärkebiskopen inom den serbisk-ortodoxa kyrkan i början av 1200-talet.

Se även[redigera | redigera wikitext]