Solbad

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om rekreationsaktiviteten sola. För kommunen, se Sola kommun.
"Soldyrkaren", målning av Henry Scott Tuke 1904, en tid då solbad började uppfattas som hälsosamt och modernt.
Solande människor på en strand i St Ives, Cornwall, England.
Olika personer har olika hud som tål solen olika bra.

Solbad eller solning kallas det när en person vistas i solljus med det huvudsakliga syftet att göra huden brunare genom pigmenttillväxt, i form av en mildare solbränna. Vid solbad var man förr inte sällan helt naken, numera bärs ofta badkläder.

Innehåll

Historia[redigera]

Under 1800-talet tillbringades fritiden ofta inomhus och solfärgad hud ansågs tillhöra de lägre samhällsklasserna som ofta arbetade utomhus. Något som vändes upp och ned under 1900-talets början. Solbad utnyttjades som medicinsk behandling i början av 1900-talet och blev starkt förknippat med hälsa. Solbad sågs som en förebyggande hälsobad och började förknippades med ett friskt friluftsliv. På 1920-talet hade det blivit ett alltmer utbrett mode att vara solbränd bland kvinnor. Badkläderna blev mindre och under 1930-talet blev solbad även vanligt bland män.

De kemiska industrierna såg födelar med den nya livsstilen och utvecklade solkrämer. De första var tjocka och innehöll zinkoxidpartiklar. Först under 1940-talet kom de första organiska solkrämerna som kunde erbjuda olika grader av solskydd. Tidigare var det vanligt att man använde solfiltar av cellofanpapper som solskydd. 1946 lanserades bikinin. Charterbolagen började under 1960-talet använda solbränna som ett viktigt försäljningsargument och pryda reklamen med solbruna människor. På 1980-talet blev det populärt att sola i solarium.

Solskydd och risker[redigera]

En ökande förekomst av hudcancer över i stort sett hela Västvärlden under senare delen av 1900-talet har lett till att myndigheterna, främst Strålsäkerhetsmyndigheten i Sverige, gått ut med varningar för överdrivet solbad. Viktigt är sola försiktigt och att undvika att bli bränd (röd), genom att långsamt öka tiden dag för dag.

Tiden i solen bör begränsas, särskilt mitt på dagen, då strålningen är starkast. Man bör använda solskyddsmedel med tillräckligt hög solskyddsfaktor, och skydda yngre barn mot kraftig solstrålning. De skyddas genom att vara i skuggan och bör bära kläder med långa ärmar och ben samt solhatt.[1] Då behövs inget solskyddsmedel förutom eventuellt i ansiktet.[1] Om barnet använder solskyddsmedel är det viktigt att regelbundet smörja in barnet, även om vattenfast solskyddsmedel används.[1] Små barn, i exempelvis barnvagn, skall aldrig vändas med ansiktet mot solen eftersom det finns risk att barnets ögon bränns sönder.[1] Spädbarn skall inte använda solskyddsmedel över huvud taget, utan helt hållas borta från solen.[1]

Man har inte kunnat uppmäta några påtagliga förändringar i ozonlagrets tjocklek över Sverige 2010 jämfört med 1950-talet.[2] Att Sverige drabbas av fler hudcancerfall beror främst på befolkningens beteende i solen och inte på att solens UV-strålning blivit starkare.[2]

Källor[redigera]

Noter[redigera]

  1. ^ [a b c d e] Bad och sol. Vårdguiden. Läst: 21 juli 2011.
  2. ^ [a b] Strålsäkerhetsmyndigheten: Ozonskikt Publicerad: 6 juli 2010. Läst: 28 april 2011.