Tjocktarm

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Människans tarmsystem - matstrupe, magsäck, tolvfingertarm, tunntarm, blindtarm, maskformiga bihanget, tjocktarm, rektum och anus.

Tjocktarm, grovtarm eller intestinum crassum är en av tarmkanalens huvuddelar. Den är cirka 1,5 meter lång på en människa. Slutet på tjocktarmen kallas ändtarm. Hos fackfolk delas den upp i caecum (blindtarm med tillhörande appendix) och colon. Tjocktarmens funktion är att absorbera vatten och salter, göra tarminnehållet fast och producera slem.

Tjocktarmen har till skillnad från tunntarmen inget sammanhängande, längsgående muskelskikt. De längsgående muskelcellerna är istället samlade i tre separata, parallella och kraftiga muskelband (taenia coli), de ligger på jämna avstånd ifrån varandra, de här banden är kortare än vad tjocktarmen skulle vara om man lade ut den rakt. På så sätt får tjocktarmen en rad utbuktningar (haustra). Körtlarna i tjocktarmen producerar små mängder av en slemliknande vätska utan enzymer, som smörjer tarminnehållet och som skyddar epitelcellerna.

Tunntarmen mynnar i tjocktarmen ca 5-7 cm från dess början, det blir då kvar en liten bit av tjocktarmen (en liten blind säck) som vi kallar blindtarmen (caecum), på blindtarmen sitter ett maskformigt bihang (appendix vermiformis), det är det som man brukar operera bort och inte själva blindtarmen. Övergången mellan tunntarmen (slutet på Ileum) och Colon kallas Bauhinska valvet (efter dess upptäckare Caspar Bauhin, anatom från Basel 1560–1624).

Tjocktarmens roll i matspjälkningen[redigera | redigera wikitext]

Tarminnehållet kommer till tjocktarmen efter att det varit i tunntarmen. Tjocktarmen är lite olika i olika organismer. Men den huvudsakliga funktionen för tjocktarmen är att lagra avfallsprodukter, återföra vatten från tarmen till blodomloppet, reglera vätskebalansen i kroppen och absorbera några vitaminer, till exempel K-vitamin.

När chymus når fram till tjocktarmen har nästan alla näringsämnen och 80 % av vattnet redan absorberats av kroppen. Kvar finns en del joner, som klor, magnesium och natrium, liksom en del osmältbara kolhydrater, främst cellulosa. Människan har inte enzymer för att kunna spjälka så långa kolhydratkedjor. I dessa sammanhang kallas cellulosan kostfibrer. Under tiden som chymus passerar tjocktarmen absorberas det mesta av det vatten som fanns kvar vid inträdet. Samtidigt blandas det upp med slem och bakterierna i tarmfloran. Den resulterande substansen kallas avföring eller feces. Människans avföring består till hälften av bakterier som härstammar från tjocktarmen (i vilken det hos en vuxen människa finns ca 1,5 kg bakterier). Bakterierna bryter ned en del av cellulosafibrerna, vilket resulterar i näring som används både av bakterierna själva och av cellerna i tarmens innervägg. Detta är ett exempel på ömsesidigt fördelaktig symbios och ger människokroppen ungefär 100 kilokalorier per dag. Tjocktarmen tillför inga matsmältningsenzymer — den kemiska nedbrytningen slutförs i tunntarmen. Chymus får i tjocktarmen en fastare konsistens innan det leds vidare till ändtarmen, varifrån det lämnar människokroppen.

Chymus i tjocktarmen är oftast svagt surt, pH mellan 5,5 och 7, eftersom bikarbonat, NaHCO3, från bukspottet i tolvfingertarmen neutraliserat det sura (omkring pH 3,0), chymus från magsäcken.

Djurs tjocktarm[redigera | redigera wikitext]

Celler i tjocktarmepitelet[redigera | redigera wikitext]

Cylinderceller – Här sker absorption av salt och vatten. Har mikrovilli.

Bägarceller – Bägarcellerna utsöndrar slem för att underlätta för det alltmer fasta tarminnehållet att passera.

Stamceller – Stamcellerna ersätter andra celltyper.

Endokrina celler – De endokrina cellerna finns i nedre tredjedelen av kryptorna. De utsöndrar hormoner och peptider.