Socialt kapital

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Socialt kapital är summan av den tillit som individerna i en grupp eller samhälle har för varandra.[källa behövs] Det är beroende av antalet sociala relationer eller kontakter mellan människor liksom till styrkan av förtroendet inom dessa relationer.

Socialt kapital är botemedlet mot att hamna i den sociala fällan. Den sociala fällan innebär till exempel att människor som i vanliga fall håller sig till "fair play" går över till ojusta metoder på grund av att alla andra gör det. Ex. Om alla skattefuskar utom jag finns det ingen anledning för mig att betala skatt på rätt sätt. Detta avhjälps, enligt Putnam, med hjälp av större tillgång på socialt kapital dvs. ökad tillit till medmänniskor och medborgarens deltagande i formella och informella nätverk.

Benjamin Franklin skrev redan liknande på sin tid, han talade dock om att ha tillräckligt med tillit för att låna pengar.

Definitioner[redigera | redigera wikitext]

Begreppet socialt kapital har flera olika definitioner. Begreppet myntades av nationalekonomen Alfred Marshall som gav det följande defition: "Socialt kapital är det kapital som är gemensamt för, eller delas av, en grupp människor i ett samhälle, dvs. det kapital som underlättar affärsverksamhet mellan individer [t ex infrastruktur]"[1]

Sociologen Pierre Bourdieu definierar det så här: "Socialt kapital är summan av de resurser, aktuella eller potentiella, som finns tillgängliga för en individ eller grupp genom att ha tillgång till ett bestående nätverk av mer eller mindre institutionaliserade relationer av ömsesidigt erkännande eller igenkännande"[1]

James S Coleman: "Socialt kapital är en uppsättning enheter med två egenskaper gemensamt: De består av någon aspekt [nätverk] av den sociala strukturen [samhället], och de underlättar ett visst handlande hos aktörer – antingen som individer eller som ”organisationer” – inom denna struktur."[1]

Sociologen Alejandro Portes: "Socialt kapital refererar till individers förmåga att ta knappa resurser i anspråk på grund av att de är medlemmar i nätverk eller större sociala strukturer"[1]

Statsvetaren Bo Rothstein har gjort följande definition: "Socialt kapital är antalet kontakter multiplicerat med graden av förtroende i dessa kontakter."[1]

Överbryggande och sammanlänkande socialt kapital[redigera | redigera wikitext]

Socialt kapital delas upp i två former: överbryggande (bridging) och sammanlänkande (bonding) socialt kapital. Det överbryggande sociala kapital anses ge mer positiva effekter än det sammanlänkande som kan leda till ökade gruppmotsättningar[källa behövs].

Effekter[redigera | redigera wikitext]

Höga nivåer av socialt kapital har kopplats till högre ekonomisk tillväxt, mindre ojämlikhet, mindre brottslighet, lägre korruption och bättre fungerande myndigheter, liksom till bättre genomsnittligt hälsotillstånd. Statsvetaren Robert Putnam har visat att ett lands demokrati fungerar bra om det finns mycket socialt kapital i samhället, och mindre bra om det inte finns. Se Den fungerande demokratin för en närmare beskrivning.

I sin doktorsavhandling om ungdomsarbetslösheten behandlar Peter Håkansson det välkända faktum att kontakter och nätverk har betydelse för ungdomsarbetslösheten. ”Ungdomar saknar i större utsträckning än vuxna kontakter som kan leda in på arbetsmarknaden och denna avsaknad av kontakter leder i sin tur till en högre risk för arbetsgivaren att anställa en ungdom. … trots det erkännande som ekonomer inom det sökteoretiska paradigmet ger kontakter och nätverk som effektiva sökvägar, har de traditionella förklaringsmodeller som vill förklara ungdomsarbetslöshet behandlat kontakter och nätverk på ett alltför otillräckligt sätt.” ”Utgångspunkten för traditionella förklaringsmodeller, som ’den neoklassiska läroboksmodellen’ och ’utbildningsmodellen’, är att transaktionskostnaderna är låga, vilket innebär att information om marginalproduktivitet och utbildningsval existerar till en relativt låg kostnad. Om man istället antar att det finns transaktionskostnader i form av informationskostnader och risk, kommer nätverk, relationer och tillit att få mycket större betydelse när vi ska förstå varför ungdomar är mer arbetslösa än vuxna.”[2]

Under tidigare skeden kunde unga vuxna skapa sig ett socialt kapital genom att det var nära mellan hemmet och föräldrarnas arbetsplatser. De unga kunde introduceras på en arbetsplats genom olika enklare arbetsuppgifter och göra sig kända hos en eller flera arbetsgivare. I länder med lärlingsutbildningssystem kan de unga också skaffa sig detta värdefulla sociala kapital genom långa praktik- och utbildningsperioder på en arbetsplats.


Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Social kapital Noia 64 mimetypes pdf.png PDF
  2. ^ Peter Håkansson, Ungdomsarbetslösheten - om övergångsregimer, institutionell förändring och socialt kapital, Lund Studies in Economic History 55, Lunds Universitet, Lund 2011, sid 2

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Coleman, James (1990). Foundations of Social Theory.
  • Putnam, Robert D (1993). Making Democracy Work: Civic Traditions in Modern Italy. Princeton: Princeton University Press.
  • Rothstein, Bo (2003). Sociala fällor och tillitens problem. Stockholm: SNS förlag. ISBN 91-7150-852-X
  • Uslaner, Eric (2002). The Moral Foundation of Trust. New York: Cambridge University Press.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]