Solbad

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om rekreationsaktiviteten sola. För kommunen, se Sola kommun.
La promenade (1875) av Claude Monet. I slutet av 1800-talet utnyttjade välbeställda kvinnor parasoller och långärmade klänningar för att undvika solbränna.
"Soldyrkaren", målning av Henry Scott Tuke 1904, en tid då solbad började uppfattas som hälsosamt och modernt.
Solande människor på en strand i St Ives, Cornwall, England.
Personer med olika hudtyper är olika känsliga mot solstrålning.

Solbad eller solning kallas det när en person vistas i solljus med det huvudsakliga syftet att göra huden brunare genom pigmenttillväxt, i form av en mildare solbränna. Vid solbad var man förr inte sällan helt naken, numera bärs ofta badkläder. Under första hälften av 1900-talet var solbad en medicinsk behandling.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Under 1800-talet tillbringades fritiden ofta inomhus och solbränd hud ansågs tillhöra de lägre samhällsklasserna som ofta arbetade utomhus. Något som vändes upp och ned under 1900-talets början. År 1903 fick Niels Finsen Nobelpiset I medicin för “Finsens ljusterapi”.[1] Ljusterapin var en behandling av sjukdomar som lupus vulgaris och rakitis. Brist på vitamin D hade konstaterats vara orsak till rakitis. Solljus hjälpte och uppfattades därefter som en kur mot en mängd andra sjukdomar. Det blev därför starkt förknippat med hälsa.

År 1910 genomfördes en expedition till Teneriffa för att mer brett vetenskapligt undersöka hälsoeffekter av helioterapi,[2] och år 1913 blev 'solbad' uppmärksammad som något modernt för de rika.[3] Solbad förknippades med friskt friluftsliv.

På 1920-talet hade det blivit ett alltmer utbrett mode att vara solbränd bland kvinnor. Två kvinnor bidrog till att solbränd hud uppfattades som modernt, lyxigt och hälsosamt i Paris. Dels Josephine Baker, som då var en beundrad stjärna där, dels den då tongivande modeskaparen Coco Chanel som av misstag hade blivit bränd i solen under en vistelse på franska rivieran. När hon kom hem var hon tydligt solbränd och bidrog därmed till det nya modet.[4][5][6]

Omkring 1930 hade solterapi blivit en mycket efterfrågad medicinsk behandling för en mängd sjukdomar, från “trötthet” till tuberkulos.

Badkläderna blev allt mindre och under 1930-talet blev solbad även vanligt bland män. På 1940-talet uppmärksammades solbränna och solbad mycket i modetidningarna. Bikinin kom 1946 och förändrade senare badmodet radikalt. Däremot fick monokinin, lanserad 1964, inte så stort genomslag, först på 1980-talet slog topless igenom.

Charterbolagen började under 1960-talet använda solbränna som ett viktigt försäljningsargument och pryda reklamen med solbruna människor. På 1980-talet blev det populärt att sola i solarium.

Solskydd och risker[redigera | redigera wikitext]

De kemiska industrierna hade tidigt sett en marknad i nya livsstilen och utvecklade solkrämer.[7] De första var tjocka och innehöll zinkoxidpartiklar. Först under 1940-talet kom de första organiska solkrämerna som kunde erbjuda olika grader av solskydd. Tidigare var det vanligt att man använde solfiltar av cellofanpapper som solskydd.[7]

En ökande förekomst av hudcancer över i stort sett hela Västvärlden under senare delen av 1900-talet har lett till att myndigheterna, främst Strålsäkerhetsmyndigheten i Sverige, gått ut med varningar för överdrivet solbad. Viktigt är sola försiktigt och att undvika att bli bränd (röd), genom att långsamt öka tiden (exponeringen) dag för dag.[källa behövs]

Tiden i solen bör begränsas, särskilt mitt på dagen, då strålningen är starkast. Man bör använda solskyddsmedel med tillräckligt hög solskyddsfaktor, och särskilt skydda yngre barn mot kraftig solstrålning.

Man har inte kunnat uppmäta några påtagliga förändringar i ozonlagrets tjocklek över Sverige 2010 jämfört med 1950-talet.[8] Att Sverige drabbas av fler hudcancerfall på senare tid beror främst på befolkningens beteende i solen och inte på att solens UV-strålning blivit starkare.[8]

Barn och solbad[redigera | redigera wikitext]

Spädbarn under sex månader skall helt undvika att vistas i solen.[9] Spädbarn över sex månaders ålder kan vistas kortare stunder i solen under förutsättning att barnet bär skyddande kläder och solskyddsmedel med hög solskyddsfaktor (30–50).[9]

Äldre barn skyddas genom att vara i skuggan och bör bära kläder med långa ärmar och ben samt solhatt.[9] Solskyddsmedel rekommenderas som ett komplement där kläderna inte täcker.[9] Om solskyddsmedel används är det viktigt att regelbundet smörja in barnet, även vid användning av vattenfast solskyddsmedel.[9]

Hudtyper[redigera | redigera wikitext]

Människans hud är anpassad till viss solexponering har därför ett inbyggt skydd, som är individuellt. En helt avgörande faktor för att kunna bedöma risker med solbad är vilken hudtyp man tillhör. Det finns 6 olika hudtyper, tillhör man 1-3 bör man vara extra noga med att följa de rekommendationer som finns.

Hudtyp 1 Människor med mycket vit hud som bränner sig snabbt i solen och aldrig blir bruna.

Hudtyp 2 Människor med ljus hud som ofta bränner sig och blir minimalt bruna.

Hudtyp 3 Människor med en mer beige hudton som bränner sig ibland och blir lätt bruna.

Hudtyp 4 Människor med ljusbrun hud som sällan bränner sig och lätt blir bruna.

Hudtyp 5 Människor med mörkbrun hud och som tål solen väl.

Hudtyp 6 Människor med svart hud som tål solen väl.

Européer tillhör vanligtvis hudtyperna 1 till 4. Hudtyp 1 till 2 är typiska för personer i Nordeuropa. Hudtyp 4 är mer vanligt i Sydeuropa.[10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Nobel Prize Winners in Medicine – University of Copenhagen”. Healthsciences.ku.dk. http://healthsciences.ku.dk/nobelprizewinners/. Läst 2012-08-01. 
  2. ^ The Times. 12 March 1910. sid. 12. 
  3. ^ The Times. 4 September 1913. sid. 6. :Describing a visit by the Prince of Wales to the pretty town of Sigmaringen the reporter says: ‘The Castle possesses many delightful terraces which could be adapted for sunbathing.’
  4. ^ [|Hanson, M.D., Peter G.]. ”About Face”. The Effects of Aging, Health and Stress on Your Face. FaceMaster. http://www.dnronline.com/news_details.php?AID=11699&CHID=11. Läst 11 September 2009. 
  5. ^ ”Sun and Clouds: The Sun in History”. Magic Bullets - Chemistry vs. Cancer. The Chemical Heritage Foundation . 2001. http://www.chemheritage.org/EducationalServices/pharm/chemo/readings/tsih.htm. Läst 11 September 2009. ”By the 1920s, the therapeutic effect of the sun was widely promoted, and two well-publicized French personalities gave "tanning" a fashion boost. Coco Chanel, of designer fame, returned to Paris after a cruise on the Duke of Westminster's yacht with a tan that became all the rage. And the natural caramel skin color of singer Josephine Baker made women all over the world try to emulate her skin tone.” 
  6. ^ [|Koskoff, Sharon] (28 May 2007). Art Deco of the Palm Beaches. Arcadia Publishing. sid. 2. ISBN 0-7385-4415-9. http://books.google.com/?id=RHdeo6uvlfYC&pg=PA2&lpg=PA2&dq=%22Coco+Chanel%22+%22Josephine+Baker%22+tan&q=%22Coco%20Chanel%22%20%22Josephine%20Baker%22%20tan. Läst 11 September 2009. ”In 1920s France, the caramel-skinned entertainer Josephine Baker became a Parisian idol. Concurrently, fashion designer Coco Chanel was "bronzed" while cruising on a yacht. A winter tan became a symbol of the leisure class and showed you could afford to travel to exotic climates.” 
  7. ^ [a b] Några linjer i solandets idéhistoria, Tvärsnitt (Vetenskapsrådet). Läst: 21 juli 2011.
  8. ^ [a b] Ozonskikt. Strålsäkerhetsmyndigheten. Läst 28 juli 2014.
  9. ^ [a b c d e] Bad och sol. Vårdguiden. Läst: 21 juli 2011.
  10. ^ Om hudtyper