Sydshetlandsöarna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Karta över Sydshetlandsöarna

Sydshetlandsöarna (engelska South Shetland Islands) är en ögrupp strax norr om Antarktiska halvön och ett område inom Brittiska Antarktis. Storbritannien, Argentina och Chile gör anspråk på ögruppen men enligt Antarktisfördraget tillhör öarna ingen stat.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Ögruppen består av elva stora och många små öar har en area av 3.687 km². De skiljs från kontinenten Antarktis av den 150 kilometer breda Bransfieldstreet. På ögruppen finns aktiva och vilande vulkaner och ca 80 procent av ytan är täckt med glaciär. Högsta höjden är Mount Foster ligger på cirka 2.105 m.ö.h.. De är obebodda och förvaltas för närvarande direkt från Storbritannien av FCO (Foreign and Commonwealth Office).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Kanske blev Sydshetlandsöarna upptäckta av Dirk Gerritz som seglade i området 1599. Säkert är att William Smith såg dem 1819 när han åkte vilse söder om Kap Horn. Ett år senare seglade Edward Bransfield ut med William Smith som guide för att kartlägga ögruppen. Den 16 oktober 1820 var Bransfield den förste som gick i land. Han kallade ön King George Island och utforskade även de omliggande havsvägarna. Den följande tiden präglades av val- och säljägare som dödade tusentals djur. Storbritannien gör anspråk på området sedan 1819 och införlivade öarna ensidigt 1908 i området Falklandsöarna.

I dag finns på Sydshetlandsöarna många forskningsstationer. Klimatet är för området jämförelsevis varmt och ögruppen ligger i närheten av Sydamerika. Under antarktiska sommaren kommer olika turistskepp till Sydshetlandsöarna, men en del områden är på grund av skyddsåtgärder inte tillgängliga.

Karta[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]