Svartlöga
Svartlöga är en ö i Blidö socken, Norrtälje kommun, i Stockholms ytterskärgård.
Svartlöga är en låglänt ö, som högst når den 12 meter över havet. Huvudön med tillhörande skärgård omfattar 385 hektar. Farvattnen runt ön är mycket grunda och svårnavigerade på grund av hundratals grynnor och småskär. Regelbundna besök av fiskare och jägare möjliggjorde i slutet av 1400-talet en första fast bosättning, och under 1600-talet fanns det fyra små gårdar på ön. Svartlöga var en av de få öarna i Roslagen som klarade sig från Rysshärjningarna 1719, i slutfasen av det Stora nordiska kriget. Vid mitten av 1800-talet fanns det på ön ett 50-tal kor och omkring 10 hästar, och vid sekelskiftet 1900 var stora delar av ön slåtteräng eller åker. De sista djuren försvann från ön på 1960-talet samtidigt som de sista bofasta lämnade ön. Sedan år 2000 finns det dock åter en permantboende på ön. I byn, med sina gamla sjöbodar, fanns fram till mitten av 1990-talet världens minsta posthus, vilket numera är en sommaröppen kiosk. Här finns ett kapell från 1916, och strax väster om bybebyggelsen det 5 hektar stora privatägda Arboretum Lassas Hagar, grundat 1980.
Svartlöga är enligt Länsstyrelsen ett riksintresse för såväl naturvård, kulturminnesvård som friluftsliv. Svartlögas sjöviste med ett flertal timrade bodar är ett av skärgårdens bäst bevarade i sitt slag liksom den gamla byn.
Svartlöga har ingen el, men fast telefonförbindelse. Mobiltelefonin fungerar däremot mindre tillfredsställande.
Ön trafikeras under sommaren dagligen av Waxholmsbolaget. Under vinterhalvåret trafikeras Svartlöga veckovis från Furusund av Norra Skärgårdstrafiken så länge isen brister. Viss svävartrafik förekommer vid kraftig isläggning.
Bilder
-
Svartlöga by ligger vid en vik på den sydöstra delen av ön. Det som nu är en äng har tidigare varit den inre delen av byhamnen. -
Typisk skärgårdsmiljö med sjöbodar. -
Svartlöga är omgivet av grunda och stenfyllda vatten. Det enda ställe där större fartyg kan anlöpa är på Stora Rönnskärets norra sida.
Källor
- Svartlöga från Stockholms läns museum
- Svartlöga i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1918)