Rasbiologi

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Teckning av H. Strickland Constable. 1899, som visar förmodade fysiska olikheter mellan olika "raser". Teckningen publicerades i Harper’s Weekly.

Rasbiologi, rasteori eller raslära var ett akademiskt ämne som studerade människoraser. Begreppet rasbiologi associeras vanligen med äldre eugenisk forskning, det vill säga forskning kring möjligheten att rasförädla olika folkgrupper med hjälp av biologiska såväl som sociokulturella åtgärder. Idag betraktas rasbiologin som en pseudovetenskaplig lära utan vetenskaplig grund.

Människoraser[redigera | redigera wikitext]

Den svenske antropologen Anders Retzius indelade på 1840-talet människoraser efter skallindex och hans son Gustaf Retzius hävdade att den svenska nationen var den mest homogena av alla europeiska nationer med 87 procent långskalliga och endast 13 procent kortskalliga.[1] Rasbiologin upptog idéer från bland annat antropologin, anatomin och arkeologin och utvecklades till en lära om hur en ras skulle förädlas. Ibland förknippas rasbiologin med nationalsocialism men den kan också sägas ha sprungit ur en bredare romantisk tradition.

Antropologiskt råder konsensus att det inte finns människoraser, och man anser att försök till identifiering av rasskillnader mellan människor inte är en vetenskaplig verksamhet.[2][3] Sociologisk forskning har visat, att fördomsfyllda historiska föreställningar om existens av "raser" bland människor, kan få konsekvenser för individers liv genom såväl privilegier som exkludering och diskriminering.[4] "Ras" betraktas idag inom vetenskapen som en social konstruktion där konstruktionen av "ras" sker genom en materiell process som kallas rasifiering. I västerländska samhällen finns rasregelsystem där skapandet av "ras", rasidentiteter och rasrelationer helt eller delvis skett genom en naturalistisk eller historicistisk modell, eller i kombination. Den första utgår ifrån rasbiologiska antaganden om högre och lägre stående raser medan den förra utgår ifrån kulturella och kulturrasistiska principer.[5][6][7]

Konstruktion av rasregelsystem[redigera | redigera wikitext]

Forskare, som exempelvis David Theo Goldberg, har studerat hur olika stater i Europa konstruerat sina respektive rasregelsystem. Detta har gjorts enligt honom genom primärt två modeller, den historicistiska och den naturalistiska. Den naturalistiska modellens utgångspunkt är att förklara nationell överlägsenhet genom att naturalisera konstruerade rasskillnader via rasbiologiska diskurser om högre respektive lägre stående raser. Bland de stater som räknas till dem som använt denna typ av konstruktion är främst Tyskland.[5][7]

Statens institut för rasbiologi[redigera | redigera wikitext]

År 1921 inrättades Statens institut för rasbiologi i Uppsala. Riksdagens båda kammare ansåg att ett rasbiologiskt institut skulle skydda mot inre fiender; defekta, asociala, abnorma och brottsliga människor. Institutet bestod av Lundborg som chef med professors titel med en statistiker, en genealog, en antropolog samt några biträden.[8] Forskarna bedrev studier av olika släkters och befolkningsgruppers livsbetingelser och utvecklingsmöjligheter och kartlade det biologiska arvets betydelse för sjukdomar och ärftlighet. Genom dessa utforskningar skulle man få en teoretisk förklaringsmodell till bland annat brottslighet, vanart, alkoholism, sinnessjukdom och annan så kallad undermålighet.

Efter att Herman Lundborg pensionerats och Gunnar Dahlberg inträtt som ny chef för institutionen för rasbiologi år 1936, förändrades synen på rasbiologin.

1958 bytte institutet namn till Institutionen för medicinsk genetik och knöts till universitet.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Notförteckning[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nordisk familjebok, Uggleupplagan, artikeln Hufvudskål
  2. ^ Keita, S O Y & Kittles R A (1997) The persistence of racial thinking and the myth of racial divergence. Am Anthropol 99:534–544
  3. ^ Templeton A.R. (1998) Human races: a genetic and evolutionary perspective. Am Anthropol 100:632–650
  4. ^ SOU: Bortom Vi och Dom Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering s. 95, 2005, ISBN 91-38-22353-8
  5. ^ [a b] de los Reyes & Kamali 2005
  6. ^ Molina 1997
  7. ^ [a b] Goldberg 2002
  8. ^ http://www.avlskarl.se/2/files/2_4.pdf

Källförteckning[redigera | redigera wikitext]