Pierre Bourdieu

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pierre Bourdieus grav på Cimetière du Père-Lachaise, Paris

Pierre Bourdieu (Pierre-Félix Bourdieu), född 1 augusti 1930 i Denguin, Pyrénées-Atlantiques, Frankrike, död 23 januari 2002 i Paris, Frankrike, var en fransk sociolog, kulturantropolog, medieteoretiker och -forskare samt författare. Sedan 1982 var han innehavare av den prestigefyllda professuren i sociologi vid Collège de France[1], som han övertog efter Raymond Aron. Bourdieu är känd för sina teorier om kulturellt kapital. Till hans viktigaste arbeten räknas Le métier de sociologue (1968), Reproduction (1970), Homo Academicus (1984), Outline of a theory of practice (1977), Les sens pratique (1980), La distinction (1979) och La noblesse d'Etat (1989)[2].

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bourdieu föddes i byn Denguin, där hans far var lantbrukare och sedermera brevbärare. Bourdieu studerade filosofi i Paris vid högskolan École Normale Supérieure, där han var klasskamrat med Jacques Derrida. Efter studierna arbetade Bourdieu som gymnasielärare och gjorde sedan värnplikten i den franska armén placerad i Algeriet.[3] Åren efter tjänstgöringen genomförde Bourdieu kulturantropologiska och sociologiska studier i Algeriet innan han återvände till Frankrike 1960.[3] Bourdieu ligger begravd på Cimetière du Père-Lachaise, Paris.

Teorier och begrepp[redigera | redigera wikitext]

Några av de mest centrala begreppen i Bourdieus teoretiska ramverk är det sociala rummet, fält, habitus och symboliskt kapital.[4]

Fält[redigera | redigera wikitext]

Bourdieu undviker att tala om samhället utan pratar om det sociala rummet eller fält, kodade med specifika regler och värderingar. Med fält menar Bourdieu en del av det sociala rummet inom vilket det är möjligt att urskilja agenters sociala position. Positionen skapas genom interaktion mellan särskilda normer rådande inom fältet, agentens habitus och agentens sociala, ekonomiska och kulturella kapital. Fält interagerar med varandra och är hierarkiskt ordnade.

Med andra ord: Ett socialt fält är en grupp av människor som förenas där genom ett gemensamt intresse.[källa behövs]

Habitus[redigera | redigera wikitext]

Habitus är en produkt av historien som producerar individuella och kollektiva vanor i enlighet med de system som befästs av historisk upprepning (Moore & Sanders 2012:412). Bourdieu menar att habitus är historiska praktiker som, genom tid, blivit ett naturligt förhållningsätt för agenten (individen) som blir framtida dispositioner. Habitus är en del av agenten som den är omedveten om och historien förnekas av agenten. Habitus är gårdagens person som aktivt påverkar nuet och agentens handlingar. Denna förnekelse av historien föranleder att historien också kan reproduceras genom agentens handlingar. Varje agent producerar och reproducerar sitt habitus. Den produceras i och med att nuet aldrig exakt kan efterlikna den tidigare historien och därför är produktion inte enbart en reproduktion (Moore & Sanders 2012:410). När en grupp lever under homogena förutsättningar homogeniseras deras grupp eller klass, därmed skapas en norm och en harmoniserad objektivitet (Moore & Sanders 2012:411). På grund av homogenisering inom en grupp bildas objektiva strukturer som föranleder till att när två individer träffar varandra så innefattar också mötet en interaktion av deras habitus, som är deras historia. På grund av habitus vet aktören hur den ska agera inom sitt sociala fält (Moberg 2013:222). Inom Bourdieus habitus-teori ryms tankar om såväl den fria viljan som determinism. Habitus påverkar agentens tycke och smak för olika typer av mat, konst och musik, samtidigt kan agenten förändra sin sociala status och sitt kulturella kapital (Moberg 2013:223). Habitus skapar i sin tur olika livsstilsval vilket leder till reproduktion av kulturella praktiker som språkkapital, utbildningskapital, livsstilar och smaker förmedlat vidare till den sociala reproduktionen.

Kapital[redigera | redigera wikitext]

Kulturellt kapital innefattar kultiverat språkbruk och förtrogenhet med den så kallade finkulturen eller ”god smak”. Kultur är fin- eller högkultur beroende på exklusiviteten. Med ekonomiskt kapital avses materiella tillgångar och kännedom om ekonomins spelregler samt socialt kapital som avser släktband, vänskapsförbindelse och kontakter med gamla skolkamrater. En tillgång vilken som helst fungerar som symboliskt kapital i de sammanhang där den tillskrivs värde. Bourdieu menar dock att det är det ekonomiska respektive det kulturella kapitalet som är mest verksamt i de utvecklade samhällena.

Det sociala rummet av positioner[redigera | redigera wikitext]

Bourdieus begrepp "det sociala rummet av positioner" motsvarar en analys av klass som man hittar hos andra sociologer. Han utgick från Max Webers idéer om klass och status, men menade att klass och status är olika aspekter av samma form av stratifiering. För att förstå social klass som fenomen måste vi studera båda dessa principer, vilket Bourdieu gjorde genom att koppla samman individers kombinationer av kapital, för att sedan kunna placera in deras position i det sociala rummet. Detta rum är ett mångdimensionellt geometriskt rum där kapitalvolym och kapitalstruktur är de centrala dimensionerna, men det finns även en tredje dimension som motsvarar tid, för att kunna påvisa social mobilitet i rummet. Kapitalvolym är den mängd av olika sorters kapital som finns, och strukturen är den fördelning av kapital som finns mellan olika fraktioner i rummet.[5] Det finns tre huvudklasser; den dominerade underklassen, medelklassen och den dominerande överklassen. Den sistnämnda delas in i två fraktioner baserat på deras huvudtillgång av olika kapital, nämligen den ekonomiska fraktionen och den kulturella fraktionen.

Rummet av livsstilar[redigera | redigera wikitext]

"Rummet av livsstilar" är ett begrepp som Bourdieu använde för att beskriva ett rum av symboliska egenskaper och tillgångar, knutet till specifika grupper i detta rum. Det placeras ovanpå det sociala rummet av positioner och gör att man kan se hur olika sorters preferenser samspelar med olika gruppers placeringar. Bestämda sorters fritidsvanor, konsumtionsvanor och värderingar kan samvariera och därmed påvisa bestämda livsstilstecken. Genom denna modell kan man enkelt relatera livsstilar till gruppernas olika bakgrunder i objektiva existensbetingelser och därmed olika förvärvade habitus. Lärare och kontorspersonal har mer kulturellt kapital än exempelvis jordbrukare och hantverkare men ändå mycket lägre än eliten, bestående av högskolelärare och konstnärer. Exempelvis chefer och finansanställda har mindre kulturellt kapital men desto mer ekonomiskt kapital.

Smak[redigera | redigera wikitext]

"Smak" är ett uttryck för olika sociala gruppers livsstilar, då dessa speglar en position i en kollektiv livsstil som ger uttryck för olika tillgångar av olika kapital. Detta kan man se uttryckas tydligt genom smakförändringars korrelation till social mobilitet.[6] Bourdieu intresserade sig för hur det kom sig att vissa grupper i det kapitalistiska klassamhället förblev på sina positioner i hierarkin. Han utvecklade teorin om samhällets reproduktion, där exempelvis eliten förblev på sina positioner i ett socialt fält på grund av att de utvecklade ett habitus. Detta habitus är det överförda/reproducerade kapitalet (ekonomiska, symboliska, kulturella, sociala) som individerna tillskansat sig i dialog med makten för att ge upphov till meningsfulla praktiker och uppfattningar om dessa.[5] Klassposition bestäms alltså utifrån mängden kapital. Utbildningssystemet är i det hela centralt för att dessa reproduktionsmönster skulle kunna kvarstå, men även tankar, idéer och värderingar som individerna internaliserat tidigt under uppväxten.[6]

Verk[redigera | redigera wikitext]

  • Les héritiers: les étudiants et la culture (1964)
  • Esquisse d'une théorie de la pratique, précédé de trois études d'ethnologie kabyle (1972)
  • Modeskaparen och hans märke (1975)
  • Outline of a Theory of Practice Cambridge (1977)
  • La distinction (1979)
  • Praktiskt förnuft (Le Sens pratique), Minuit (1980)
  • "The Logic of Practice" (1990)
  • Om televisionen (Sur la télévision) (1996)
  • Homo Academicus (Homo Academicus)(1996)
  • Ce que parler veut dire : L'économie* "Contre-Feux" (1998)
  • Den manliga dominansen "La domination masculine" (1998)
  • "Science de la science et réflexivité" (2002)
  • (tillsammans med Jean-Claude Passeron) Reproduktionen. Bidrag till en teori om utbildningssystemet Arkiv förlag Lund 2008

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Broady (red), Texter om de intellektuella, Symposion, 1992.
  2. ^ Brante, Andersen & Korsnes (red), Sociologiskt Lexikon, Universitetsforlaget, 1997.
  3. ^ [a b] Callewaert,Klassisk och modern samhällsteori, "Pierre Bourdieu", Studentlitteratur, 1999.
  4. ^ Callewaert, Klassisk och modern samhällsteori, "Pierre Bourdieu", Studentlitteratur, 1999.
  5. ^ [a b] Pierre Bourdieu. Kultursociologiska texter
  6. ^ [a b] Per Månson. Moderna samhällsteorier
  • Moore, Henrietta L & Sanders, Todd, Antrohropology in theory - Issues in epistemology Blackwell Publishing 2012
  • Moberg, Mark, Engaging anthropological theory - A social and political history Routledge 2013

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]