Snäckfeber

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Parasiten.
Områden där snäckfeber förekommer

Snäckfeber (även kallat schistosomiasis och bilharzios) är en parasitsjukdom som orsakas av en del arter i sugmasksläktet Schistosoma. Hos människan lever maskarna, beroende på arten, antingen i de blodkärl som försörjer tarmarna eller urinvägarna. Symptomen för snäckfeber är feber och blodig diarré (om man drabbats av de tarmlevande maskarna) eller blodig urin (om man infekterats av de urinvägslevande maskarna). Njur- och leverskador följer ofta de redan nämnda symptomen.

Maskarnas levnadscykel inbegriper två värddjur: en människa och en vattensnäcka. Maskarnas ägg kläcks i vattnet till s.k. miracidier. Dessa infekterar en vattenlevande snäcka där de utvecklas och ger upphov till larver, cerkarium, som sprids i vattnet. Cerkarierna infekterar människor genom att tränga in i huden. I levern utvecklas den könsmogna masken varefter den borrar sig in i antingen tarmens eller urinvägarnas blodkärl där den förökar sig. Äggen sprids via avföring respektive urin. När avföring eller urin når färskt vatten kläcks äggen.

Schistosomiasis är mycket utbrett i Afrika och Östasien samt förekommer även i Mellanöstern och Latinamerika. Idag beräknas fler än 200 miljoner människor vara angripna, varav 80 % lever i Afrika. Världshälsoorganisationen (WHO) har lagt ner mycket arbete för att bekämpa sjukdomen. Man försöker bland annat utrota de sorters snäckor som parasiten behöver.

Historia[redigera | redigera wikitext]

De tidigaste omnämnanden av sjukdomen återfinns bland annat i Berlin-papyrusen och London-papyrusen.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]