Waxholmsbolaget

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Waxholmsbolagets fartyg m/s Värmdö i Waxholm.
Waxholmsbolaget levererar inte bara passagerare utan också gods till framförallt de väglösa öarna i ytterskärgården.
Djurgårdsfärjan, Djurgården 10, på rutten Gröna Lund-Slussen i Stockholm år 2005

Waxholmsbolaget, egentligen Waxholms Ångfartygs Aktiebolag, är ett rederi som ägs av Stockholms läns landsting och svarar för kollektivtrafik till sjöss i Stockholms hamn och skärgård. Verksamheten är till större delen skattefinansierad.

Waxholmsbolaget har tre terminaler: Strömkajen i Stockholm, Vaxholm och Stavsnäs. Dessutom utgår en stor del av trafiken från andra fastlandsbryggor som är nåbara med landburen kollektivtrafik.

Rederiet har 24 egna fartyg, men sammanlagt används ett 40-tal olika fartyg för den trafik som Waxholmsbolaget har ansvar för. Under sommaren trafikeras cirka 270 bryggor i hela skärgården, mellan Arholma och Landsort.

Sammanlagt har skärgårdstrafiken cirka 1,8 miljoner passagerare per år. Hamntrafiken med Djurgårdsfärjan har cirka 2,5 miljoner passagerare per år.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Rederiet har sin grund i det år 1849 bildade Djurgårds-Ångbåts-Aktie-Bolag. 1869 ombildades bolaget till Waxholms Ångfartygs Aktiebolag eller ”Waxholmsbolaget” som det i folkmun kom att kallas. Verksamheten växte, och 1899 köptes det konkurrerande Stockholm-Vaxholm Rederi AB upp. I samband med detta ändrades bolagsnamnet till Waxholms Nya Ångfartygs AB. Runt sekelskiftet tillkom också många av de klassiska skärgårdsfartygen Express I, Norrtelje, Waxholm I, Waxholm II och Prins Gustaf.

År 1913 övertog Stockholms Enskilda Bank det ekonomiska ansvaret för Waxholmsbolaget, med ambitionen att utveckla bolaget och bedriva trafik i hela Stockholms skärgård. Expansionen skedde genom att Waxholmsbolaget redan år 1913 köpte flera andra skärgårdsrederier, bland dem Östanåbolaget, Rederi AB Vaxholms skärgård, Ångfartygs AB Ljusterö, samt (1914) Ångfartygs AB Södertörn.[2] Det var under denna tid som Waxholmsbolaget fick sin välkända blå-gula skorsten med ett svart W, ritat av marinmålaren Jakob Hägg.[3]

År 1946 tog Stockholms Rederi AB Svea över aktiemajoriteten i Waxholmsbolaget. Med tiden framstod det som ett trafikpolitisk mål att det fanns en väl fungerande skärgårdstrafik i Stockholms skärgård. Båttrafiken började mer och mer betraktas som en del av det samlade utbudet av kollektivtrafik.[4] Samtidigt växte en stark opinion fram hos allmänheten för att rädda de äldsta fartygen – ångfartygen Norrskär och Storskär, samt Västan som bytte från ångdrift till dieselmotor år 1953. Saxaren bytte ägare efter en grundstötning år 1964, men seglar fortfarande i skärgården under namnet Gustafsberg VII.

Under en kort period från 1964 var Vaxholms stad ägare till bolaget, innan Stockholms läns landsting köpte Waxholmsbolaget år 1967. Det ägarbytet var ett led i arbetet med att säkra skärgårdstrafiken och samordna den med länets övriga kollektivtrafik.[2] År 1970 blev även Djurgårdsfärjorna, som då drevs av Stockholms Ångslups AB (med anor från 1863), en del av Waxholmsbolaget.

Waxholmsbolagets tre klassiska fartyg Västan, Norrskär och Storskär är ännu i trafik. Dessutom finns åtta snabbgående fartyg, nio isgående fartyg samt fyra Djurgårdsfärjor, som trafikerar de inre delarna av Stockholms hamn.

Sedan 1994 driver inte Waxholmsbolaget trafiken i egen regi utan är på samma sätt som till exempel SL en beställare, som tecknar avtal med olika entreprenörer. Driften av Waxholmsbolagets egna fartyg sköts framförallt av Stockholms Sjötrafik AB och Blidösundsbolaget AB. Dessutom köper bolaget in tjänster från flera andra större och mindre rederier i skärgården.[1]

Bolagets huvudkontor är inhyst i det före detta Tullhuset på Blasieholmen.

Fartyg[redigera | redigera wikitext]

Klassiska fartyg[redigera | redigera wikitext]

Isgående fartyg[redigera | redigera wikitext]

Waxholsbolagets fartyg M/S Sandhamn

Snabbgående fartyg[redigera | redigera wikitext]

Djurgårdsfärjor[redigera | redigera wikitext]

Nya fartyg[redigera | redigera wikitext]

Waxholmsbolaget har beställt två nya fartyg, som byggdes på varvet Uudenkaupungin Työvene OY i Nystad i Finland. De heter Nämdö och Gällnö och levererades i november 2009 respektive maj 2010.[5] Fartygen, som är isgående, är en mindre variant av Söderarm, Sandhamn och Dalarö. De är 31,3 meter långa och 8,7 meter breda, och tar minst 200 passagerare.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser och litteratur[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Waxholmsbolagets webbplats
  2. ^ [a b] Lennart Jarnhammar, Stockholms skärgård Tur och Retur, Waxholms Ångfartygs AB, 1994
  3. ^ En värld av öar, sid 154, Bokförlaget Max Ström, 2009, ISBN 978-91-7126-145-8
  4. ^ Informationsbroschyr från Waxholmsbolaget, 2006
  5. ^ Info på Waxholmsbolagets webbplats