Smedslättens gård

Smedslättens gård
Herrgård
Huvudbyggnaden från 1800-talets början har byggts om åren 2013-2014 och glasverandan har fått ett nytt utseende.
Land	Sverige
Region	Uppland
Kommun	Stockholm
Ort	Bromma
Färdigställande	1800-talets första decennium (huvudbyggnad)

Smedslättens gård har totalrenoverats och byggts om 2012-2014.

Smedslättens gård är en herrgård i sydöstra delen av stadsdelen Smedslätten i Bromma i Bromma socken i västra Stockholms kommun. I dag ligger Smedslättens gård mitt i ett radhusområde, på Skogsfrugränd 21. Den gamla gården ägdes länge av släkten Sunnerdahl och den föregicks av två torp, som legat under Ulvsunda respektive Åkeshofs sätesgårdar sedan 1700-talet. Av gården, med anor från 1700-talet, finns idag bara huvudbyggnaden från 1800-talets första decennium kvar, medan övriga byggnader har rivits.

Fastighetens byggnad, Smedslättens gård, är uppförd 1825 och den totalrenoverades och ombyggdes 2012-2013 till bostadsrättsförening. Brf Smedslättens Gård på Skogsfrugränd 21 bildades 2012. Föreningens fastighet förvärvades genom ombildning 2013 och består av ett flerbostadshus om två våningar med tre lägenheter, men inga kontorslokaler.

Uttrycket Smedslättens Gård används idag också för att referera till området runt gården, huvudsakligen radhusen på Skogsfrugränd och Strömkarlsvägen.

Historik

Smedslättens gård var ursprungligen ett dagsverkstorp, men blev senare säteri, som tillhörde Ulvsunda sätesgård. Namnet förekommer första gången 1710 i en jordebok. Innan gården fanns, låg på området, sedan 1700-talet och en bit in på 1800-talet, ett torp som hörde till Ulvsunda. Huvudbyggnaden nära Mälaren byggdes i slutet av 1700-talet. Gården används sedan restaureringen som kontor. Den har en tid fungerat som arkitektkontor, bland annat för de båda arkitekter, Jon Höjer och Sture Ljungqvist som byggde radhusen vid Strömkarlsvägen på 1960-talet.

De kommunala trädgårdsstäderna, såsom Gamla Bromma trädgårdsstad, började byggas på 1910-talet i den sydöstra delen av Bromma. Smedslättens gård förblev i privat ägo medan granngårdarna Äppelvikens gård (1913-1922), Alviks gård (1914-), Ålstens gård (1923-) och Tranebergs gård (1934-1940), exploaterades.

Två torp

På 1700-talet fanns här de två torpen i Smedslätten (Smislätten eller Smeslättan), Övre Smedslätten och Nedre Smedslätten. De två torpen, som låg på var sida om ägogränsen mellan de två storgodsen Åkeshov och Ulvsunda, arrenderades av Anna Margareta Lundberg. Även sedan torpen friköpts och Nedre Smedslätten blivit gård eller säteri kallades de båda egendomarna ofta torp. Ägarna till Smedslättens gård betalade fram till år 1900 en årlig, ganska obetydlig arrenderänta till Ulvsunda.

Övre Smedslätten

Övre Smedslätten var ett dagsverkstorp som låg på Åkeshofs (Ålstens) ägor strax intill ägogränsen mot Ulvsunda. Det omtalas i husförhörslängder 1779-1807 och finns med på kartor från 1743 och 1789. Det låg här till början av 1800-talet. Ett intressant dokument är ett arrendekontrakt daterat den 27 augusti 1818 mellan generallöjtnant, friherre David Henrik Stierncrona (1786-1845) och änkefru Anna Margareta Lundberg, som redan då arrenderade (ägde) Nedre Smedslätten. Kontraktet innebar sannolikt en förlängning av tidigare arrende. David Henrik Stierncrona var ägare av Åkeshovs fideikommiss. Enligt detta arrenderar fru Lundberg torpet av Stierncrona till år 1853. Torpet anses ha legat vid nuvarande Smedslättens tennisbanor, och detta är den sista upplysningen om det torpet som man kunnat finna.

Nedre Smedslätten

Nedre Smedslätten hörde till Ulvsunda låg på den nuvarande gårdens plats. På 1743 års karta kallas torpet Nedre Smislätten, "vilket är ett under Ålsten lydande torp, beläget nära gränsen mellan Ålsten och Ulvsunda". Det låg i närheten av tennisbanorna. Efter omkring 1818 hette det bara Smedslätten. Torpet omnämns första gången i 1710 års jordebok över Ulvsunda. Det var från början dagsverkstorp under Ulvsunda och omtalas i husförshörslängder från 1779-1807 och finns på kartor från 1743 och 1789 och även senare. I Stierncronas arkiv (SA), David Henrik Stierncrona (1786-1845) finns följande notering från 1818: David Stierncrona bortarrenderar till enkefru Lundberg, född Schmidt, mitt under Åkeshof lydande torp Smedslätten på 34 år till 1853, då det skall återlämnas till Åkeshof. Detta Smedslätten hittar man sedan varken på kartor eller i mantalslängder.

Sammanlagt sex torpare eller drängar med familjer har bebott torpet fram till 1798, enligt husförhörslängden 1779-1807. Sista anteckningen är från 1807 som säger att Smedslätten ägdes af hattmakarenkan Lundberg. I skrivningen stod det ofta äga, men man menar arrendera. I början av 1800-talet arrenderades åtminstone Nedre Smedslätten, och möjligen även Öfvre Smedslätten, av hattmakaränkan Anna Margareta Lundberg. Hennes make hade lämnat en ansenlig förmögenhet efter sig i arv och 1810 övertog hon, enligt det bevarade lagfartsprotokollet, slutligen Nedre Smedslätten med tillhörande markområde på ungefär 11 tunnland av ägaren till Ulvsunda, medan hon fortsatte att arrendera Övre Smedslätten. Senare utökades egendom genom ytterligare köp. Från och med den här tiden fungerade Smedslätten huvudsakligen som sommarbostad för ägarna som hade sin permanenta bostad inne i Stockholm. Lantbruket drevs av drängar och pigor men arrenderades också ut under vissa perioder.

Anna Margareta Lundberg 1809-1832

Kongl. General Landtmäteri Contoirets karta över Bromma socken från 1829.

År 1809 köptes Nedre Smedslätten av änkefru Anna Margareta Lundberg och därmed upphörde därmed att vara torp, det hade istället blivit en gård. Släkten Lundberg var välkänd inom hattmakarskrået. Hennes make, Johan Anders Lundberg (död 1800) var ålderman och borgare, hade gift sig 1787 med Anna Margareta Schmidt. Lundberg var mycket förmögen och ägnade sig bland annat åt fastighetsaffärer. Makarna hade fem barn, varav två blev hattmakare. När fru Lundberg, som var bosatt i Stockholm, arrenderat de båda torpen i Smedslätten, uppfyllde hon sin önskan att kunna skaffa sig en malmgård.

År 1809 överläts lägenheten till änkefru Anna Margareta Lundberg med ”hus och åbyggnader samt åker, äng, tomt och hagar, inalles 11 tunnland”. Priset var 2.250 riksdaler specie plus 33 riksdaler och 16 skilling i årlig ränta till Ulvsunda. Dessa var då inte längre torp utan de benämndes så småningom säteri. Under hennes tid utvecklades det gamla torpet till en för tiden modern gård med ett mindre lantbruk.

Fru Lundberg arrenderade 1818 även Övre Smedslätten och samma år köpte hon av Johannelunds ägare, änkefru Antoinette Johanna Keijser, ett stycke hagmark vid Alviken, ett nära halvt geometriskt tunnland bergbunden mark. Denna hage, som sträckte sig till den mark enkefru Lundberg på Smedslätten innehafver, var ett tillägg till den enklav mellan Alviks gård och nuvarande Tranebergsstrand, som redan tidigare hörde till Smedslätten. Tillsammans med en åker, som redan tidigare disponerats av Nedre Smedslätten, bildade detta område en enklav, som kom att höra till Smedslätten ända tills Stockholms stad köpte Alviken år 1908. Om vart denna mark hörde och vem som ägde den tvistades det mycket om mellan arrendatorerna på Smedslätten och Alvik. Det pågick ända till 1908 då Alviks gård köptes av Stockholms stad. Huvuddelen av marken såldes in på 1900-talet, till Stockholms stad av Magna Sunnerdahl 1922, men den kvarvarande marken kallas fortfarande ’’Sunnerdahlska området’’.

1810 lät fru Lundberg uppföra både en mangårdsbyggnad och ekonomibyggnader för lantbruket samt boningshus för dem, som arbetade på gården. På gården bodde tre män och fem kvinnor, varav tre var befriade från mantalspengar. Kreatursbeståndet var två hästar och tio kor. Mangårdsbyggnaden låg 45 meter från Mälarens strand. Byggnaden bestod av två våningar och vind samt innehöll på nedre våningen förstuga, tambur, sal och fyra rum och på vinden fyra rum och pigkammare. Byggnaden var gulmålad och hade brutet tak. Fru Lundberg lyckades förvandla det gamla torpet Nedre Smedslätten till en välrenommerad malmgård. Under Theorells tid som arrendator utökades Smedslättens ägor 1834 med drygt 10 tunnland. Samma år uppfördes ett nytt fähus, inrett för 8 kor med foderskulle ovanpå, samt ett foderhus, som var sammanbyggt med fähuset. Fram till 1860 stod detta hus oförändrat kvar.

1822 såldes Smedslätten, enligt ett köpebrev, till fru Lundberg av godsägaren Johan Henrik Wegelin (brukspatron och grosshandlare) för 500 riksdaler banco jämte årlig ränta till Ulvsunda med 33:16 riksdaler. Från år 1813 finns ett Köpekontrakt mellan Johan Henrik Wegelin (säljare) och David Stierncrona (köpare), 1813 31/12, samt ett flertal andra handlingar från olika år rörande Smedslätten.

1832-1858

Anna Margareta Lundberg avled 1832 och hennes arvingar sålde samma år Smedslätten. Efter fru Lundberg passerade ett antal olika ägare innan gården kom i familjen Sunnerdahls ägo 1858. Arvingarna sålde gården till kammarherren Ivar Aminoff. Under Aminoffs två år som ägare, 1832-1834, arrenderade han ut gården till löjtnant B Trolle. Under de följande åren efterträddes Aminoff 1834-1837 av boktryckare och tidningsman Johan Peter Theorell (1791-1861), som även var arrendator 1837-1841, det vill säga Theorell arrenderade gården av professor Ronander under de åren.

En av de mer kända ägarna under mellanperioden var överläkaren vid Serafimerlasarettet Carl Wilhelm Henrik Ronander (1794-1847), som ägde Smedslätten 1837-1841. Läkaren Carl Wilhelm Henrik Ronander var en framgångsrik person, han arbetade både som medicinare och psykiater samtidigt som han var ledamot av Vetenskapsakademien och gav ut flera medicinska skrifter. Under hans tid skedde vissa förändringar på gården liksom under 1840-talet då efterträdaren, grosshandlare A R Rubach, var fastighetsägare åren 1841-1857.

Alla hus utom huvudbyggnaden revs 1842 och ersattes med ett nytt stort boningshus och en ladugård i vinkel för 14 kor med höns, stall, tröskloge och mangelbod. Ägare var då grosshandlaren A R Rubach, som uppenbarligen ville öka lantbruket. I slutet av 1850-talet reparerade änkefru Hedvig Charlotta Sunnerdahl huset. Taket höjdes och en vindsvåning inreddes något senare. En öppen veranda i schweizerstil byggdes mot sjösidan. Schweizerstilens ursprungliga idé hämtades från den lantliga trähusbebyggelsen i Schweiz, men i Sverige är stilen en slags blandning mellan schweizerstil, villaarkitektur och nyrenässans. Taket och verandan kanske gjordes av sonen, grosshandlare Anders Peter Emil Sunnerdahl, som ärvde Smedslätten 1879. Han var rikt gift och ekonomiskt framgångsrik. Han var gift med Hedda Ulrika Francke, som avled 1865.

År 1842 uppfördes dessutom en byggnad i öppen fyrkant, omkring 150 meter öster om mangårdsbyggnaden. Den innehöll i västra flygeln ett fähus för 14 kor med fodergång mitt i huset, och ett stort hönshus i fem avdelningar med foderskulle ovanpå. Södra delen innehöll tröskloge och sädesgolv. Östra flygeln innehöll mangelbod, slöjd- och vagnshus. På 1850-talet gjordes vissa förändringar och förbättringar. Bland annat förlängdes träbyggnaden och omdisponerades till bostad för arbetarna på gården, dock med bibehållen bagarstuga. Grosshandlare A R Rubach tycks inte ha arrenderat ut gården. Han lämnade en modern och välutrustad gård, när han enligt köpebrev 1857 sålde Smedslätten till hyrkusken M Christiansson, som sedan ägde gården 1857-1858. Christiansson i sin tur sålde 1858 frälsesäteriet till änkefru Hedvig Charlotta Sunnerdahl för 2100 riksdaler riksmark. 1858 köptes Smedslättens gård med omgivningar av Hedvig Charlotta Sunnerdahl och förblev i denna släkt fram till 1930-talet. Det är framför allt familjen Sunnerdahl som har satt tydliga spår efter sig på Smedslätten och familjen ägde gården i tre generationer åren 1858-1935.

Släkten Sunnerdahl 1858-1935

Smedslättens gård, norra fasaden, på ett vykort från 1925.

Smedslättens gård, södra fasaden, på ett vykort från 1940.

Smedslättens gård är belägen i en dalgång i södra delen av sundet mellan Bromma och Stora Essingen. Smedslätten hade, liksom granngårdarna, varit torp under Ulvsunda säteri. Enligt kartor senare under 1700-talet fanns då två torp nära varandra, som båda hade namnet Smedslätten, Övre Smedslätten och Nedre Smedslätten. Övre Smedslätten hörde till Åkeshov och har varit försvunnit sedan länge. På en ägomätningskarta från 1743 omnämns Smedslätten som ett dagsverkstop under Ulvsunda, där torparen var förpliktigad att göra två dagsverken per vecka för gårdens räkning.

Den nuvarande byggnaden Smedslättens gård anses ha tillkommit i slutet av 1700-talet, enligt förre riksantikvarien Gösta Selling. Det är ett panelat trähus med vita pilastrar och uppfört i den tidens typiska sengustavianska stil med brutet tak. År 1825 anges det som frälse säteri.

På grund av sitt kulturhistoriska värde har byggnaden, som var mycket förfallen, efter en måttlig restaurering på 1960-talet, bevarats, såsom stadsantikvarien föreslagit. Restaureringen skedde av arkitektfirman Höjer & Ljungqvist, som där hade sina kontor. Arkitektfirman fick disponera byggnaden 25 år framåt från 1965, och 1992 upplöstes företaget och bytte namn till Origo arkitekter.

1856 köptes byggnaden av släkten Sunnerdahl och den sista ägaren var Magna Sunnerdahl (1863-1935). Magna Sunnerdahl var själv bosatt på och ägare till Smedslättens gård från 1908 tills hon avled 1935. Magna Sunnerdahl hade ärvt 10 miljoner kronor av sin far, Emil Sunnerdahl (1826-1908), som var en stenrik grosshandlare i Stockholm. Dottern Magna gjorde sig känd som en stor donator till sociala, kulturella och medicinska ändamål. Sommarhemmet på Smedslätten bevarades oförändrat från 1850- och 1860-talen till Magna Sunnerdals död 1935. Den fasta inredningen med öppna spisar, kakelugnar, tapeter och möbler bildade tillsammans en miljö av sällsynt enhetlig och borgerligt hemtrevlig karaktär.

Smedslättens gård förblev i privat ägo och beboddes sommartid av fröken Magna Sunnerdahl. Under sin livstid sålde hon delar av egendomen till Stockholms stad och efter hennes död 1935 såldes resten av området till privata byggherrar, som lät bygga området som det ser ut idag. Hennes farmor, brukspatronessan Hedvig Charlotta Sunnerdahl, hade köpt gården 1856. Charlotta Sunnerdahl flyttade då till Stockholm, där hennes son, Emil Sunnerdahl, etablerade sig som handlande (grosshandlare).

När Charlotta Sunnerdahl 1858 köpte egendomen inträdde ett nytt skede i gårdens historia. Att förnya mangårdsbyggnaden och att skapa ett representativt sommarresidens var bland det första hon gjorde. Boningshuset, byggt 1842, förlängdes och restaurerades 1860. I hushållet tjänstgjorde tre madamer, tre pigor och en jungfru och på gården fyra drängar med familjer, enligt husförhörslängden 1861.

1863 begärde hon besiktning och ny brandförsäkring på grund av gjorda förändringar förhöjt brandförsäkringsvärde för mangårdsbyggnaden, boningshuset och ett nybyggt lusthus. Tio år efter det att Hedvig Charlotta Sunnerdahls köpte Smedslätten fick hon 1868 en ny försäkring på huvudbyggnaden, eftersom åtskilliga arbeten hade utförts de senaste åren. Byggnaden hade två våningar och vind. Första våningen innehöll två förstugor, sal, salong, tre boningsrum, kök och stort skafferi. Andra våningen innehöll förstuga, sal, salong och tre rum. På vinden fanns fyra rum. Välarbetade spiraltrappor förenade våningarna. Den största förändringen var säkerligen den veranda med balkong under tak, skurna barriärer och glasade sidor som tillkommit sedan förra försäkringen. Det påkostade boningshuset bedömdes vara i utmärkt gott stånd och värderades till 10.000 riksdaler riksmark. Vid sjöstranden tillkom vid den här tiden också ett lusthus i form av ett på båda sidor ett öppet tempel ovanpå, under tak av järnplåt med en utvändig spiraltrappa, som ledde upp till templet, samt en smedja. Totalt värderades husen till 15.000 riksdaler riksmark. Övriga byggnader, som inte längre ingick i försäkringen, var tvättstuga, mangelbod, slöjdstuga, hönshus, två avträden och vedbod samt ladugårdshus, som innehöll stall, loge, lador, vagnslider och spannmålsbod samt smedja, belägen 105 meter från boningshuset. Efter 1868 byggdes ytterligare några hus på gården, det var trädgårdsmästarbostad och växthus, andra hus revs.

Smedslätten ärvdes av Charlotta Sunnerdahls son, grosshandlare Emil Sunnerdahl, när hon dog 1879. Sonen var ägare av pappersgrossistfirman J Lind med kontor i Rosenbad. Han var rikt gift och ekonomiskt framgångsrik. Vid sin död 1908 efterlämnade han en stor förmögenhet till sin dotter Magna, som också ärvde Smedslättens gård. I familjen hade också funnits en son Ulrik Otto, men han dog ung 1883. Magna Sunnerdahl var 45 år gammal, då hon ärvde den stora förmögenheten av sin far.

Magna Sunnerdahl 1908-1935

Magna Sunnerdahl.

Ursprunget till detta så kallade Sunnerdahlska område är Smedslättens gård, som fortfarande ligger kvar. Gården ligger en bit in bland de nya radhusen. Innan gården fanns, låg på området sedan 1700-talet och en bit in på 1800-talet, ett torp, som hörde till Ulvsunda sätesgård. Smedslättens gård ägdes under åren 1858 till 1935 av släkten Sunnerdahl, därav beteckningen Sunnerdahlska området. Gården och marken runt omkring köptes 1858 av brukspatronessan Hedvig Charlotta Sunnerdahl och användes av henne som sommarbostad. När hon dog 1879 ärvdes gården av hennes son, grosshandlare (i papper) Emil Sunnerdahl. När han i sin tur dog 1908 efterlämnade han en stor förmögenhet, inklusive Smedslättens egendom till sin dotter Magna Sunnerdahl.

Magna Sunnerdahl var 45 år gammal när hon ärvde den stora förmögenheten av sin far, grosshandlaren Emil Sunnerdahl, som avled den 14 augusti 1908 på Smedslättsgården i Bromma. Hon bodde på gården från 1908 till sin död 1935. Hon förblev ogift och barnlös. Magna Sunnerdahl var känd som en stor donator.

Ägogränser

Ägogränserna mellan Smedslätten och angränsande gårdar, Äppelviken, Alvik, Traneberg med flera, ändrades vid flera tillfällen under senare delen av 1800-talet genom rågångsutstakning, ägomätning och ägobyte, vilket framgår av lantmäteriets handlingar. Vid en förrättning angående vägunderhållet på utfartsvägar från Smedslättens gräns över Äppelvikens och Alviks ägor till stora landsvägen mellan Stockholm och Drottningholm närvarade för Äppelviken och Alvik Carl Bergstedt (ägare av Äppelvikens gård och Alviks gård) och för Smedslättens trädgårdsmästare C G Bergström enligt fullmakt av dess ägare, grosshandlare E Sunnerdahl och fröken Magna Sunnerdahl, visar handlingar från 1892. Carl Bergstedt var fabrikör vid firma Lars Montén & Co och han ärvde Äppelvikens och Alviks gårdar 1872. Carl Bergstedt använde under lång tid Alviks mangårdsbyggnad som sommarnöje.

Bebyggelsen 1922-1924

Villor i Smedslätten byggda omkring 1923.

När staden av fröken Magna Sunnerdahl inköpte egendomen Smedslätten behöll hon i sin ägo ett område mellan Alviksvägen och Mälaren. Hon bodde ännu kvar på gården då en stor del av Smedslättens mark såldes till Stockholms stad 1922. Det kvarvarande Sunnerdahlska området, Smedslättens gård med närmast omgivande mark, omgärdades då av ett högt svartmålat staket med spetsiga järnstolpar. Ingången till "den förtrollade trädgården" var genom järngrindarna vid Alviksvägen 131. Inom Smedslättens gårds område fanns då, förutom själva gården, en handelsträdgård, där trädgårdsmästaren sålde blommor och grönsaker, och en trädgårdsmästarbostad, som hade byggts 1909. Denna del av gården inköptes på 1950-talet av byggmästare Lars Erik Lundberg på L E Lundbergföretagen, Norrköping, som åren 1961-1965 uppförde ett radhusområde av mycket hög klass.

Stockholms stad köpte större delen av Smedslättens ägor 1922 och bara området inom järnstaketet blev kvar av den ursprungliga egendomen. Det gällde hela området nordväst om Alviksvägen samt Borgberget och Smedslättsdälden. Smedslättsdälden låg ungefär där Äppelviksskolan idag ligger. På andra sidan av Sunnerdahlska området ligger Bergviksdälden väster om Flädermorsbacken och korsar Bergviksvägen. "Av brukets (Bergviks tegelbruk) lergrop har blivit ett parkstråk kallat Bergviksdälden", har Oscar Blommé, ordförande i Bromma hembygdsförening, berättat. Gården Bergvik hade ett tegelbruk intill stranden av Mälaren. Siste private ägaren till Bergviks gård var ingenjören Pehr Bergstedt (ägare av Ålstens gård), som omkring 1905 sålde den till staden. Till Smedslätten överfördes även den del av Ålsten (inköpt 1905), som ligger mellan Bergvik och Flädermorsbacken och Storskogen. Nu går gränsen mellan stadsdelarna Ålsten och Smedslätten i Storskogen, och större delen av Ålstensskogen ligger nu i Smedslätten.

Under åren 1935 till 1962 efter Magna Sunnerdahls död förföll gården. För ungefär hälften av det område, som hon hade behållit i sin ägo, fastställdes i början av år 1939 en stadsplan, som i huvudsak avsåg trevånings hyreshus. Genom avtal med de fyra storbyggmästarna, som exploaterade marken, erhöll staden för utläggning till park rätt väsentliga delar av den marken. Bebyggelsen sköt stark fart, men när andra världskriget kom blev det tvärstopp i byggandet. Man kunde väntat sig att gården och parken mot sjön skulle bevaras, eftersom området i söder hade förbindelse med Ålstensskogen och i norr med Borgbergets reservat. Men på 1960-talet bebyggdes hela gårdsområdet med radhus. Då stod den gamla manbyggnaden länge tom, men den restaurerades och byggdes om till arkitektkontor i slutet av 1960-talet.

Bebyggelsen 1939-1940

Vy från Alviksvägen i Smedslätten med sina trevånings flerfamiljs hyreshus i kvarteret Hobergsgubben, som byggdes kring åren 1939-1940. I fonden syns Snövitsvägens hus, som började byggas 1938.

Norra delen av Smedslättens gårds område inköptes av Stockholms stad 1922 för att kunna bygga Äppelviksskolan. Därmed började Smedslättens område bebyggas i början på 1920-talet. Stadsdelen bildades 1926 och har varit oförändrad till gränserna sedan dess. Ett undantag finns här bara, det är att Borgberget tillhörde Smedslättens område fram till 1950.

En del av Sunnerdahlska området såldes av Magna Sunnerdahls sterbhus något år efter hennes död till privata byggmästare, som började bygga hyreshus och radhusen längs Havsfruvägen på det Sunnerdahlska områdets norra del, alltså kring Snövitsvägen närmast Smedslättsdälden. De började byggas 1938. Så kom andra världskriget och byggnadsverksamheten avbröts. Man hade då hunnit söderut ungefär till Havsfruvägen. Det är också på denna del av området, där Äppelviksskolan ligger. Det skulle dröja mer än 20 år, till år 1962, innan byggnadsverksamheten återupptogs. Under tiden hade byggmästare L E Lundberg i Norrköping blivit ägare till resten av sunnerdahlsområdet.

Vid Alviksvägen i Smedslätten byggdes trevånings flerfamiljs hyreshus åren 1938-1940. Det var husen kring Jättestigen, Snövitsvägen, Strömkarlsvägen och Havsfruvägen. Husen ligger i kvarteren Hobergsgubben, Guldfågeln, Fågel Blå, Glasberget, Kullamannen och Svanjungfrun. På andra sidan Alviksvägen ligger friliggande bostadshus i två våningar.

På det garage som ursprungligen uppfördes 1939-1940 vid Jättestigen 1 i kvarteret Guldfågeln i Smedslätten har under åren 2013-2014 byggts en ny fastighet i fem våningar med 18 st bostadsrättslägenheter med inflyttning i början av ­september 2014. Området ligger precis söder om Äppelviksskolan. Ett trettiotal parkeringsplatser byggs i närliggande garage. Huset är ritat av Waldermanson Berglund Arkitekter AB.

Bebyggelsen 1962-1964

Strömkarlsvägen, radhus från 1960-talet.

Södra delen av Smedslättens gårds område, som utgör Brommas och Västerorts sydligaste udde, fick vara obebyggd och rymmer bland annat Solviksängen och Solviksbadet med motionscentral och mycket frekventerade motionsspår. Stadsdelens centrum är Smedslättstorget. Under årens lopp har Smedslättstorget förlorat många av sina affärer, men ännu finns en del kvar och ger platsen intryck av ett idylliskt småstadstorg. Sydöstra delen av Smedslättens gårds område inköptes privat på 1950-talet och där uppfördes under åren 1962-1964 83 radhus av hög klass. Det område som ligger omkring själva Smedslättens gård, bebyggdes under åren 1962-1964 med 83 radhusvillor. Arkitekter till de husen var Jon Höjer och Sture Ljungqvist.

Byggmästare Lars Erik Lundberg satte igång byggnationen år 1961 och 1964 var området fullbyggt. Radhusen står på fri och egen grund. Dessutom uppfördes ett affärshus, ICA Smelivs, och några hyreshus i området kring Sunnerdahlsplan (1961). I den östligaste delen av området byggt två hyreshus, det ena på 7 våningar, som rymmer 26 bostäder, och det andra på 5 våningar, som rymmer 18 bostäder. Bostäderna är från 1 rum och kök. Dessutom finns gott om kontorsutrymmen. Dessa två högre punkthus markerade huvudentrén till området. Där ligger Sunnerdahlsplan med butiker. På Bergviksvägen nere vid vattnet finns Bergviksvarvet, en båtklubb med uppläggningsplatser.

Nutida bilder av Smedslättens gård

• Den gamla huvudbyggnaden revs 1842 och ersattes med ett nytt stort boningshus.
• Sedan 1860-talet hade huset vid västra fasaden ett trapphus i form av en tillbyggnad. Byggnaden hade då ursprungligen också små, liggande vindsfönster, som inte längre fanns kvar. Exteriören fick en gulmålad ytterpanel. Omkring 1860 byggdes en veranda i två våningar med lövsågade räcken, glasade gavlar och öppen front.
• På 1920-talet hade huvudbyggnaden en öppen veranda i tre våningar mot Mälaren.
• På 1960-talet restaurerades herrgårdsbyggnaden och trapphuset togs bort. Huset fick en genomgripande upprustning och ombyggnad. Fönsterstorleken tycktes vara densamma som beskrevs i 1837 års brandförsäkring. Taket fick en ny konstruktion med valmade takspetsar och övervåningen fick balkong, mellanvåningen av verandan inglasades och undervåningen fick en öppen veranda.
• Vid ombyggnaden 2013-2014 finns åter ett trapphus vid västra fasaden. Södra fasaden har fått en inglasad veranda i tre våningar.

• 
  Huvudfasaden med glasverandan mot Mälaren i söder.
• 
  Södra fasaden, närbild.
• 
  Västra fasaden.
• 
  Östra fasaden.
• 
  Norra fasaden.
• 
  Allé och trappa upp till gården.

Ägarlängd

• 1710 Smedslätten nämns som torp under Ulvsunda.
• 1810 Anna Margareta Lundberg (död 1832) köper Smedslätten. Hattmakaråldermannen Johan Anders Lundbergs efterlämnade änka Anna Margareta Lundberg, född Schmidt, död den 31 oktober 1832 i en ålder av "nära 76 år".
• 1810 ca Huvudbyggnaden uppförs.
• 1832 Ivar Aminoff, kammarherre, köper.
• 1834 Johan Peter Theorell (1791-1861), boktryckare, tidningsman, köper. Publicisten och boktryckaren Johan Peter Theorell var född 1791 i Herrljunga församling i Västergötland, död 16 augusti 1861. Han förestod 1822-1827 Stockholms stads bokauktionsverk, 1822-1833 var han boktryckare och 1834 övertog han ett lantbruk i Smedslättens gård i Bromma.
• 1830-tal Huset får gulmålad ytterpanel.
• 1837 Carl Wilhelm Henrik Ronander (1794-1847), överlärare, professor, köper.
• 1841 A R Rubach, grosshandlare, köper.
• 1857 M Christiansson, hyrkusk, köper. Den Sunnerdahlska släkten ägde Smedslättens gård under åren 1856-1935.
• 1858 Hedvig Charlotta Sunnerdahl köper. Hedvig Charlotta Sunnerdahl (1802-1879), född i Stockholm, änkefru, köpte gården 1858. Hon efterträddes vid sin död 1879 av sonen Emil Sunnerdahl.
• 1860-tal Verandan byggs.
• 1879 Emil Sunnerdahl (1826-1908), grosshandlare, ärver efter sin mor. Anders Peter Emil Sunnerdahl född i Vänersborg, död i Stockholm, grosshandlare inom pappershandeln. Han var vid sin död mycket förmögen. Grosshandlare Sunnerdahl var gift med Hedda Ulrika Francke (Hedda Sunnerdahl), som avled 1865. Deras dotter, Magna Sunnerdahl var då 2 år. I familjen fanns även en son, Ulrik Otto Sunnerdahl, som avled 1883.
• 1908 Magna Sunnerdahl (1863-1935), dotter till grosshandlare Emil Sunnerdahl, ärver efter sin far. Efter faderns död blev dottern ensam ägare till Smedslätten och faderns övriga tillgångar, som uppgick till tio miljoner kronor
• 1922 Norra delen av markområdet säljs till Stockholms stad. Magna Charlotta Katarina Sunnerdahl(Magna Sunnerdahl) (1863-1935), fröken. Hennes far, Emil Sunnerdahl, var grosshandlare och brukspatron och hon hade av sin mor, Hedda Ulrika Francke, ärvt en betydande förmögenhet. Familjen var ägare till Smedslättens gård i Bromma. Fadern utökade förmögenheten och vid hans död 1908 ärvde enda barnet Magna över 10 miljoner kr. Hon blev en av stadens rikaste kvinnor och hon var djupt engagerad i olika filantropiska projekt. Fröken Magna Sunnerdahl bidrog till Stockholms stads möjligheter att bygga ute i Bromma och 1922 lät hon staden komma över stora delar av egendomen (Sunnerdahlska området) på Smedslättens gård. Magna Sunnerdahl avled 1935.
• 1935 Magna Sunnerdahl avlider och sterbhuset säljer resten av marken till privata byggherrar.
• 1960-tal Huvudbyggnaden rustas upp och byggs om av Höjer & Ljungqvist och inreds till kontor.

Referenser

Källor

• Gösta Selling, Säterier och gamla gårdar i Stockholmstrakten, Bonniers, 1977, sidan 184, Smedslätten, Stockholm. ISBN 91-0-039434-3.
• Barbro Johansson och Rolf Gezelius, Smedslätten från forntid till nutid, Brommaboken 1995, Bromma Hembygdsförenings Årsskrift, Årgång 66, sidan 13-31.
• Smedslättens gård, Skogsfrugränd 21, Smedslätten, Stockholm. Byggnadshistorisk rapport 2011:8. Byggnadshistorisk inventering. Stockholms stadsmuseum. November 2011. Text: Antikvarie Hedvig Schönbäck. Foto: Göran Fredriksson.
• Smedslätten, Sammanställning i december 2001 av Mark Une.
• Stockholms gatunamn, 1992, sidorna 567-569.
• Bilder.

Vidare läsning om Magna Sunnerdahl

• Stiftelsen Sunnerdahls Handikappfond, Välkommen till Stiftelsen Sunnerdahls Handikappfond.
• Magna Sunnerdahl i Vem är det? Svensk biografisk handbok, sidan 723 (1925).
• Magna Sunnerdahl i Vem är det, Svensk biografisk handbok, sidan 811 (1933).
• Magna Sunnerdahl i Vem var det? sidan 182 (1944).
• Södermalm i tid och rum. Stockholm.

Externa länkar

• Smedslätten i Carl Martin Rosenberg: Geografiskt-statistiskt handlexikon öfver Sverige, Stockholm 1882-1883
• Wikimedia Commons har media som rör Smedslättens gård.
  Bilder & media