Stormhattssläktet

Från Wikipedia
Version från den 11 juli 2016 kl. 19.04 av Annapannar (Diskussion | Bidrag) (Tillägg)
Stormhattssläktet
Äkta stormhatt (A. napellus)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRanunkelordningen
Ranunculales
FamiljRanunkelväxter
Ranunculaceae
SläkteStormhattssläktet
Aconitum
Vetenskapligt namn
§ Aconitum
AuktorLinné
Arter
Synonymer
  • Napellus Rupp.
  • Stormhattssläktet (Aconitum) är ett växtsläkte i familjen ranunkelväxter[1] med ungefär 300 arter.[2] Stormhattar är mycket giftiga.

    Beskrivning

    Stormhattarna är storväxta fleråriga örter som har köttiga knölformade jordstamar och mörkgröna handflikiga blad. Blommorna varierar i färg och sitter i toppställda klasar. Blommorna har 5 kronblandsliknande hylleblad där ett av bladen är hjälformat och två är sporrelika.[3]

    Utbredning

    Två av släktets arter förekommer i Sverige. Dels den nordissk stormhatten (A. lycoctonum) som är en under art till alpstormhatt, samt äkta stormhatt (A. napellus). Trädgårdsstormhatt (A. x stoerkianum) är en hybrid som ofta odlas som prydnadsväxt.[2][3]

    Användning

    Har i folkmun kallats ulvatand som ingrediens i häxsalva.

    Giftighet

    Stormhattar är mycket giftiga. Speciellt frön och rot innehåller bland annat giftet akonitin. Förgiftningar och dödsfall har inträffat vid medicinsk användning och när rötterna förväxlats med ätliga rötter. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är ovanliga. Symtomen kan komma plötsligt, inom en timme, med brännande känsla i mun och svalg, kräkningar, diarré, salivavsöndring, kallsvettighet, myrkrypningar, synstörningar, hjärtrytmrubbningar, kramper och andningsförlamning.[2]

    Namn

    Andra äldre namnformer (i början av 1800-talet) var munkhatt och munkmössa[4].

    Släktnamnet aconitum kommer från grekiskans akoniton som var ett namn på en giftig växt hos Xenofon.[2]

    Arter

    Dottertaxa till stormhattar, i alfabetisk ordning:[1]

    Bildgalleri

    Källor

    1. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (22 maj 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17274470. Läst 26 maj 2014. 
    2. ^ [a b c d] Anderberg, Anna-Lena. ”Den virtuella floran: Aconitum L. - Stormhattar”. linnaeus.nrm.se. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/ranuncula/aconi/welcome.html. Läst 11 juli 2016. 
    3. ^ [a b] ”Stormhattar”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/stormhattar. Läst 11 juli 2016. 
    4. ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org

    Externa länkar